Vad är det som gör Göteborgspolitiker så engagerade i bilars framkomlighet på minsta lilla tvärgatas tvärgata i hela Göteborg?
Om man tittar på andra svenska städer så finns det gångstråk längs med vattnet, tydliga och trevliga cykelvägar och frodiga grönytor som erbjuder ett lugn i bostadsområden. Stadsplanering som skapar balans, ger upplevelsen av harmoni och som gör livet trevligt för dem som bor där. Det hade inte varit så dumt även här.
Bilarna i Göteborg är som söndercurlade hundar till kärleksfulla men undergivna hundägare. De tillåts följa sina impulser, inte för att de är fria och gör det de njuter av i sitt liv som hund - vilket inger en naturlig respekt, utan för att ägaren på ett ömkansvärt egocentrerat vis vill att deras hund ska tillåtas fara fram hur som helst, men vill själv inte vara ansvarig för den rubbade balansen. Han är ju så snäll (ni kan väl ha överseende?).
Göteborgarna förväntas också ha överseende med att områdena närmast vattnet täcks av parkeringsplatser, motorleder och en 400 meter lång docka för en enorm medelhavskryssare mitt inne i staden.
Den anspråkslöse cyklisten förväntas tålmodigt sakta ner farten och med hjälmen fogligt i hand leda cykeln, när cykelvägar utan förvarning leds rätt ut i vältrafikerade - ja du hörde rätt, bilvägar.
De måste ju få komma fram precis var de vill - de stackars bilarna. Men även för problem- och hjärtebarnet bilen, som ska alltid komma först uppstår problem. Det är inte enkelt att vara bortskämd. För trots alla privilegier, så är det jobbigt och krångligt att köra bil i Göteborg. Det säger alla.
Harmonin i staden är ur balans, och det är bilarna som dragit det längsta strået. Om kommunfullmäktige brydde sig hälften så mycket om hälsa, återhämtning och invånarnas integritet, som om bilar - då skulle livet för Göteborgarna nå oanade höjder.
Undrar när det kommer ske?
Amanda