Gymnasielagen omfattar den grupp ensamkommande ungdomar som kom till Sverige innan vintern 2015 och nekades asyl. Genom lagen har de fått möjlighet att stanna i Sverige för att studera på gymnasiet och har blivit lovade permanenta uppehållstillstånd om de får ett fast jobb senast ett halvår efter studenten. Oavsett vad man tycker om utformandet och framtagandet av gymnasielagen så har den blivit en livlina för dessa ungdomar och ett löfte om en trygg framtid i utbyte mot att de arbetar hårt, lär sig svenska snabbt, klarar av sina studier och skaffar sig ett fast jobb senast sex månader efter att studierna är avklarade. Redan innan corona var alltså kraven som ställdes på de ensamkommande ungdomarna otroligt tuffa.
Omöjliga krav
När pandemin nu slår ut stora delar av ekonomin och Sveriges arbetslöshet stiger vecka för vecka så blir kraven på de ensamkommande ungdomarna i princip omöjliga att uppnå. På grund av coronan kommer nu dessa ungdomar med största sannolikhet att snubbla på mållinjen och bli utvisade till krigshärjade länder, istället för att få bygga en trygg framtid i Sverige. Det är grymt efter att ha kämpat i så många år för att lära sig språket, klara studierna, hålla modet uppe och hoppet levande.
Vi tar fram krispaket efter krispaket för att rädda alla delar av samhället från konsekvenserna av corona, så varför ska denna grupp bara lämnas därhän?
Men det behöver såklart inte vara så. Vi behöver inte låta dessa ungdomar bli offer för en oförutsedd kris. Vi tar fram krispaket efter krispaket för att rädda alla delar av samhället från konsekvenserna av corona, så varför ska denna grupp bara lämnas därhän? Genom att utfärda en corona-amnesti så kan våra politiker ta ansvar och se till att dessa ungdomar inte får sina liv förstörda. För inte var det väl det någon som hade kunnat förutse det här när gymnasielagen hastades fram?
Beroendeställning
Coronakrisen kastar också nytt ljus på hur vanskligt det är att villkora rättigheter mot en fast anställning. För nyanlända innebär detta villkorandet en mycket starkare beroendeställning till sina arbetsgivare. De unga människor som vi möter berättar om usla arbetsförhållanden och de unga tjejer som vi arbetar med vittnar om diskriminering och oönskade närmanden av chefer, men risken att förlora jobbet och därmed förlora möjligheten att få stanna i Sverige gör det omöjligt för dem att klaga. I spåren av corona kommer den här beroendeställningen att bli än starkare.
Vi som alla arbetar med att hjälpa unga nyanlända att komma in i det svenska samhället ser hur hårt de kämpar för att skapa sig nya liv här, men vi ser också att deras väg är kantad av hinder. Dessa hinder är inbyggda i de regelverk som antagits de senaste åren och som har designats för att göra Sverige så oattraktivt som möjligt för migranter och människor på flykt. Detta har gjorts för att så få människor som möjligt ska söka sig hit.
Förstör för hela samhället
Resultatet av dessa regelverk är att de människor vi möter lever i konstant stress och oro och många lider av stor psykisk ohälsa. Vi försöker stötta och hjälpa, men med ett system som är riggat för att sätta krokben så finns det gränser för vad vi kan göra. Med det nuvarande systemet förstör vi inte bara för dessa enskilda individer, utan för hela samhället. Vi blir alla förlorare när vi misslyckas i att välkomna nyanlända och ge dem en ärlig chans att bygga ett liv, integreras och få chansen att bli del av och bidra till det svenska samhället.
Coronakrisen riskerar nu att bli den faktor som avgör dessa ungdomars framtid. Självklart kan vi inte bara sitta och titta på medan det händer. Därför vädjar vi till Sveriges regering och riksdag att utfärda en corona-amnesti som tillåter de ensamkommande som omfattas av gymnasielagen att få stanna i Sverige.
Petra Tötterman-Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna
Sara Edvardson Ehrnborg, ordförande Flyktinggruppernas riksråd – FARR
Martin Nihlgård, generalsekreterare IM – Individuell Människohjälp
Jêran Rostam, förbundsordförande, RFSL ungdom