Ökad militarisering ökar vår osäkerhet och för oss närmare en hotande avgrund. Tror någon att en Nato-flagga över Gotland eller flera amerikanska soldater i Göteborgs södra skärgård. skulle minska risken av sabotage, cyberattacker eller andra destruktiva handlingar mot vårt samhälle?
När vi började med stora samövningar med Nato i Östersjön kom det också en ripost i form av en gemensam manöver av ryska örlogsfartyg och fem kinesiska missilbestyckade jagare. Operationen hade den ödesdigra titeln Joint Sea. Samtidigt kom Rysslands största atomubåt med plats för 200 kärnvapenspetsar in i Östersjön eskorterad av den atomdrivna slagkryssaren Pyotr Velikiy.
Vi blir ett mål
Med ett formellt inträde i Nato blir läget dramatiskt annorlunda, vi ger inte bara upp generationer av framgångsrikt arbete för fred och internationell solidaritet, vi blir en organisk del av kärnvapenalliansen och därmed ett förutbestämt mål för ryska atombomber
Av det skälet stoppade Tage Erlander och Olof Palme tankarna på svenska kärnvapen som uppstått efter den sovjetiska invasionen av Ungern 1956. Högerpartiet och ÖB var för bomben. Liksom Herbert Tingsten som också ville in i Nato.
I stället lanserade Sverige Undén-planen i FN. Kärnvapenfria stater skulle bilda en ”non-atom-club” för att få kärnvapenmakterna att anta ett provstoppsavtal. Det var början på en unik historia av uthållig svensk kamp mot en nukleär världsordning. Ulla Lindström, Agda Rössel, Inga Thorsson, Alva Myrdal och Maj-Britt Theorin gick i spetsen. Det var en feministisk utrikespolitik värd namnet.
Banalisera kärnvapenhotet
Olof Palme krävde i sitt sista tal i FN 1985 ett kärnvapenförbud. 32 år senare la Margot Wallström Sveriges röst för just en sådan konvention som nu är internationell lag. Men efter påtryckningar från Nato och Pentagon blev det stopp. De alliansfria Irland och Österrike skrev på men inte vi. Tala om walk-over.
Att en majoritet av folkvalda riksdagsledamöter kan banalisera kärnvapenhotet och kalla det för ett skyddande paraply är inte bara pinsamt utan också farligt.
I DN den 19 mars beskrev Erik Johansson vid Totalförsvarets skyddscentrum för händelseförloppet vid ett kärnvapenangrepp mot Nynäshamn. Då dör omkring 10 000 människor. Johansson hänvisar till försvarets råd hur vi ska skydda oss: ”Sök skydd inomhus. Skyddsrum ger skydd mot stötvåg och splitter, bränder och strålning från radioaktiva ämnen”. Hans beskrivning av händelseförloppet och att man ska söka skydd i skyddsrum är uppenbart verklighetsfrämmande och en förminskning av hur svårt en sådan attack skulle drabba oss
Lika bisarr var kollegan John Rydqvist, när han hävdade att” FN:s konvention om kärnvapenförbud ökar risken för kärnvapenkrig”
Och ”militära experter” fyller i. FOI: s frekvente kommentator, forskningschefen Rolf Dalsjö, menar, att ”kärnvapen och kärnvapenavskräckning är grundbulten i den internationella ordningen sedan 1945. Om man förbjuder det så rasar hela den världsordningen samman”. Lika bisarr var kollegan John Rydqvist, när han hävdade att” FN:s konvention om kärnvapenförbud ökar risken för kärnvapenkrig”. Båda har stått oemotsagda av ansvariga chefer.
Lika illa är det med regeringens och riksdagsmajoritetens nonchalans mot resultatet av kriget i Afghanistan som blev Natos Poltava. Regeringens egen utredare om Sveriges deltagande i kriget 2012 - 2014 kom till slutsatsen att den enda påtagliga effekten var vår lojalitet med Nato.
Kriget ett misstag
Vilken slutsatser har Nato dragit efter det tjugoåriga fiaskot? Ingen annan än att man skyller på afghanerna. I USA klargjorde Biden att kriget var ett misstag utan like och tillsatte en utredning.
Varför det gick så illa? Vem bestämde och vilket inflytande hade Sverige? Varför höll vi på så länge? Hur fungerar Nato i olika kriser? Det är frågor som behöver besvaras.
Det är oroande att det är samma politiker som år efter år röstade för fortsatt krig i Afghanistan under Nato -flagg nu ska bestämma Sveriges fortsatta säkerhetspolitiska kurs.
Pierre Schori, ordförande Olof Palmes minnesfond och tidigare statsråd och FN-ambassadör