Chalmers meddelade under tisdagen att politiska manifestationer och politisk affischering förbjuds såväl i universitetets lokaler som på campus i stort. De förbjudna handlingarna definieras brett som ”att människor samlas och uttrycker politiska åsikter på ett sätt som gör att den som passerar inte kan undgå att se eller höra budskapet”, enligt rektor Martin Nilsson Jacobi. Detta är en attack på studenternas yttrande- och organisationsfrihet som är djupt problematisk.
Förbudet införs mot en bakgrund av att etablerade politiska studentförbund under en längre tid har haft allt svårare att få tillträde till landets högre lärosäten – inte minst på de tekniska högskolorna. På många lärosäten stängs förbunden ute helt, trots att demokratiska föreningars tillträde skyddas av högskoleförordningen. Detta drabbar både det politiska samtalet i stort, och de intresserade och engagerade studenterna på lärosätet i fråga.
Politikfri zon
Retoriken från universitetsledning och studentkårer handlar inte sällan om att campus ska vara en politikfri zon – som om våra universitet inte vore en del av samhället, och som om studenter inte kan ha ett naturligt intresse för politik och synpunkter på samhällsutvecklingen oavsett vilket ämne man studerar.
Nog för att hundratals demonstranter som ropar rasistiska slagord är ett hot mot både arbetsmiljön och tryggheten som förtjänar att tas på allvar, men sådana fall måste rimligtvis gå att hantera med mindre ingripande verktyg. Chalmers nya förbud drabbar såväl de studenter som vill manifestera sitt stöd för sina utsatta kamrater som politiska studiecirklars möjligheter att locka deltagare genom att med affischer informera om sin existens.
I förbudets spår gror bara radikalisering, politikerförakt och i förlängningen en urholkad demokrati
Ett universitet är så mycket mer än en arbetskraftsfabrik. Det är en plats för lärare och studenter att mötas över åsikts-, erfarenhets- och ämnesgränser, att lära av varandra och att utvecklas tillsammans. En samlingsplats som utgör studenternas främsta levnadsmiljö under tre, fem eller tio mycket formativa år. Det livslånga lärande för vilket universitetet är den naturliga arenan sträcker sig bortom ämneskunskaperna; bara nyfikenheten bör sätta gränserna.
Detta utforskande av vad det är att leva i ett samhälle inkluderar rimligtvis politiken, och förutsätter en öppen dialog. Ibland kommer denna dialog att skava, men även toleransen för oliktänkande behöver övas i en fungerande demokrati. Vissa sorters yttranden är redan kriminaliserade, av hänsyn till människors upplevda trygghet. Men politiken som sådan är vare sig hotfull eller ett särintresse för några få. Framför allt får den inte bli det.
Chalmers ledning måste tänka om. I förbudets spår gror bara radikalisering, politikerförakt och i förlängningen en urholkad demokrati.
Linnea Dubois, förbundsordförande Fria Moderata Studentförbundet
Emma Fastesson Lindgren, förbundsordförande S-studenter