EU:s regelverk Fit for 55 säger att Sverige ska halvera sin klimatpåverkan till 2030 jämfört med 2005 inom ESR; transporterna, jordbruket och skogsbruket. Eftersom EU:s krav är kumulativt bör utsläppsminskningarna ske tidigt, om inte Sverige ska riskera böter eller krav på att köpa utsläppsrätter från andra länder. Jordbrukets utsläppsminskningar är huvudsakligen långsamma processer och den svenska politiska viljan att minska skogsavverkningen i närtid är begränsad.
Det innebär att utsläppsminskningarna huvudsakligen behöver ske inom transportsektorn – i linje med Sveriges klimatpolitiska ramverk som slår fast att utsläppen från inrikes transporter ska minska med 70 procent till år 2030 jämfört med 2010.
Svaren finns
Regeringen tillsätter under våren en utredning för att utröna vilka styrmedel som är mest effektiva. Många av svaren finns i vårt nyligen avslutade forskningsprojekt ”2030-pusslet – så når vi transportmålet”.
Nu kan vi presentera projektets slutrapport från modelleringsarbetet. Tre slutsatser från studien är tydliga:
Den nu förda nationella politiken, inklusive befintliga och aviserade styrmedel, tillsammans med kommande EU-regleringar, räcker inte för att Sverige ska klara 2030-målet.
År 2030 kommer de svenska koldioxidutsläppen från transportsektorn att ligga cirka 6 miljoner ton över målnivån, om inte ytterligare åtgärder vidtas.
År 2045 kan Sverige nå nollutsläpp från inrikes transporter, som en del av det nationella målet om nettonoll. Med dagens politik blir de samlade koldioxidutsläppen cirka 90 miljoner ton högre än om Sverige skulle ha en utsläppsbana i linje med 2030-målet.
Orsaken är att merparten av fordonsflottan är långt från skrotningsfärdig och därmed byts ut för långsamt
Projektet följer den politiskt uttalade strategin att snabbt öka elektrifieringen, men det räcker inte för att nå målet, inte ens med en betydligt snabbare elektrifiering än hittills. Orsaken är att merparten av fordonsflottan är långt från skrotningsfärdig och därmed byts ut för långsamt.
Men – Sverige kan nå klimatmålen, vilket också regeringsförklaringen och klimathandlingsplanen slår fast. Utöver den påskyndade elektrifieringen av transporterna kräver det att användningen av biodrivmedel ökar kraftigt och att transporterna blir effektivare. Utifrån detta är därför våra rekommendationer:
Inför styrmedel som ökar användningen av hållbara, huvudsakligen avfalls- och restbaserade biodrivmedel, både för inblandning i fossil bensin och diesel och som koncentrerade biodrivmedel. På sikt kan även vätgas och elektrobränslen spela en större roll.
Sänk momsen
Stimulera delade, hållbara transporter – alltifrån delad mikromobilitet till kollektivtrafiken och bilpooler. Exempelvis behöver dagens reseavdrag förändras till det färdmedelsneutrala resebidrag som riksdagen beslutade inför valet, men som inte genomförts, och momsen för bildelning kan sänkas från dagens 25 till 6 procent, som för kollektivtrafik.
Prioritera infrastruktur som får fler att oftare gå, cykla eller åka kollektivt – eller arbeta på distans.
Främja effektiva godstransporter, förslagsvis genom att gynna hållbara godstransporter och skapa aktörssamverkan så att vi kommer till rätta med transportdrivande företeelser som ”fri frakt, fri retur”.
Vi bedömer att transportsektorns omställning behöver folkligt stöd. Det förutsätter att hushåll, företag och sektorer inte drabbas ekonomiskt – men inget hindrar att det fossila som ska fasas ut blir dyrare om totalkostnaden förblir den samma.
Dålig precision
Om ekonomisk stimulans sker i form av lägre priser på fossil diesel blir omställningen svårare samtidigt som precisionen är dålig – låginkomsttagare med bensinbil gynnas inte, men väl utländska åkerier. I stället bör utsatta grupper identifieras för mer träffsäker stimulans, vilket också professor John Hassler lyfter fram i sin utredning.
Det finns ett stort värde i att utreda vilka åtgärder som är mest kostnadseffektiva, men vår studie och tidigare analyser innebär att det redan finns ett gott kunskapsunderlag. Vi vet dessutom att ju tidigare utsläppen minskar, desto lägre blir den globala uppvärmningen samt att ju längre utsläppen fortgår, desto högre blir kostnaderna. Sverige bör skyndsamt vända de ökande klimatpåverkande utsläppen till en minskning i linje med de beslutade målen.
Mattias Goldmann, vd och grundare, 2030-sekretariatet
Klas Hedvall, teknologie doktor, Chalmers Industriteknik
Sara Hugestam, projektledare, Energiforsk