Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Att den som satsar mest i kronor och förbjuder flest saker har bäst klimatpolitik är ett olyckligt missförstånd som leder till dålig politik. Vi borde ta oss an klimatproblemen med framtidstro och satsa på de billigaste sätten att minska utsläppen, skriver debattörerna. Bild: Anders Wiklund/TT

Dags att satsa på koldioxidlagring, Lövin

Koldioxidlagring är en förutsättning för att vi ska nå Parisavtalets klimatmål. Ändå är klimatminister Isabella Lövin skeptisk och prioriterar dyra och ineffektiva satsningar, som gycklarprojekt och klimatångestterapi, skriver Christoffer Heimbrand, riksordförande Liberala Studenter och Christoffer Karlsson, LUF

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I förra veckan överlämnades utredningen om hur Sverige ska nå netto-noll-utsläpp till klimatminister Isabella Lövin (MP). För det krävs ny teknik som samlar upp koldioxid från atmosfären och binder den i marken, så kallad Carbon Capture and Storage (CCS). Trots att utredningen föreslår satsningar på sådan lagring utomlands håller regeringen fast vid att prioritera andra dyrare satsningar i Sverige. Nu måste Lövin att släppa klimatnationalismen och våga anamma den nya tekniken.

Utredningen föreslår att vi utöver utsläppsminskningar också måste bli ett föregångsland inom koldioxidinfångning. Lagringen bör dock inte ske i Sverige - vi måste blicka utomlands.

Helt utan effekt

Lövin ställer sig dock skeptisk till detta. I en intervju med DN säger hon att det är en “helt föråldrad inställning” att satsa på klimatkompensation och att det är bättre att prioritera nationella satsningar som “Klimatklivet” istället för insamling av koldioxid och lagring utomlands.

Men ”Klimatklivet” är både dyrt och ineffektivt. Bland annat har miljonbidrag getts till gycklarprojekt och klimatångestterapi, ofta helt utan effekt på utsläppen.

Att den som satsar mest i kronor och förbjuder flest saker har bäst klimatpolitik är ett olyckligt missförstånd som leder till dålig politik. Vi borde ta oss an klimatproblemen med framtidstro och satsa på de billigaste sätten att minska utsläppen.

Internationella klimatinvesteringar är effektivare politik än dagens subventioner, enligt en SNS-rapport. Den fossila energiproduktionen utomlands ersätts av fossilfri el och energieffektiviseringar. Tillsammans med CCS har de en självklar roll i framtidens teknikoptimistiska klimatpolitik.

Stor potential

Koldioxidlagring är framtiden och enligt FN:s klimatpanel IPCC en förutsättning för att nå Parisavtalet. CCS är relativt nytt men har stor potential och medför enligt utredningen inga stora risker. Redan idag kan företag avskilja koldioxid motsvarande utsläppen från 300 000 personbilar per år, till en driftkostnad om ungefär 700 miljoner kronor. En kostnad som dessutom sjunker med tiden.

CCS är också ett utmärkt exempel på när prissättningen av koldioxid gör det lönsamt för marknaden att ta fram nya innovationer som kan lösa klimatkrisen.

Utredningen efterlyser stabila villkor och tydliga målsättningar för koldioxidlagringen. Tekniken är helt nödvändigt för att vi ska klara av klimatutmaningen. Vi hoppas därför på en bred politisk enighet om förutsättningarna för CCS. Koldioxidlagring är framtiden och framtiden är äntligen här.

Christoffer Heimbrand, riksordförande Liberala Studenter

Christoffer Karlsson, 1:e vice ordförande, Liberala ungdomsförbundet