Enligt FN krävs det en samhällsomställning som saknar historiskt motstycke för att begränsa Jordens uppvärmning till 1,5 grader. Nu har innebörden av detta nått både politiker och befolkningen och nya röster hörs som kräver att klimatnödläge utropas.
Efter att det lagts ett Göteborgsförslag om att utlysa klimatnödläge i Göteborgs stad vill nu både Vänsterpartiet och Miljöpartiet genomföra förslaget som fått rekordmånga röster. V anser även att riksdagen ska utlysa nödläget nationellt. Det har redan gjorts i Storbritannien och på Irland samt i 528 fullmäktige över hela världen. Nu har ännu fler partier, städer och organisationer, däribland WWF och Greenpeace, anslutit sig till kravet. Den politiska passiviteten vi sett i frågan är förhoppningsvis på väg att försvinna och göra plats för nästa steg: krismedvetenhet, folkbildning och verklig omställning.
Göteborgs kommun ska främja strukturell omställning och folkbildning om krisen och hotet vi står inför, samt låta frågan genomsyra alla beslut som tas.
Att utlysa klimatnödläge kan uppfattas som en retorisk och otillräcklig åtgärd. Vi vill däremot att det i Göteborg ska följas av handling i form av aktivt ledarskap gentemot andra kommuner, regioner och regeringen. Göteborg ska genomföra kraftfulla åtgärder för att nå 1,5-gradersmålet. Göteborgs stad har flera klimatramverk och rapporten Fossilfritt Göteborg – vad krävs visar vilka åtgärder som behöver genomföras för att sänka stadens utsläpp i linje med Parisavtalet. Kommunen ska främja strukturell omställning och folkbildning om krisen och hotet vi står inför, samt låta frågan genomsyra alla beslut som tas.
Genom att utlysa klimatnödläge kan vi lyfta det klimatpolitiska arbetet till den nivå som behövs.
För att kunna påbörja en omställning på politisk väg krävs ett erkännande av både klimatkrisen och den ekologiska katastrofen som den för med sig. Genom att utlysa klimatnödläge kan vi lyfta det klimatpolitiska arbetet till den nivå som behövs. Lagar och förordningar behöver anpassas till en värld som inte längre kan leva över sina tillgångar. För riskerna är för stora för att inte agera.
Fokus ska inte ligga på individen utan på politisk och strukturell omställning. Individers individuella val är inte avgörande för att få bukt med klimathotet. Vi behöver ställa om mot en rättvis klimatpolitik där bördan inte läggs på delarna av befolkningen med minst resurser, utan som fokuserar på att förändra förutsättningarna så att storföretag och andra som gör vinster på det ekologiska systemets bekostnad inte kan fortsätta med detta. Utan en tydlighet från politiken om att anpassningen av samhället också innefattar att stödja de med minst resurser i omställningen kommer den vara mycket svår att genomföra.
Att officiellt och i bred politisk enighet utlysa klimatnödläge skulle ge ett starkt mandat för de förändringar och politiska beslut som måste drivas igenom för att ställa om, och skulle ge en efterlängtad utgångspunkt att börja jobba ifrån.
Ett gemensamt erkännande av läget skulle äntligen kunna följas av en omfattande folkbildning i frågan.
Ett gemensamt erkännande av läget skulle äntligen kunna följas av en omfattande folkbildning i frågan. Befolkningen måste vara medveten om klimatförändringarnas orsaker och konsekvenser. Både skolungdomar och vuxna måste i ännu högre grad kunna förstå ekologiska samband och kunna koppla människans påverkan på vår livsmiljö till klimathotet vi står inför.
Krismedvetenhet och krisberedskap är något som vi redan nu måste jobba med. Vi drabbas redan nu, och kommer att drabbas allt oftare, av kriser som skogsbränder, torka, uteblivna skördar, dricksvattenbrist, konflikter och mycket mer. Det vet även kommunpolitikerna som redan nu planerar för att skydda Göteborg mot höga vattenflöden i en nära framtid med hjälp av älvförstärkning och portar mot havet.
Vi har ingen tid att förlora. Det är dags att låta larmsignalen ljuda så alla hör den. När det brinner släcker man.
Det finns röster som menar att man inte bör skrämma befolkningen genom alarmism i klimatfrågan. Man säger att man är rädd att vetskapen om situationens allvar skulle göra folk handlingsförlamade och uppgivna. Men dagens politiska samlingar är handlingsförlamade ändå, vilket ofta beror på att politiker är rädda att tappa väljarstöd eller inte kan enas om genomgripande åtgärder.
Vi har ingen tid att förlora. Det är dags att låta larmsignalen ljuda så alla hör den. När det brinner släcker man. När det är krig mobiliserar man. Världen har sett kriser förut och hanterat dem. Klimathotet behöver inte vara något undantag och befolkningen kommer kunna engagera sig tillsammans precis som under andra kristider, och om man gör det rätt kan folket och politiken ta sig ur den med förenade krafter. Folkrörelsen för klimatet finns redan, och beslutsfattarna måste följa efter.
Närmast sexhundra kommuner världen över har erkänt klimatkrisen och den ekologiska krisen till följd av vårt ohållbara system.
Ingen annan nordisk stad har tagit steget mot att sätta klimatfrågan överst. Närmast sexhundra kommuner världen över har erkänt klimatkrisen och den ekologiska krisen till följd av vårt ohållbara system. De har utlyst klimatnödläge med bindande åtgärder, och Göteborg måste följa efter.
Vi vill att Göteborg stad nu tar politiskt och samhälleligt ansvar: Erkänn klimatnödläget, sänk utsläppen rejält och börja jobba för att upplysa befolkningen. Då kan vi få ett brett stöd för en verklig omställning och ett tryggt liv även för framtida generationer.
Jordens vänner
Naturskyddsföreningen i Göteborg
Klimatstudenterna Göteborg Chalmers students for sustainability
Nätverket Extinction Rebellion Göteborg
Erik Mägi
Lawyers for future
Ulf Janefjord
Trade Unions For Energy Democracy (TUED)
Flora Lyson
inlämnare av Göteborgsförslag 839
Annie Palstam
Åsa Österlund
Elvira Lange
initiativtagare #physiotherapists for future
Åsa Wettergren
professor i sociologi vid Göteborgs universitet
Håkan Thörn
professor i sociologi vid Göteborgs universitet
Camilla Brudin Borg
forskare i Litteraturvetenskap med inriktning på Environmental humanities vid Göteborgs universitet