På platsen där ryska konsulatet ligger i dag uppfördes på 1820-talet Jakobdals Herrgård för apotekaren Jakob Cavallin. Herrgården blev sedan ett privat mentalsjukhus och när sjukhemmet gick i konkurs 1976 revs herrgården. Tomten köptes upp av Sovjetiska ambassaden som lät bygga konsulatet 1980. När nu den Ryska Federationen har bestämt sig för att stänga ner verksamheten kan den parkliknande tomten med berg i dagen och solitärträd bli en viktig tillgång för Göteborgs stadsutveckling.
Vi föreslår därför att staden köper tillbaka fastigheten och utvecklar stadsdelen Jakobsdal. De i dag snöpliga gatorna som abrupt slutar vid en låst grind kan istället förvandlas till en naturlig genomblick och promenad genom en park som leder till Sankt Sigfrids Plan. Genom att utgå från omgivningen och förnya, komplettera och lägga till nya årsringar i samklang med det redan existerande tror vi att ett hållbart och vackert kvarter kan lyfta och berika stadsdelen.
Sällsynt boendeform
Nya bostäder blir en del av parken som vetter mot Sankt Sigfrids plan, och en naturlig utveckling av Albert Lilienbergs plan för det angränsande området. Sankt Sigfrids park blir till glädje för alla göteborgare och kan ramas in av bostäder som i skala och materialitet pratar med sin omgivning. De övre husen som vetter mot väster kan bli hus i tegel med 5-6 våningar, medan husen mot Sankt Sigfridsgatan och Betaniagatan i stället skulle kunna bli 2-4 våningar trähus. Eller varför inte stadsradhus? En sällsynt boendeform i Göteborg i modern tid. Och då gärna med upplåtelseform som berikar stadsdelen, som till exempel hyresrätter.
Det senaste decenniet har vi sett ett ökat nyttjande av den kommunala marken. Husen blir högre och gårdarna mindre för att marken ska betinga ett högre pris. Även om en hög och tät exploatering kan ge tillfälligt klirr i kommunkassan så lever åverkan kvar. Den kortsiktiga ekonomin blir i stället ett hinder för att uppnå hög kvalitet. Kostnaden för en byggnad fördelas mellan byggkostnad 20 procent och förvaltning under husets livslängd med 80 procent. Den byggnad som kräver mindre förvaltning är alltså en kostnadseffektiv byggnad och vinstmaximerad över tid. Och en rimlig skala för det nybyggda med dagsljus in i bostäderna och grönska utanför dörren ökar trivsel och välmående för de boende. Det i sin tur är kostnadseffektivt för samhället.
Vi tycker det är märkligt att sätta en lösnäsa på en modern stomme
Alla pratar om ”det hållbara” som en självklarhet för att det är enda vägen framåt. Men att prata hållbarhet på riktigt handlar om att titta på vilka material som husen innehåller, hur väl de fungerar i sitt sammanhang och hur stadens invånare trivs och mår. De byggnader som åldras vackert uppskattas även av kommande generationer och får därför ett långt liv.
Vissa politiker tycker att man ska bygga pastischer av gamla hus och att lösningen framåt är att backa in i framtiden. Vi tycker det är märkligt att sätta en lösnäsa på en modern stomme. Vi tror att den hållbara vägen framåt är att arbeta med hus som har perspektivet 100 år eller längre. Att husen är välbyggda med material som åldras värdigt och vackert. Material som går att förvalta och med en detaljrikedom som berikar miljön. Då kommer byggnaderna förvaltas väl under lång tid. Husens fasader kan utformas på många olika sätt men genom att låta en arkitekt hålla ihop helheten från start till mål, ha tillit till arkitektens konstnärliga kompetens och kräva att det ritade är det som sedan byggs – då är vi övertygade om att nya Sankt Sigfrids park kommer bidra till en samtida årsring av riktigt god arkitektur.
Nu har Göteborgs stad en unik möjlighet att läka såren efter 43 år av en sluten värld. Ta chansen att utforma en plats som kan ägas och förvaltas av kommande generationer och ge nästa generation något fantastiskt. Något som inte bara är tätt och högt.
Arkitekter som älskar vackra, funktionella och hållbara hus!
Magnus Almung, Tengbom, Arkitekt SAR / MSA
Kajsa Crona, Tengbom Regionchef väst, Arkitekt SAR / MSA
