Den organiserade brottsligheten har de senaste åren hamnat högt på den politiska agendan. Inte minst diskussionen om hur barn och ungdomar i allt större utsträckning och i allt yngre åldrar är en del av brottsligheten, både som offer och förövare.
Den sittande regeringen har i Tidöavtalet lagt en rad förslag för att förhindra brottsligheten och flera av dessa förslag riktar sig mot barn. Vi betraktar Tidöavtalet som ett centralt verktyg i en samhällsförändringsprocess där man bland annat med hjälp av språkbruket omförhandlar värden som länge betraktats som självklara och goda i Sverige; som att barn i kraft av sin underordnade position i relation till vuxna har ett särskilt skyddsvärde.
Ett av förslagen i Tidöavtalet handlar om införandet av ungdomsfängelser. Vi menar att det korrekta ordet för dessa institutioner är barnfängelser, då de riktar sig till dem som ännu inte fyllt 18 år. Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter är varje människa under 18 år ett barn. Men i Tidöavtalet undviker man konsekvent att använda ordet barn i samband med ordet fängelse. I stället skriver man ”ungdom” eller ”personer under 18 år”. Vi tänker att detta är ett medvetet val vars effekt är att osynliggöra vilka personer som kommer sitta i dessa fängelser.
Förvägrar barn skydd
I dag får barn i Sverige i princip inte dömas till fängelse överhuvudtaget. Att sätta barn i fängelse strider dessutom mot barnrättskonventionens artikel 9, 37 och 40. Genom Tidöavtalet är man beredd att gå emot barnrättskonventionen och förvägra barn det skydd mot att straffas på samma sätt som vuxna, som barn haft sedan 1800-talet i Sverige.
Den 8 maj kom en fängelsedom mot en person som var 16 år vid brottstillfället. Det lär bli många fler sådana domar i Sverige om ungdomsfängelser införs och risken är att ännu yngre barn döms till fängelse eftersom det i Tidöavtalet finns ett förslag om att sänka straffbarhetsåldern. Att sänka straffbarhetsåldern har fått stark kritik från FN:s barnrättskommitté som menar att den bör ligga kvar på 15 år och man uttrycker djup oro över de steg som nu tas i Sverige för att sänka den.
Som barndomsforskare reagerar vi starkt på de politiska utspel som nu görs. När Jimmie Åkesson uttalar sig om att 13-åringar ska få livstidsdomar och att det är dags att strunta i internationella konventioner går det emot regelverket för mänskliga rättigheter och särskilt uppseendeväckande är det i relation till barnrättskonventionens 37:e artikel som säger att ”Varken dödsstraff eller livstids fängelse utan möjlighet till frigivning får utdömas för brott som begåtts av personer under 18 års ålder”
Ett annat av Tidöavtalets förslag som berör barn har redan genomförts; säkerhetszoner. Vi kan läsa i DN den 25 april om 14-åriga Jameel som blivit stoppad av polis tre gånger, trots att han är ostraffad och inte känd som en person som umgås i kriminella kretsar. Det är inte alla barn i Sverige som riskerar att utsättas för visitationer, utan vissa barn, på grund av hur de ser ut och var de bor. I barnrättskonventionen slås bland annat fast att inget barn får diskrimineras, och att alla barn har rätt till liv och utveckling. Vi vill poängtera att lagen gäller alla barn som uppehåller sig i Sverige. Vi vill påminna om att det i Sveriges grundlag står att diskriminering ska motverkas när det gäller kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.
Det är inte alla barn i Sverige som riskerar att utsättas för visitationer, utan vissa barn, på grund av hur de ser ut och var de bor. I barnrättskonventionen slås bland annat fast att inget barn får diskrimineras, och att alla barn har rätt till liv och utveckling
Vi vill också understryka att Tidöavtalets idéer förverkligas i en tid av stora neddragningar inom förskola, skola, vård och omsorg. I stället för att arbeta med förebyggande åtgärder och barns lika möjligheter som förbereder barn för deras framtid, utgår Tidöavtalet från att straffa barn för vuxenvärldens massiva misslyckande.
Detta, och den snabbhet med vilken dessa grundläggande förändringar har genomdrivits i ett land som införlivade barnrättskonventionen i sin lagstiftning för mindre än fyra år sedan, är anledningen till att vi betraktar Tidöavtalet som ett stort svek mot barn och deras rättigheter. Vi kräver att Tidöpartierna gör en barnkonsekvensanalys av Tidöavtalet för att säkra att barns rättigheter försvaras och att inga barn diskrimineras.
Forskningsnätverket BiG -Barnkulturforskning i Göteborg
Jeanette Sundhall, universitetslektor, kulturvetenskaper, Göteborgs universitet
Sandra Hillén, universitetslektor, pedagogik, Högskolan i Borås.
Johan Alfredsson, universitetslektor, litteraturvetenskap, Göteborgs universitet
Catarina Bengtsson, universitetsadjunkt, kulturvetenskaper, Göteborgs universitet
Natalie Davet, doktorand, barn-och ungdomsvetenskap, Göteborgs universitet
Sandra Grehn, gästlärare skådespelarprogrammet, Göteborgs universitet
Tarja Karlsson Häikiö, professor, visuell och materiell kultur, Göteborgs universitet
Malin Nilsen, universitetslektor, pedagogik, Göteborgs universitet
Olle Sjögren, professor emeritus, filmvetenskap, Göteborgs universitet
Lena Sotevik, postdoktor, Tema Barn, Linköpings universitet
Karolina Westling, universitetslektor, filmvetenskap, Göteborgs universitet
Ylva Ågren, universitetslektor, pedagogik, Göteborgs universitet