Tiotusentals svenskar sörjer anhöriga som avlidit. Välfärdens personal sliter under fortsatt hårt tryck och arbetslöshet härjar i flera branscher. För att hantera det osäkra läget ligger skattebetalarna ute med stora stödpaket – vill det sig väl kommer dessa säkra fortsatt efterfråga i ekonomin och betala igen sig. Det finns dock en grupp som inte ser ut att ha någon anledning att stressa upp sig finansiellt – tvärtom gynnas de av situationen: de riktigt rika.
Investeraren Ruchir Sharma har presenterat en undersökning i Financial Times som visar att svenska dollarmiljardärers förmögenhet rusat under pandemin från 20 till nära 30 procent av vår totala bruttonationalprodukt (BNP). Nästan triumfatoriskt skriver han att bland de mest utvecklade ekonomierna är det i sosselandet Sverige – eftersom vi under de senaste decennierna avskaffat våra skatter på stora tillgångar – som de rikaste vunnit störst andel av sitt lands BNP.
Näst bäst förutsättningar
Vi utklassar USA, Australien, Storbritannien, Kina och Tyskland (där miljardärernas förmögenhet utgör mindre än 20 procent av BNP). Bara ett enda land i undersökningen lyckas slå oss: oligarkernas Ryssland.
Vi har sett det här komma länge. Redan innan pandemin växte ojämlikheten i Sverige rekordsnabbt, nu verkar krisen få utvecklingen att eskalera. Vi bör egentligen inte känna oss förvånade – snarare förnedrade. Bakom kulisserna för den enade fronten i kampen mot viruset pågår ett spel som är riggat så att de rikas delar av den statligt garanterade ekonomiska kakan växer mest.
Dessutom ser vi hur avsaknaden av tydliga regler för krisstöden utnyttjas. Till exempel av vårdbolaget Attendo som trots att de mottagit stora extrastöd från staten för att klara pandemin ändå delat ut miljonbonusar till sina chefer. Parallellt har allvarliga medieavslöjanden gjorts om missförhållanden och underbemanning på koncernens äldreboenden.
Omdömeslöshet med skattemedel
Den stegrande svenska förmögenhetskoncentrationen såväl som den här sortens omdömeslöshet med skattemedel är tydliga uttryck för att det saknas ordentlig kontroll. Kanske är det så problematiken måste formuleras för att skapa politiskt förändringstryck. Den nuvarande S-ledningen har visat sig kapabel till stora ideologiska avsteg, men förlust av kontroll – vilket detta är – är en annan femma för ett statsbärande parti.
Måste vi slå även Rysslands ojämlikhetssiffror för att dagens liberaler ska reagera?
Och ärligt talat, Annie Lööf och andra centerpartister kan väl inte heller tycka att det här känns bra? Eller måste vi slå även Rysslands ojämlikhetssiffror för att dagens liberaler ska reagera?
Nu måste två steg tas:
1. De fördelningspolitiska effekterna av pandemihanteringen måste utredas noga. Ett sådant explicit analysdirektiv saknas i Coronakommissionens arbetsbeskrivning. Det skulle ge oss en bild av hur skevheterna eskalerat, hur de kan åtgärdas och förbereda oss bättre inför nästa tillfälle då stora gemensamma stödmedel behöver betalas ut (för det kommer fler kriser).
2. Sedan måste beskattningen av de största tillgångarna, det vill säga Sveriges rikaste, öka. S-ledningen har nyss förklarat att det inte är en fastighetsskatt man vill gå fram med, inte ens en progressiv sådan som träffar de högst taxerade villorna. Dags nu då att meddela vad det ska bli istället – och göra tydligt för Centerpartiet att det inte är något som kan förhandlas bort.
Sverige behöver städa upp, ta kontroll och upprätta ett modernt rättvist skattesystem som tjänar samhället som helhet, inte några få på toppen.
Kalle Sundin, utredare, Katalys