I december 2021 presenterade regeringen sammanlagt 99 åtgärder för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, i vilken alkohol och narkotika endast nämns ett fåtal gånger och då i samband med att kvinnan skulle ha problem. I juni 2022 följde de upp med ett "Åtgärdspaket för att intensifiera arbetet mot mäns våld mot kvinnor”. Här nämns inte alkoholens och narkotikans påverkan, missbruk eller beroende, en enda gång.
Sedan år 2000, har 337 kvinnor dödats av en närstående man - en make, sambo eller en före detta pojkvän. Siffran är hämtad från Aftonbladets reportageserie “Dödade kvinnor”. Förra året var siffran 15 enligt statistik från Brå, och i år utreds redan, enligt en granskning som SVT publicerade i juni, tolv fall av dödligt våld mot kvinnor utfört av en till dem närstående man.
Mer än var tredje
Vad döljer sig bakom denna tragiska statistik. Aftonbladets granskning visar att av 337 gärningsmän var 129 påverkade av alkohol eller narkotika vid tiden för mordet, dråpet eller dödsmisshandeln. Det är alltså mer än var tredje gärningsman. Ändå riktar regeringen ingen uppmärksamhet alls åt detta faktum i sina åtgärdspaket.
Att konsumtion av alkohol och/eller narkotika ökar risken för våld är vetenskapligt belagt sedan årtionden. Den kognitiva förmågan minskar och risken för att agera aggressivt ökar. Detta slår även Folkhälsomyndigheten fast i sin rapport från 2021: “Betydelsen av alkohol och narkotika för våld i nära relationer”. Där pekar man på studier som visar ett samband mellan alkohol och våld i nära relationer och slår fast att det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer måste ta substansbruket i beaktning.
Blind fläck
Tyvärr verkar det alltså som om regeringen har utvecklat en blind fläck gällande det här sambandet. Trots ett stort antal lovvärda initiativ för att få bukt med mäns våld mot kvinnor nämns alkohol- och narkotikaproblematiken knappt med ett ord. Inga satsningar på vård för beroende, missbrukare och för att motverka psykisk ohälsa, inga ökade satsningar på att försöka förhindra införseln av olagliga substanser på kriminalvårdsanstalter.
Regeringen verkar dessutom inte ensam om att ha en blind fläck. Den 23 juni i år fick representanter från samtliga svenska riksdagspartier frågan av Aftonbladet om hur deras parti vill arbeta för att stoppa mäns våld mot kvinnor. Ingen av dem tog upp sambandet mellan alkohol och narkotika när de talade om mäns våld mot kvinnor.
Jag har arbetat med beroende och missbrukare i över 20 år. Jag vet hur vanligt förekommande våld i nära relationer är kopplat till missbruk . Både för kvinnor som blir utsatta för våld på grund av eget missbruk men också som en följd av sin partners missbruk. Jag har sett medberoende kvinnor tillfriskna och våga lämna en missbrukande man. Jag har sett män tillfriskna från missbruk, ta ansvar för vad de tidigare gjort för att aldrig mer slå, hota eller kontrollera.
Denna ”politikernas blinda fläck” gör att problemen, vågar jag påstå, kommer att kvarstå, oavsett vilka andra åtgärder som sätts in
Det räcker naturligtvis inte med en enskild åtgärd för att ta krafttag mot alla former av våld mot kvinnor, men att helt missa alkoholens, narkotikans, missbrukets och beroendets stora betydelse när det kommer till våld i nära relationer är oerhört anmärkningsvärt. Denna ”politikernas blinda fläck” gör att problemen, vågar jag påstå, kommer att kvarstå, oavsett vilka andra åtgärder som sätts in.
Här kommer några konkreta förslag vad som bör göras:
– Inför obligatorisk alkohol-, drog- och medberoendekunskap i skolan.
– Inför obligatorisk beroendevård på landets samtliga kriminalvårdsanstalter.
– Möjlighet att döma till exempel rattfyllerister till beroendevård.
– Ökade resurser till kommun och socialtjänst för beroendevård.
– Reformera socialtjänstlagen för att göra det enklare att få vård.
– Kraftigt ökat medberoendestöd och behandling inom allmänvården samt på skyddade boenden.
Det hade varit ett sätt att ”intensifiera arbetet mot mäns våld mot kvinnor” på allvar. Det hade, med bara några veckor kvar till valet, varit ett vallöfte som på riktigt hade kunnat göra skillnad på liv och död. Jag vågar nämligen påstå att ett antal av dessa 337 kvinnor fortfarande hade varit i livet, fortsatt vara mammor, döttrar, systrar om deras män och även de själva hade fått hjälp ur ett eventuellt miss-bruk/medberoende/psykisk ohälsa i tid – det är min absoluta övertygelse.
Robert Bohman, beroendeterapeut