I juni släppte Nationellt centrum för svenska som andraspråk en artikel där de kommenterar PIRLS-rapporten, som presenterar oroväckande trender: Läsförmågan bland Sveriges tioåringar blir allt sämre, och främst visar rapporten att det är en försämring av resultat bland elever med ett annat modersmål än svenska.
Språket är den viktigaste vägen in i ett samhälle. Den som inte behärskar språket kommer ofrånkomligen att befinna sig i ett utanförskap – socialt, kulturellt och på arbetsmarknaden. Språket är vägen till högre studier men också en förutsättning för att kunna delta i samhällslivet, som ansvarstagande medborgare i en demokrati. Därför är det ett växande samhällsproblem att en stor del unga i dag inte lär sig att tala, läsa och skriva svenska på ett fullgott vis. Allra allvarligast är situationen för barn och unga med utländsk bakgrund. Antalet elever som läser svenska som andraspråk (SVA) har tiodubblats sedan 2010. Var fjärde elev i svensk grundskola är flerspråkig.
Styvmoderligt behandlat
I dag läser mer än 140 000 elever svenska som andraspråk i Sverige. Trots detta är ämnet styvmoderligt behandlat. Enligt en studie från Linnéuniversitetet från i höstas har elever som läser SVA inte bara ett mindre ordförråd och sämre läsförståelse än övriga elever, de har också svårare med avkodningen, det vill säga själva ljudandet av ord. Det gäller till och med kortare ord med en eller två stavelser.
Skillnaden mellan elever med svenska som modersmål och elever med svenska som andraspråk är inte så stor i årskurs ett. Däremot ökar glappet i årskurs två och tre. En femtedel av eleverna som läste SVA låg under genomsnittet för läsförståelse i årskurs ett. I årskurs tre hade denna grupp växt till hela 40 procent. Undervisningen i SVA är menad att minska glappet gentemot de elever som har svenska som modersmål, men i stället växer klyftan med tiden. Undervisningskvaliteten behöver höjas, men det har hittills saknats ett systematiskt uppföljningsarbete för att se vad som inte fungerar och vad som behöver göras.
Konsekvenserna för integrationen är oöverskådliga. Trots att det talas mycket om betydelsen av integrationsfrämjande åtgärder är SVA fortfarande satt på undantag. Detta är ett stort och växande samhällsproblem, som riskerar att skapa första och andra klassens medborgare. Som lärare i svenska som andraspråk är en av utmaningarna att eleverna inte omges av svenska i sin hemmiljö på samma sätt som de som har svenska som modersmål. Därför är det särskilt bra för dessa elever att det införts obligatorisk läxhjälp, något vi på Internationella Engelska Skolan har haft hela tiden. Men det räcker inte.
Detta är ett stort och växande samhällsproblem, som riskerar att skapa första och andra klassens medborgare
I ljuset av den stora mängd elever som har svenska som andraspråk behöver utbildning om flerspråkighet få större utrymme i såväl lärarutbildningen som rektorsprogrammet, liksom relevant fortbildning för de som undervisar. Det finns i dag omfattande kunskap om hur flerspråkighet fungerar och hur man bäst lär ut svenska som andraspråk, inte minst tack vare Nationellt centrum för svenska som andraspråk vid Stockholms universitet, men dessa insikter behöver få genomslag i styrdokumenten.
Lärarutbildningen för SVA behöver kompletteras med kunskaper i svensk litteratur- och språkhistoria, för att glappet ska bli mindre mellan de som läser SVA och de som läser svenska. SVA behöver också kompletteras med en särskild, introducerande del som riktar sig specifikt till nyanlända.
Det är inte rimligt att den som läst svenska som andraspråk ska halka efter i läsförståelse gentemot sina klasskamrater med svenska som modersmål. Flerspråkighet borde vara en tillgång och inte en belastning, men då kan vi inte svika den fjärdedel av eleverna som har ett annat modersmål än svenska.
Katarina Radosevic, lärare i SVA vid Internationella engelska skolan Krokslätt