Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Arkitektur är ett ämne som både upprör och berör. Här i Göteborgs-Posten har arkitekturskribenten Mark Isitt beskrivit dagens arkitektur som
Arkitektur är ett ämne som både upprör och berör. Här i Göteborgs-Posten har arkitekturskribenten Mark Isitt beskrivit dagens arkitektur som "skräp" och kallat Viva för ”feg arkitektur”. Guldheden har begåvats med ”ännu en rad repetitiva skivhus”, skriver debattörerna. Bild: Ulf Celander

Bostadshuset Viva är inte "betongmisär" utan högkvalitativ arkitektur

Ända sedan bostadskomplexet Viva nominerades till Kasper Salin-priset för årets bästa byggnad har tongångarna i debatten varit hätska. "Omänsklig miljö", "feg arkitektur" och "värre än DDR" är några av omdömena. Men vi står fast vid att Viva är en värdig vinnare och vill förklara varför, skriver bland andra Tatjana Joksimović, ordförande i Sveriges Arkitekter.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I går kväll delade vi ut Kasper Salin-priset för årets bästa byggnad under den årliga Arkitekturgalan. Sveriges Arkitekters pris, landets äldsta och mest prestigefyllda inom arkitektur, gick till bostadsrättsföreningen Viva i Guldheden i Göteborg. Det är ett byggnadsverk som redan vunnit flera priser men samtidigt är kritiserat.

Kaffet i vrångstrupen

Nyheten om att Viva valts till Sveriges bästa byggnad och mottagit Kasper Salin-priset gör att vissa jublar medan andra sätter kaffet i vrångstrupen. Arkitektur är ett ämne som både upprör och berör. Här i Göteborgs-Posten har arkitekturskribenten Mark Isitt beskrivit dagens arkitektur som "skräp" och kallat Viva för ”feg arkitektur”. Guldheden har begåvats med ”ännu en rad repetitiva skivhus”.

Facebookgruppen Arkitekturupproret är också kritiska men med en helt annan retorik. När Viva och övriga nominerade till Kasper Salin-priset presenterades i Sveriges Arkitekters sociala kanaler uppmanade gruppen till att kommentera. Viva knyter an till den 1900-talsbebyggelse som redan finns i Guldheden och den gillar inte kommentatorerna. Ett 20-tal personer (samt några fejkkonton) bombade i flera dagar förbundets kommentarsfält med grova och hatfyllda kommentarer. ”Såna här miljöer är ju direkt omänskliga”, ”värre än DDR”, ”vi alla avskyr er” och ”postapokalyptisk betongmisär” var några av dem. Inte så konstruktiv kritik, men vi vill förklara vår syn och varför vi anser att Viva är en värdig vinnare.

Här i Göteborgs-Posten har arkitekturskribenten Mark Isitt beskrivit dagens arkitektur för "skräp" och kallat Viva för ”feg arkitektur”.

Först ett klarläggande. Att foga samman beställarens krav och människors behov till en estetiskt tilltalande helhet är en bärande del i arkitektens utbildning och kompetens. Samtidigt sträcker sig arkitektur längre än till hur en fasad ser ut, på samma sätt som en människa inte ska bedömas utifrån utseendet eller en bok efter omslaget. Om man når bortom Arkitekturupprorets sätt att uttrycka sig har gruppen lyft viktiga frågor om hur våra stadsmiljöer ser ut. I den byggbonanza som rått de senaste åren har kvalitet alltför ofta behövt stryka på foten för snabba ekonomiska vinster.

Svaret är ändå inte att bygga i enbart en stil, som Arkitekturupproret kräver. Vi kan naturligtvis inspireras och låna av formspråket från förra sekelskiftets byggande i vissa sammanhang. I dag har vi andra krav, från de som ska använda miljöerna, på miljötänk, tillgänglighet, byggteknik och ekonomi, samt villkor för byggnadsarbetare än vi hade för 130 år sedan. Därför har Arkitekturupproret målat in sig i ett hörn med sina predikningar om ”klassisk arkitektur” som det allena saliggörande.

Mycket rymligare tack vare utsikten

I fråga om Viva specifikt ligger husen i en slänt, och står du nedanför och tittar upp på dem hamnar husen i en vinkel som inte är så fördelaktig. När vi i juryn kom dit kom vi från andra hållet, uppifrån. Här är intrycket precis tvärtom: byggnaderna är smart placerade och smälter in i slänten. Vi möttes av loftgångar som övergick i balkonger och uteplatser som i sin tur ledde in till lägenheternas kök och matplatser. Tillräckligt avskärmade för att vara privata, men ändå tillräckligt öppna för att tillåta och uppmuntra social interaktion. Vi gick vidare och såg odlingarna som de boende sköter gemensamt och relationen mellan husen och gårdarna. Nivåskillnaderna, med berget i dagen på gårdarna, skapar rum att vistas i vars like vi inte ser i dagens bostadsproduktion. Vi såg små lägenheter som upplevs som mycket rymligare tack vare utsikten, ljuset och uteplatserna på loftgången – så här kan vi krympa kvadratmeterytan och på sätt få fram kostnadseffektivare bostäder.

Det är också imponerande hur man har uppfunnit en tomt, som tidigare inte fanns, och fått plats för 132 bostäde, mitt i stan. Förtätning när det är som bäst och en viktig metod för att lindra bostadsbristen. Då har vi ändå inte nämnt miljötänket med solceller, egenproducerad el och stadsodlingar.

Tål att tittas på

Men om du nu bortser från att de som bor där trivs, liksom att Viva ger nydanande svar på hur vi kan bygga miljövänligt samt minska bostadsbristen och enbart fokuserar på hur det ser ut för den förbipasserande. Fungerar vinnaren då? Juryn svarar ett entydligt ja på frågan. Viva är ett hus som tål att tittas på.

Men smaken är som bekant delad. Vivas stränga estetik gillas inte av alla och det har vi full respekt för. Husen knyter an till modernistisk stil och människors åsikt påverkas givetvis av om det är en stil som tilltalar en eller inte. Bortom rena tyckanden – som ju alla har rätt att ha – finns arkitektoniska kvaliteter som kan vara bra eller dåliga i alla stilar. Det handlar om ljus, skala och material till exempel. Den som utgår från att de kvaliteterna enbart finns i arkitektur byggd före 1910 har inte tittat ordentligt.

Vi står för juryns val. Viva är Sveriges bästa byggnad 2019, en värdig vinnare av Kasper Salin-priset. Vi uppmanar göteborgare och alla andra att inte bedöma huset utifrån ett suddigt foto utan att ta er till Guldheden och besöka Viva. Gärna flera gånger. Ta in hela bilden.

Tatjana Joksimović, ordförande i Sveriges Arkitekter och arkitekt SAR/MSA

Joakim, Lyth, juryns talesperson och arkitekt SAR/MSA på Wingårdhs