Debatten om kärnkraft måste baseras på fakta – inte ideologi

Framtidens energisystem är alldeles för viktigt för Sveriges säkerhet, välfärd, klimatpolitik och konkurrenskraft för att inte bemöta Göran Bryntses och Thomas B Johanssons gravt vilseledande påståenden angående regeringens planer för tio nya reaktorer i Sverige, skriver John C.H Lindberg.

Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: debatt@gp.se

ANNONS
|

Replik

7/9 Talet om att dubbla kärnkraften bortom all rim och reson

Det är vanligt att kärnkraftens motståndare refererar till konsultbolaget Lazards kostnader för olika kraftslag. Tyvärr används deras siffror, vars primärsyfte är att ge investerare ett riktvärde för om man skulle bygga ett enda exemplar av ett kraftverk imorgon, för att måla upp en ytterst missvisande bild. Dessa siffror är även baserade på ett enda projekt i USA med kända problem, problem som regeringen måste ta i beaktande när man nu påbörjar 2000-talets kanske mest ambitiösa infrastrukturprojekt.

Att bygga flera reaktorer av samma modell, från samma leverantör och med samma arbetsstyrka är historiskt sett ett vinnande koncept både i Sverige och utomlands. Detta har lett till att den existerande kärnkraften är det i särklass billigaste sättet att producera elektricitet på, enligt den globala expertmyndigheten IEA. Regeringens planer är därför både ett principiellt korrekt beslut för Sverige och det ger oss också möjligheten att återigen bli en av Europas ledande exportörer av kärnteknik genom återuppbyggnaden av en svensk leverantörskedja.

ANNONS

Långt under

En urvattnad partsinlaga som Bryntse och Johansson återanvänder är påståendet att utvinningen av uran och sedermera förädling till kärnbränsle har en betydande klimatpåverkan som skulle göra kärnkraftens utsläpp betydligt högre än den vetenskapliga konsensus som gång på gång påvisar att kärnkraftens utsläpp är långt under de 50 gram koldioxidekvivalenter per kilowattimme som världssamfundet satt som gräns om vi ska uppnå klimatmålen.

Dessa utsläpp kommer främst från elektriciteten som behövs för resan som uranet gör från gruva till reaktor. Storleken beror helt enkelt på varifrån man köper sitt bränsle och hur elsystemen är uppbyggda i länderna som bryter uranet. Detta är inget specifikt för uran utan det gäller självfallet för alla råmaterial som utvinns genom gruvdrift. Att enbart peka på uranets utsläpp förefaller därför aningen oärligt, särskilt då materialåtgången för vind- och solkraft är uppåt 200 gånger högre per kWh.

Allteftersom mer fossilfri kraft läggs till på elnät i till exempel Saskatchewan och Kazakstan, desto lägre blir kärnkraftens redan extremt låga utsläpp

Om vi utgår från de externt verifierade beräkningar som Vattenfall gjort så släpper svenska reaktorer som regel ut under 3 gram koldioxidekvivalenter per kilowattimme – vilket gör dem till några av de renaste i världen. Allteftersom mer fossilfri kraft läggs till på elnät i till exempel Saskatchewan och Kazakstan, desto lägre blir kärnkraftens redan extremt låga utsläpp.

Energifrågan är central i alla delar av vårt moderna samhälle - och det är därför av yttersta vikt att debatten kring framtidens energisystem baseras på fakta, snarare än ideologisk övertygelse.

ANNONS

John C.H. Lindberg, ordförande, Sveriges Kärntekniska Sällskap

ANNONS