Jag är en 84-årig läkare, livshindrad och plågad på grund av ålderdomens härjningar mot min kropp, och bosatt i Frankrike. Jag har sjukdomen gula fläcken som innebär att jag ser mycket dåligt och min syn blir sämre och sämre. Mitt största intresse i livet är litteratur och nu kan jag inte läsa längre. Jag kan heller inte skriva ner mina tankar eftersom jag knappt ser tangentbordet. En svår förlust för mig är att jag inte kan se människor, hur intryck av liv speglar sig i människor ansikten, eller hur de skildras i litteraturen. Det är ett svårt psykiskt lidande. Jag kan inte gå på en konstutställning eftersom jag inte kan ta del av den.
För mig finns nu en ofrihet på två plan, den geografiska ofriheten, och den yttersta ofriheten, den att slippa ett outhärdligt lidande i livets slutskede.
Av dessa två ofriheter är naturligtvis frånvaron av den yttersta friheten, den fundamentala, den väsentliga.
Jag har ansökt om och fått beviljat att hos Dignitas i Schweiz få avsluta mitt liv i april månad i år. Men gränsen mot Schweiz är stängd. Detta har omöjliggjort min sista resa i livet.
Jag är inte deprimerad och har bevarade kognitiva förmågor. Jag kan tänka klart och reflektera över frihet och över fri vilja.
Frånvaron av en tillåtande lagstiftning i Sverige gör det omöjligt för en människa att få denna yttersta frihet respekterad i livets slutskede när lidandet är outhärdligt. Detta innebär att inte kunna ta ett värdigt avsked av anhöriga och vänner utan att lidandet, utan hopp om förbättring, och tung medicinering grumlar sinnena.
Klargör bestämmanderätten
En människa i Sverige är och förblir utan självbestämmande tills den dag då en lagstiftning kommer till stånd som tillförsäkrar henne denna yttersta frihet. Domen i Tysklands Högsta förvaltningsdomstol i februari 2020 om rätten att få läkarassisterad dödshjälp klargör tydligt den grundlagsskyddade självbestämmanderätten, som en stat måste beakta. Varför finns inte motsvarande i Sverige.
Den här frågan aktualiseras inte minst nu under coronakrisen. När vi nu har ett mycket hårt tryck på sjukvården på grund av corona tvingas läkare prioritera och välja vilka som skall få leva. Antalet sådana val skulle bli mindre om vi äldre, som av eget självbestämmande velat avsluta vårt livshindrade liv fått göra det med stöd av en tillåtande lagstiftning. En värdig död för en lidande människa och mindre moralisk stress för läkare
Bland de religiösa motståndarna till frivillig dödshjälp talar man också om människolivets värde som om det vore detsamma som människans värde
Man använder vårdslöst begrepp som risken för ett ”sluttande plan”. Men själva livet är ett sluttande plan, från höjdpunkten med en frisk, fritt tänkande människa, dit hen nått genom sin egen utveckling från födelsen. Därifrån glider människan oundvikligen ned i ålderdomen med dess härjningar som sluttar nedåt till döden. Medan man glider nedåt i sluttningen är man fortfarande levande, med egna tankar, egna intressen. Tills man blir livshindrad, trots att hjärtat fortfarande slår. Dock har även människan i ålderdomens nedåtsluttning en fri vilja och ett värde.
Bland de religiösa motståndarna till frivillig dödshjälp talar man också om människolivets värde som om det vore detsamma som människans värde. Man sätter likhetstecken mellan dessa begrepp, vilket man omöjligen kan göra. Människans värde är större än människolivets värde. Religiöst troende betraktar livets ”helighet” och livet som en gåva från Gud. Men människolivet får värde först när människans värde respekteras. Bland troende finns föreställningen att ”livets gåva” medför att det är en plikt att leva. Att för outhärdligt lidande människor i livets slutskede förklara att det är en plikt att leva är vedervärdigt och grymt.
Sverige vägrar utreda
Det har skett och sker fortfarande en utveckling av lagstiftningen om frivillig dödshjälp i Europa. I USA har nu tio delstater omfattande närmare 25 procent av USA:s befolkning har en tillåtande lagstiftning. Samtidigt som Sverige inte ens vill utreda frågan.
I Sverige finns Lag 2018:1903, kap 2 "Om grundläggande fri- och rättighet-er". Där räknar man i punkter upp de olika friheter en människa har. Vad som fortfarande saknas är två punkter. Den första av dem skulle kunna skrivas: ”Friheten att av egen fri vilja anhålla om och beviljas rätten till hjälp att dö av en behörig vårdgivare”. Den därpå följande punkten kunde innehålla att ingen vårdgivare skall kunna tvingas att medverka till dödshjälp mot sin vilja.
Inte något land har sådant tvång och ingen läkare kan åläggas att ge dödshjälp mot sin övertygelse.
Utredning av frågan om frivillig dödshjälp har begärts tidigare, bland annat av den den cancersjuke Harald Norbelie.
Respekt för individens integritet
Det frivilliga livsavslutet är en fri människas handling i kraft av sitt värde och i kraft av lagens respekt för den yttersta friheten.
Det finns en stor majoritet bland människor i Sverige som önskar ”rätten till en värdig död”. Coronavirusets efterdyningar borde förmå även Sveriges riksdag och regering att agera. Ju äldre man blir, desto klarare framstår behovet av respekt för individens integritet och autonomi.
Lindring i lidandet är därmed viktigare än ”livets helighet”. Den frivilliga dödshjälpen, den sista lindringen, ger oss som levt färdigt möjligheten att dö levande, att kunna ta farväl under värdiga former.
Elisabet Abelin-Norell Leg. läkare