Ja, hur är det egentligen? Vi använder förstås ordet dörr för en öppningsbar skiva som tillsluter en öppning i eller till en byggnad. Jag vet, det blir krångligt när man ska förklara vad självklara ord betyder.
Det är skivan man tänker på när det ”knackar på dörren”, men öppningen när någon ”kommer in genom dörren”. Den enkla, och språkvetenskapligt bästa, lösningen är att säga att dörr avser såväl skivan, förslutningen, som öppningen. Sammanhanget preciserar betydelsen.
Om man säger ”huset saknar dörr på baksidan”, tänker man på helheten, såväl dörrskivan som dörrkarmen och öppningen i husväggen. När man ska flytta möbler och säger att ”dörren är 90 cm”, är öppningen det relevanta. Min poäng är alltså att ordet är vagt men får en preciserad betydelse i sitt sammanhang. Och på liknande sätt är det med många ord i språket.
Ordet dörr fanns i fornsvenskan i formen dyr, vilken i sin tur utgår från ett äldre germanskt dur, som snarast hade betydelsen ’dörröppning’. Hur öppningen skulle täppas till varierade.
Engelskans door har samma germanska ursprung. I tyskan har två ord utvecklats från samma rot, nämligen Tür ’dörr’ och Tor ’port’. Tor som i Brandenburger Tor avser en rejäl öppningen, en stadsport på svenska.
Svenskans port avser dels större öppningar, som en stadsport (tänk på Kungsportsavenyen), dels en öppning från gatan in mot innergården på exempelvis landshövdingehusen. Men den här öppningen hade också en port (inte en dörr) som kunde låsas om natten. Det var en port som ledde in till gården, men en dörr som ledde in till trappuppgången, även om den ibland också kallades port. Och vi behöver definitivt en portkod för att komma in i trappuppgången.
Ett tredje ord vars betydelse växlar mellan öppning och förslutning är lucka. En fönsterlucka sätter man framför ett fönster och stänger till, medan en biljettlucka är en öppning. Skåpen i köket öppnas och stängs med (köks)luckor. Men man kan också ha en lucka mellan framtänderna, och en löpare kan få en lucka till sina medtävlare.
En lucka kan alltså både vara en öppning och en förslutning. Inte nog med det, luckan kan också vara utrymmet innanför förslutningen, som när man lägger något i bilens bagagelucka – ett ord som retar en del. Den här senare användningen har utvidgats till luckan under värnplikten, alltså logementet.
I fornsvenskan fanns verbet luka ’stänga’, som ligger bakom både lucka och lock. I danskan och norskan betyder lukket ’stängt’, och engelskan har lock för både ’lås’ och ’låsa’.
Orden dörr, port och lucka kan alltså avse såväl öppningar som förslutningar, och lucka dessutom utrymmet innanför förslutningen. Det är sammanhanget som avgör tolkningen.