Den 30 november fram till den 12 december samlas världens länder i Dubai för FN:s klimattoppmöte COP28. I samband med det aktualiseras vilka klimatmål som är möjliga att uppnå givet geopolitiska realiteter.
Att göra svåra val och hårda prioriteringar är en del av affärslivets vardag. En viktig konsekvens därav ifråga om geopolitisk riskhantering och strategisk affärsplanering är att Kina med nödvändighet är en integrerad och oundgänglig del för att uppnå FN:s och EU:s klimatmål fram till 2030.
Ett centralt mål i klimatpolitiken är att begränsa den globala uppvärmningen till under två grader celsius. Det följer av FN:s hållbarhetsmål som konkretiseras i Parisavtalet från 2015. I EU:s klimatförordning preciseras detta ytterligare enligt vilken EU:s utsläpp ska minskas med minst 55 procent till år 2030 för att uppnå klimatneutralitet senast år 2050.
Det är bråttom
Tiden går snabbt. Vi är snart vid 2030, och det är bråttom. Det kommer krävas en massiv utrullningskampanj av icke-fossila energislag, framförallt solkraft och havsbaserad vindkraft, samt elektrifiering av transportsystemet för att det ska vara möjligt att uppnå klimatmålen. Inte minst kommer tillgången till säkra inköps- och leverantörskedjor vara en affärskritisk nyckelfaktor till framgång.
Kina står i dag för över 90 procent av all solcellsproduktion. Producentprisindex i Kina har fallit med nästan 30 procent i år och komponentpriserna i motsvarande grad. Kisel är en nyckelkomponent i solceller och Kina är den största producenten av kiseldioxid. All avancerad elektronik innehåller dessutom halvledare och över 80 procent av världens integrerade kiselkretsar tillverkas i Taiwan.
I det uppskruvade handelskriget mellan USA, EU och Kina med spänningen i Taiwan-sundet och brotten mot uigurernas mänskliga rättigheter i Xinjiang som någon sorts medelpunkt i konflikten, höjs röster om ”de-coupling” för att successivt bryta med Kina. Viss omgruppering av produktion av både solceller och halvledare till USA och Europa, ”reshoring”, har redan pågått sedan ett par år.
Går det att uppnå FN:s och EU:s klimatmål och samtidigt kapa leveranskedjorna från Kina?
Den globala klimatkrisen, Kinas totala dominans inom solcells- och kiselproduktion och Taiwans position inom halvledartillverkning ställer således de här nödvändiga avvägningarna på sin spets. Går det att uppnå FN:s och EU:s klimatmål och samtidigt kapa leveranskedjorna från Kina? Är det ett rimligt antagande att Europa och USA ska vara självförsörjande av solcells- och halvledarproduktion? Utifrån de ambitiösa och högt ställda klimatmålen i förening med gällande avkastningskrav på investerat kapital är svaret entydigt nej.
I stället för att eskalera handelskonflikten och skärpa tonläget ytterligare med Kina bör diplomatin i Bryssel och Washington därför i stället inriktas på avspänning, ”de-risking” och dialog snarare än ”de-coupling” och konfrontation. I annat fall kommer varken utsläpps- eller resultatmål att uppfyllas med förödande konsekvenser för både klimatomställningen och samhällsekonomin.
Pär-Olof Johannesson, vd och medgrundare för Solar Power Accelerator AB