Grundskolenämndens ordförande i Göteborg, Axel Darvik (L), pläderar för att fler elever i staden borde gå om en årskurs. Det är för få idag. ”För mig hade det inte varit konstigt om det bara på lågstadiet rörde 400-600 elever”, säger Axel Darvik enligt en artikel i GP (26/6).
Utbildningsväsendet i Göteborg har länge dragits med stora problem. Dysfunktionella skolor skapar förlorare. Värst är det för lågpresterande elever. Det är positivt att Liberalerna nu vill ta sig an problemen. Men i ivern att göra gott, följer också hugskott och mindre genomtänkta idéer.
Tankefiguren är att ge elever som inte klarar skolans kunskapskrav förlängd skoltid. Det är det bästa sättet att säkra kunskaperna. Men förslaget är illa underbyggt. Det finns ingen evidens för att det generellt är en framkomlig väg för lågpresterande elever. Att låta dem gå om ett läsår är en dålig lösning.
Kontraproduktivt i andra länder
Darviks idé praktiseras redan runt om i världen. Det finns länder där en relativt stor andel av eleverna går om ett eller flera läsår. Det finns också länder där detta fenomen inte alls existerar. Jämförelser gjorda inom ramen för bland annat Pisa-studierna visar att länder där det är relativt vanligt att eleverna får gå om ett läsår tenderar att ha lägre resultat än länder där detta inte förekommer.
I framgångsrika länder som Japan och Sydkorea existerar inte fenomenet. I mediokra länder är det däremot vanligt. Dessutom spelar elevernas sociala bakgrund en större roll för skolresultaten i länder där man låter elever gå om en årskurs. Det är också kostsamt för samhället.
Andra studier än Pisa har visat att en lågpresterande elev som ”flyttas upp” tenderar att ha högre resultat efter ett läsår än den lågpresterande elev som får gå om. Att låta en lågpresterande elev gå om ett läsår är med andra ord kontraproduktivt.
Skillnader bland eleverna
Förslaget om att låta eleverna gå om ett läsår kan ses som ett svar på det grundläggande dilemma som alla moderna utbildningssystem har – den stora variation i elevernas kunskaper och färdigheter som finns inom en och samma årskurs. Elever som presterar lågt i matematik, eller i något annat av skolans ämnen, kan inte trollas bort genom en godkändgräns. I stället måste skolorna läras sig att hantera den stora normala variationen i elevernas kunskaper.
Alla ledande utbildningsvetenskapliga forskare torde vara överens att modellen med att låta eleverna gå om ett läsår normalt sett inte hör hemma i moderna utbildningssystem – det är dyrt, kontraproduktivt och förstärker de sociala klyftorna. Inte heller heter lösningen fler nationella tester, betyg i tidigare årskurser, eller andra former av repressiva åtgärder riktade mot lågpresterande elever.
Särskilt stöd i skolan
Svensk skola har utvecklats negativt under de senaste tjugofem åren genom en feltänkt utbildningspolitik. Nuvarande krisen i skolan är i huvudsak en kris för det kommunala huvudmannaskapet. Politiska kampanjer skymmer det enkla faktum att många elever som är berättigade till särskilt stöd i skolan inte får det, eller att insatserna oftast är mer av samma sak och i de flesta fall saknar evidens för att de fungerar. Skolan är i dag kommunernas ansvar och de har misslyckats med att ta detta ansvar.
Vi har en grupp elever som, trots stödinsatser, troligen saknar förutsättningar att klara grundskolans kunskapskrav, framför allt i matematik. Det handlar främst om elever med en svag teoretisk begåvning. Svag begåvning är ingen diagnos, utan tillhör normalvariationen.
Ett formellt problem utgörs av godkändgränsen i skolan. Den skapar förlorare och stigmatisering, och borde avskaffas.
De tillhör alltså inte särskolans målgrupp. De utgör omkring 13-14 procent av en årskurs. En mindre del av dem kan klara grundskolan med specialpedagogiska insatser, men knappt tio procent kommer att få ett underkänt betyg i matematik. Det är en eftersatt grupp i grundskolan. Ingen skolmyndighet ägnar dem någon uppmärksamhet. Skolorna vet knappt om att de existerar.
Repressiva åtgärder mot dessa elever snarare förstärker utslagningen än minskar den. För de allra lägst presterande eleverna i skolan, så måste i stället undervisningen anpassas till deras förutsättningar att lära. Ett formellt problem utgörs av godkändgränsen i skolan. Den skapar förlorare och stigmatisering, och borde avskaffas.
Axel Darvik och Liberalerna har valt en irrväg. Det är dags att tänka om. Även elever som har svårt att lära eller lär långsamt har rätt att få en undervisning som utvecklar deras intresse och förmågor. Även lågt presterande elever har rätt att få lämna skolan med rak rygg.
Arne Engström, biträdande professor i matematikdidaktik Strömstad Akademi
LÄS MER:Så många skolor inför betyg i fyran
LÄS MER:Dagens skola borde lära av Experimentgymnasiet
LÄS MER:Så höga betyg får Göteborgs elever – GP listar skolorna