Vi är kluvna i fråga om en svensk euroanslutning, eftersom vi saknar djupare kunskaper i det avseendet. Men det är också just av den anledningen vi skriver följande; vi önskar dels belysa frågans relevans och betydelse, dels och framför allt, vädja till sakkunniga och Sveriges tankesmedjor att mer djupgående utreda effekterna. Syftet är demokratiskt: vi medborgare behöver ett gott underlag för att fatta ett välinformerat beslut i denna för Sverige i alla väsentliga hänseenden viktiga fråga.
Sverige tillsammans med Danmark är de EU-stater som ännu inte infört euron som valuta. Ja, en klar fördel med det är att vi kan föra en egen penningpolitik och valutapolitik. Sverige behöver heller inte sanera andras ekonomiers statsskuldskriser, även om vi idag skulle ha större inflytande där. Något som den namnkunnige Lars Calmfors påpekade i samband med det seminarium på temat som den liberala tankesmedjan Fores höll nyligen.
Vi kan idag tack vare forskning anta att en anslutning skulle öka Sverige export och import med ett par hundra miljarder kronor.
Calmfors är dessutom numera försiktigt positiv till euron – tvärt emot under omröstningen 2003. Möjligen beror det på de fördelar som det skulle innebära: en ökad och förenklad handel med utlandet. Vi kan idag tack vare forskning anta att en anslutning skulle öka Sverige export och import med ett par hundra miljarder kronor. Vi kan dock inte veta om BNP härigenom skulle öka då värdet av exporten ingår som bekant förädlingsvärden i flera led.
Sedan det här med valutaväxling och valutasäkring: en anslutning skulle eliminera dessa kostnader. Detta, i likhet med ökad utrikeshandel och ökade internationella investeringar, är utfall för en effektivare resursanvändning i Sverige. Naturligtvis kommer dessa fördelar att inte göra oss rika på några år, men som nationalekonomer inte sällan påminner oss är det det långsiktiga perspektivet som är viktigt, de återkommande årliga vinsterna.
Vid ett införande är det istället den Europeiska centralbanken som sätter räntan. Det innebär att nivån anpassas till hela EU-samarbetet och inte till Sverige.
Visst, när kronan försvagas blir vi de facto fattigare. Men å andra sidan kommer vi behöva ge bort vår penning- och finanspolitik. Vid ett införande är det istället den Europeiska centralbanken som sätter räntan. Det innebär att nivån anpassas till hela EU-samarbetet och inte till Sverige – inte helt okomplicerat om man ser till den belåningsgrad de svenska hushållen har relativt övriga EU-stater.
Sverige har vidare idag hög arbetslöshet, hög inflation och EU-samarbetets lägsta ekonomiska tillväxt. Då kan Europeiska centralbankens ränta vara mindre lämplig för att stimulera Sveriges ekonomi och främja sysselsättningen om så skulle behövas. En annan aspekt är att den gemensamma räntepolitiken kan vara ineffektiv när det gäller att hantera regionspecifika problem. Sverige kan drabbas av särskilda utmaningar som inte nödvändigtvis speglas i den bredare europeiska ekonomin.
Som läsarna kan notera kan vi varken säga bu eller bä, ty det är komplicerat. I så måtto är vi av allt att döma inte heller ensamma. Men att föra en diskussion och på forskarnivå utreda frågan är därför inget annat än välkommet och högst nyttigt för Sverige.
Fredrik Ljung, ordförande Fria Moderata Studentföreningen, FMS, i Stockholm
Rolan Jusupov, Fria Moderata Studentföreningen, FMS, i Stockholm