Lärare försöker hjälpa, ofta långt utöver arbetstid, men kan och ska inte ensamma agera som socionomer, psykologer, specialpedagoger eller kuratorer, skriver debattören.
Lärare försöker hjälpa, ofta långt utöver arbetstid, men kan och ska inte ensamma agera som socionomer, psykologer, specialpedagoger eller kuratorer, skriver debattören. Bild: JONAS EKSTRÖMER / TT

Bristen på fungerande elevhälsa i skolan gör att barn går under

25 april, i den ljumma vårkvällen, tar Måns sitt liv. Han är bara 13 år. Men i sex år, från 2:an till nu i 7:an, har han blivit utfryst, slagits, hotats, hånats av sina kamrater. Lärare har kallat honom ömsom lat, ömsom besserwisser. Den kvällen orkade Måns inte längre. ”Jag älskar er alla men jag orkar inte längre” som han skrev i en dikt som nu finns på hans hemsida, skriver Claes Jenninger, pappa och Insamlingsstiftelsen Måns Jenningers minnesfond.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Men Måns är inte ensam i sitt öde. Varje år tar ett tiotal barn under femton år sitt liv. Varje vecka tar nästan tre ungdomar i åldrarna 15-24 år sitt liv i Sverige. Vad gör vi åt det?

WHO genomför vart fjärde år en hälsoundersökning, kallad Skolbarns hälsovanor, i 45 länder, Ur rapporten: ---”Skolbarn i Sverige är mindre nöjda med livet och uppger oftare psykosomatiska besvär, såsom huvudvärk, ont i magen, nedstämdhet och sömnsvårigheter, jämfört med genomsnittet.” Det är tecken på psykisk ohälsa, att inte förväxlas med psykisk sjukdom. I Sverige ökar den psykiska ohälsan bland våra unga mest i de 45 länderna.

ANNONS

Vi är oroliga, det är våra barn också. Orsakerna till den ohälsan, summerar rapporten, beror förutom mobbning också på funktionsnedsättning, oro för miljö, krig, familj och vänner, kriminalitet, hot och våld och inte minst stress, precis som bland oss vuxna. Men våra barn, i sin mest sköra fas i livet, lever alltså med samma press som vi, att vi ska duga, göra karriär och lyckas med våra liv. Samtidigt som ungdomsåren ska användas till att pröva sig fram, skapa relationer, lära känna sina resurser och styrkor. Hur förödande det är för självkänslan att aldrig bekräftas och lyckas kan man avläsa i all oro, koncentrationssvårigheter och ”stök” som det ofta rapporteras om i skolan.

Skolans ansvar

Vad är skolan till för? Vems är ansvaret för våra unga? Javisst föräldrarnas. Men lite ansvar har de väl själva när de skolkar, bråkar, klottrar, snattar? Eller? Vi har ju skapat ett väldigt uppehållsrum för våra barn och unga, skolan. Den måste väl också ta ett ansvar för dem? Ja, i skolan går alla cirka 1,2 miljoner barn i Sverige. Och den som äger en skola, huvudmannen, kommun eller friskola, är den som har ansvaret för den arbetsmiljö man erbjuder. I den miljön ska varje barn ges ”---kunskaper och värden---respekt för de mänskliga rättigheterna---grundläggande demokratiska värderingar---stöd och stimulans---i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling” (Skollagen 1 Kap §4). Alltså i samarbete med oss föräldrar.

ANNONS

I praktiken läggs utförandet av skollagen samt övriga styrdokument på varje enskild lärare, som i dag är en krympande skara kompetenta och välutbildade professionella pedagoger. Oavsett bakgrund, förkunskaper, värdegrund, hem- och bostadsförhållanden och psykiskt hälsotillstånd ska varje barn i varje klass ges möjligheter att nå utbildningens mål efter sitt behov av stöd och anpassningar. Ett uppdrag så omöjligt i åratal av nedskärningar att behöriga lärare lämnar yrket.

Men vem ska läraren vända sig till för att eleven ska få professionell hjälp?

Vem hjälper läraren? Studiero finns i en miljö som främjar inlärningen och leder till goda studieresultat. Studiero skapar den lärare som för sitt arbete har de resurser som behövs. Ett gediget främjande och förebyggande arbete av skolan och en stödfunktion i en närvarande elevhälsa ger en god grund för att upptäcka, utreda och åtgärda elevers svårigheter och behov av insatser vid sidan av lärarens kompetens och undervisning. Lärare försöker hjälpa, ofta långt utöver arbetstid, men kan och ska inte ensamma agera som socionomer, psykologer, specialpedagoger eller kuratorer. Varje lärare vet vem av eleverna som har svårigheter som inte går att lösa i klassrummet. Men vem ska läraren vända sig till för att eleven ska få professionell hjälp? På en del skolor finns elevhälsan där som stöd. Men det finns ett problem. Vad är elevhälsan?

ANNONS

Det som behövs är att elevhälsan definieras i skollagen. Rektor bestämmer i dag själv vilken elevhälsa skolan behöver. På vissa skolor är den ett minimum. Andra skolor har elevhälsa med kanske sex olika professioner närvarande så gott som dagligen. Kräv att skollagen definierar vilka som ska ingå i elevhälsan, att läraren ska nå den inom ett dygn, samt vilka professioner som ska ingå, beräknat efter elevantalet på skolan

Claes Jenninger, ordförande i Insamlingsstiftelsen Måns Jenningers minnesfond

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS