Kommunstyrelsen och kommunfullmäktige är ytterst ansvariga, både gentemot medborgare och medarbetare, att Göteborgs primära verksamheter håller en rimlig standard. Visst har vi styrelser för de olika stadsdelarna som är satta att ta ansvar för verksamheten i sin del av staden. Frågan är dock vem som har ansvaret när resurserna för att bedriva en verksamhet inte räcker för att bedriva den inom lagens ramar?
Ny organisation i staden
Under 2018 organiserades stadsdelarnas verksamheter om. Två nya nämnder, en för förskolan och en för grundskolan, inrättades. Över en natt försvann 40–50 procent av stadsdelarnas budget och verksamhet till de nya nämnderna. I teorin borde det vara en ekvation som går jämnt ut. I verkligheten ser det annorlunda ut.
De största av kvarvarande verksamheterna i stadsdelarna: individ och familjeomsorg, funktionshinderverksamhet samt äldreomsorg, är alla tre verksamheter som är svåra att budgetera för. Kostnaden styrs av medborgarnas rättigheter och behov av försörjningsstöd, vård och inte minst omsorg. Behov som snabbt kan öka beroende på vad som sker i samhället.
Historiskt har dessa tre verksamheter haft svårt att hålla sig inom de budgetramar som de ytterst ansvariga satt upp. Att hantera nedskärningar är en årligt förekommande uppgift inom stadens alla stadsdelar.
Nu ännu svårare göra nedskärningar
Varför är det svårare nu? Förut har nedskärningar hanterats inom en större budget. Skola och förskola, som är lättare att budgetera för, har varit med om att skära i sina verksamheter. Nu är det inte så längre utan de tre verksamheter som normalt bidrar till stadsdelarnas behov av nedskärningar ska nu själva hantera både sina gamla underskott och de nya som uppstått. Dessutom har stora delar av budgeten för IFO/FH och ÄO ”bundits upp” genom öronmärkta pengar till LOV inom daglig verksamhet, hemtjänst samt till Intraprenad.
Det finns en sektor till och det är Fritid och Kultur. Det är dock inte möjligt att göra några större besparingar där eftersom sektorn sedan länge varit utsatt för politikernas neddragningar. Men visst kan man fortsätta att lägga ned fritidsgårdar och kulturskolan. Biblioteken håller redan på att flyttas till Kulturförvaltningen så där finns inga möjligheter till nedskärningar längre.
Problemet är bara att dessa nedskärningar inte räcker på långa vägar. Exempelvis ska SDN Norra Hisingens skära bort cirka 90 mijoner kronor och Majorna-Linnes cirka 40-50 mkr.
Stadens ytterst ansvariga, framförallt kommunstyrelsen, är de som satt stadsdelarna i denna ekonomiska rävsax.
Kunde man förutse situationen?
I Malmö, som genomgick samma omorganisation några år innan Göteborg, hände exakt samma sak. De fem kvarvarande stadsområdena i Malmö drogs omedelbart med stora ekonomiska svårigheter och efter ett par år så lades de ned till förmån för fler fackförvaltningar.
Detta kände ansvariga politiker i Göteborg till efter bland annat ett antal studieresor till Malmö. Sacorådet skrev i december 2018 till kommunstyrelsens partier; ”Risk för ett större budgetunderskott inom SDN-sektorn 2019 bör värderas och uppmärksammas”. Varningssignalerna har kommit från flera håll men kommunstyrelsen valde att blunda för dessa.
Nu är det alltså medborgarna och medarbetarna som ska hantera situationen åt kommunstyrelsen. GP har i ett antal artiklar redogjort för de ”besparingar” som väntar oss framöver. Här finns allt ifrån nedlagd kulturskola till att allt förebyggande arbete inom den sociala sektorn ska läggas ned. Vad händer med medarbetarna när färre ska upprätthålla verksamheten? Inte lär kommunens antagna handlingsplan för att minska sjukskrivningstalen (fastställd i KF november 2018) få någon större måluppfyllelse.
Man kan också fråga sig om det verkligen är en besparing i längden, att dra ner på förebyggande arbete?
Finns det någon lösning?
Det enda rätta är att kommunstyrelsen tar sitt ansvar och under de kommande åren skjuter till de budgetmedel som saknas för att stadsdelarna ska kunna sköta sitt uppdrag. Det kanske kan röra sig om max en halv miljard per år för 2019 och 2020. Då räcker även pengarna till att kompensera de två nya förvaltningar som står med stora omställningskostnader innan deras nya organisationer kommit på plats.
Det är många skolledare och förskolechefer som just nu undrar hur de ska få ekonomin att gå ihop. Vad gör man om man inte längre har råd att ha utbildad personal i förskolan? Ska den pedagogiska verksamheten ersättas helt av omsorg? I den osäkerheten försvinner kvalificerad personal och staden får allt svårare att rekrytera nya medarbetare.
En droppe i havet
I förhållande till de enorma investeringsmedel som staden avsätter till infrastruktur och nya byggnader är en halv miljard en droppe i havet. Om inte pengar finns att hämta här så finns de säkert på andra håll i stadens verksamheter.
Vår uppmaning är att kommunstyrelsen ska ta det ansvar som man är skyldig att ta, och ge rimliga förutsättningar till de verksamheter som ger våra mest utsatta, våra äldre och barn, en verksamhet som håller sig inom lagens råmärken. På köpet kanske till och med medarbetarna håller sig friska och bidrar till en hög måluppfyllelse då det gäller att minska mängden sjukskrivningar.
Sacorådet i Göteborgs stad:
Anders Andersson
Caroline Söderlind Löfdahl
Johanna Morgensterns