Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Ett bra exempel på att det faktiskt går att prioritera var när politikerna ställde in Almedalsveckan – vilken kostar oss skattebetalare 100 miljoner varje år, skriver debattören. Bild: Fredrik Sandberg / TT
Ett bra exempel på att det faktiskt går att prioritera var när politikerna ställde in Almedalsveckan – vilken kostar oss skattebetalare 100 miljoner varje år, skriver debattören. Bild: Fredrik Sandberg / TT

Coronakrisen kräver prioritering – inte höjda skatter

Coronakrisen kommer att träffa Sverige som en ekonomisk tsunami. Nu måste politikerna börja prioritera vad som verkligen är viktigt – annars kommer ett folkligt stöd för höjda skatter att utebli, skriver Erik Kärnekull, civilekonom

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Den svenska staten kostar cirka 1 000 miljarder kronor varje år. Kommunerna kostar ytterligare 700 miljarder och våra regioner kostar strax under 400 miljarder. Totalt blir detta runt 2 100 miljarder, alltså 43 procent av Sveriges BNP.

Tack vare Sveriges tillväxt har skatteintäkterna årligen ökat med ungefär 80 miljarder. Dessa har politikerna snabbt gjort slut på i den blocköverskridande utgiftskultur som råder, där det alltid finns något nytt och behjärtansvärt att lägga skattepengar på. ”Alltid mera, aldrig nog” är principen som driver våra politiker och något större ifrågasättande om vad vi skattebetalare faktiskt får tycks inte förekomma. Coronakrisen kommer därför att träffa den rådande utgiftskulturen som en tsunami.

Ekonomisk kollaps i kommuner och regioner

Prognosen för årets underskott i statsbudgeten är hissnande 400 miljarder. Allt pekar på att kommunerna och regionerna är på väg mot samma ekonomiska kollaps. Under veckan har därför regeringen aviserat nya skattehöjningar för att ”rädda” Sverige från coronakrisens konsekvenser. Att regeringen hellre höjer skatterna än att prioritera mellan existerande kostnader är därför inte förvånande. Emellertid ”räddar” vi inte välfärdssamhället genom ytterligare slentrianmässiga skattehöjningar. Därför är det dags att bryta mönstret inför budgetåret 2021 och genomföra en ordentlig nollbasbudgetering inom stat, kommun och regioner.

Ett bra exempel på att det faktiskt går att prioritera var när politikerna, om än av smittoskäl, i år ställde in Almedalsveckan.

Nollbasbudgetering är effektivt för att prioritera mellan det som är viktigt och mindre viktigt. Man börjar med en blankt papper och en given ekonomisk ram. I tur och ordning rangordnar man vad som är viktigast att finansiera. För statsbudgeten kunde startpunkten vara att bestämma ambitionsnivån för vårt rättsväsende och avsätta pengar för detta. Nästa område kunde vara försvaret och så vidare. På kommunal nivå kunde startpunkten vara skolan och på regional nivå primärvården. När pengarna är slut är processen klar. Det som hamnar utanför den givna ramen blir inte genomfört. Detta skulle också tydliggöra för oss skattebetalare vad för mervärde vi får om vi höjde skatten – något som idag inte är särskilt tydligt.

Inställd Almedalsvecka sparar 100 miljoner

Ett bra exempel på att det faktiskt går att prioritera var när politikerna ställde in Almedalsveckan – vilken kostar oss skattebetalare 100 miljoner varje år. Om detta jippo läggs ned permanent kan dessa 100 miljoner årligen förstärka sjukvårdsberedskapen istället.

Nu, när det ännu finns tid, måste riksdagen, kommunerna och regionerna ta sitt ansvar och prioritera vad som verkligen är viktigt för oss skattebetalare i budgeten 2021 annars kommer ett folkligt stöd för höjda skatter att utebli.

Erik Kärnekull, civilekonom

LÄS MER: ESV: Underskottet och statskulden växer