Den största bristen i utredningen är att själva grundfrågan lämnats därhän. Uppdraget var att analysera konsekvenser av en ändring av tobakspolitiken. För tobak gäller nämligen ännu inte att det är skadeverkningarna av tobaksanvändandet som ska minskas utan att all konsumtion ska minskas. I dag är läkare förbjudna att informera rökande patienter om att snus eller andra rökfria produkter är bättre för hälsan än att röka. Myndigheterna är också förhindrade att säga som det är när det gäller de relativa riskerna mellan rökning och snusande, en variant av censur.
Att nuvarande regering fortsätter med en gammaldags linje som motverkar bättre folkhälsa är förstås anmärkningsvärt. Än värre är att regeringen därmed vägrar att följa riksdagens vilja. Den tidigare socialministern gick emot riksdagen med sin första proposition som avslogs. Den nuvarande socialministern har ännu inte gjort något åt detta, trots att hans eget parti var på riksdagsmajoritetens sida samt att riksdagen uttryckligen uppmanat regeringen att återkomma i frågan. Och utredaren skolkade helt enkelt från uppdraget. Så kan processen förhalas ytterligare.
Tagen ur luften
Sverige behöver ett nytt mål för tobakspolitiken. Det finns ingen som helst motsättning mellan att vilja skydda barn och samtidigt ha en politik för vuxna som går ut på att minska skadorna av tobaksbruk. Däremot utgör nuvarande politik, där precis all konsumtion ska minskas, ett hinder för en bättre folkhälsa. Helt enkelt för att politiken inte gör skillnad på rökning, lungcancer och KOL och njutning från nikotin utan dessa följdsjukdomar.
Från branschens sida har vi sedan länge krävt en reglering av nikotinprodukter med ett maxtak för mängden tillsatt nikotin. I stället för att föreslå ett rimligt tak utifrån tillgänglig standard, så föreslår utredaren att gränsen bör vara 12 mg/g. Det är en siffra helt tagen ur luften och utan konsekvensbeskrivning och eftertanke. ”Rent hittepå”, som vi sa i Småland när jag växte upp. Riksdag och regering kan inte fatta beslut på så lösa grunder särskilt när det skulle leda till att varannan snus- och nikotinportionsdosa blev förbjuden att sälja.
Riksdag och regering kan inte fatta beslut på så lösa grunder särskilt när det skulle leda till att varannan snus- och nikotinportionsdosa blev förbjuden att sälja
Två förslag är däremot entydigt bra. Det gäller att Länsstyrelsen ska utöva tillsyn över kommunerna och det gäller förvaringsförbudet. Men bristerna i utredningen är för allvarliga för att detta ska kunna tjäna som underlag för regeringspolitik. Från branschens sida önskar vi en seriös diskussion om folkhälsa, något som tycks vara svårt att få till trots enträgna försök från vår sida.
Patrik Strömer, generalsekreterare Svenska snustillverkarföreningen