Kampen mot osynliggörandet av kvinnors och flickors kroppar har kostat många tusentals liv under de senaste 40 åren i många länder – inte minst i Iran. Kvinnor (och män) som protesterar mot regimens könsapartheid och den påtvingade slöjan hamnar i fängelse, torteras, våldtas eller avrättas.
Världens politiska ledare och FN är mestadels tyst om dessa ohyggliga brott. Varken EU, FN eller de stora internationella NGO:s kräver att slöja på minderåriga, könsstympning och barnäktenskap skall totalförbjudas i åtminstone sekulära och demokratiska länder. Samtidigt får vi rapporter om hur flickor under femton år som tvingas till äktenskap dör av bröllopsnattens våldtäkter eller begår självmord. Vissa länder kan fortsätta att förakta grundläggande mänskliga rättigheter som de själva förband sig att respektera redan 1948.
När vi förortsfeminister larmar om hedersförtryck och protesterar mot att barn utsätts för religiös indoktrinering utsätts vi för hatkampanjer från relativister.
Sverige är ett av världens främsta länder för jämställdhet och styrs av världens första feministiska regering. Ändå har öar av könsapartheidskultur fritt vuxit fram även här. Men när vi förortsfeminister larmar om förtryck i kulturer och religioners namn och protesterar mot att barn utsätts för religiös indoktrinering då utsätts vi för hatkampanjer från relativister, men tyvärr också av en del medsystrar.
Vi som från barnsben fostrats i hederskulturer och har upplevt könsapartheid, religiös indoktrinering och förnedrande sedvänjor som osynliggör kvinnor, förstår den svenska verkligheten helt olika än många av våra medsystrar som kommer från andra delar av världen eller har växt upp i Sverige. För det svenska patriarkatet är befriat från könsstympning och oskuldstester som vi fick uppleva.
Vi kvinnor från islamistiska diktaturer och starkt patriarkala samhällen har upplevt både männens förtryck, hedersförtryck och statens brutala våld i religionens namn. Men i Peshmerga ställde kurdiska och iranska män upp mot tvångsslöjan och hederskulturen och det var ofta männen som visade vägen till våra rättigheter som vi flickor var omedvetna om.
Vi förortsfeminister är chockade över att könssegregation och hederskulturer välkomnas i namnet av mångkultur här i Sverige.
Kampen mot tvångsslöja och för frihet från religiös indoktrinering har varit vår verklighet i våra hemländer och därför är vi förortsfeminister chockade över att könssegregation och hederskulturer välkomnas i namnet av mångkultur här i Sverige. Dessutom sponsras hederskulturers bevarare i olika föreningar och samfund med skattepengar.
När vi kritiserar könsapartheidskulturers etablering på flera håll skäller många av våra feministsystrar ut oss för att skapa ”islamofobi”. Det känns som en kniv i ryggen på oss. Men det är tvärtom! Det är hederskultur, oskuldskontroll, moralpoliser och själva slöjan på barn som skapar segregation och parallella samhällen och därmed också islamofobi och rasism. Samma demokratiska värdegrund för alla skulle däremot skapa ett harmoniskt mångkulturellt samhälle där, i avsaknaden av allvarliga värdegrundskonflikter, ”islamofobi” skulle upphöra av sig själv.
Det är tungt att vi feminister inte ens kan enas om att könsapartheid och slöja på barn inte är en kulturell rättighet utan en kulturell katastrof.
Det är tungt att vi feminister inte ens kan enas om att könsapartheid och slöja på barn inte är en kulturell rättighet utan en kulturell katastrof för barn och kvinnor. Det är en seger för det internationella patriarkatet, besatta av könsapartheids moraliska överlägsenhet gentemot västvärldens ”omoraliska” kvinnosyn.
De som hävdar att muslimska flickor och kvinnor som bär slöja ”är potentiella terrorister” hör inte hemma i en demokrati, inte heller dem som smutskastar oss som avfärdar slöjan som en ”rättighet” för barn. Så blir debatten i Sverige alltmer löjlig och antirasismen svagare när feminister bekämpar varandra. Men hur skulle samhället agera om flickor med etnisk ”svensk bakgrund” hade beslöjats och tvingades till olika former av könsapartheid?
Nu är det dags att stoppa religiösa skolor och förbjuda religiösa symboler i skolor, inklusive slöja på barn.
Nu är det dags att stoppa religiösa skolor och förbjuda religiösa symboler i skolor, inklusive slöja på barn.
Den ”feministiska” regeringen måste våga agera och avskaffa de religiösa friskolorna där barn indoktrineras i tusenåriga patriarkala normer i stället för jämställdhet. För trots otaliga ”modiga” ord och löften har regeringen inte vågat agera. I praktiken har man hittills prioriterat könsapartheidskulturer framför mänskliga rättigheter och feministisk rättvisa. 8 mars vore rätt tillfälle att böja inkludera våra könssegregerade förortsenklaver i jämställdhetspolitiken på riktigt. Här följer fyra viktiga steg i denna riktning:
* Inför information om hedersrelaterat våld och förtryck och särskilt information och upplysningar om hedersnormer i skolornas sex- och samlevnadsundervisning.
* Gör kunskaper om hedersförtryck samt vad som är brott och straff när man utsätter någon för hedersvåld och förtryck obligatoriska i SFI- undervisningen och samhällsinformationen.
* Skärp lagstiftningen kring det sexuella våldet och mot tvångs- och barnäktenskap. Lagen ska även täppas till så att det blir brottsligt för anhöriga, familjer och vigselförrättare att underlätta för eller inte ingripa mot barnäktenskap.
* Inför obligatorisk samhällsinformation om till exempel kvinnors rättigheter och hedersfrågor för vigselförrättare och religiösa personer som viger par.
Amineh Kakabaveh (V)
riksdagsledamot och ordförande för VHEK, Varken hora eller kuvad