Många asylsökande ställs inför tuffa utmaningar efter att ha fått uppehållstillstånd. Det tar tid att etablera sig och många stöter på hinder som de inte har räknat med. Det kan handla om språkinlärning, omställningen till att leva i ett nytt land eller fördomar och ointresse från arbetsgivare när man söker jobb. Men trots detta visar SCB:s statistik för 2017 att andelen sysselsatta inte skiljer sig så kraftigt mellan utrikes födda (61,7 procent) och inrikes födda (69,5 procent) samt att klyftan minskar.
Arbetande fattiga
Ett av de största problemen är vad som väntar nya svenskar när de väl har kommit in på arbetsmarknaden. Inom det som Moderaterna kallar för ”enkla jobb” sliter många hårt för att få råd med det allra nödvändigaste. En kommunrapport från förra året visade att en tredjedel av alla utlandsfödda arbetande föräldrar i Göteborg tillhör gruppen ”arbetande fattiga”. De arbetar på ett eller flera jobb, men har ändå i slutet av månaden en inkomst under 60 procent av medianinkomsten.
De borgerliga partierna i stadsdelsnämnden Västra Hisingen föreslog i förra veckan att dra in försörjningsstödet för nyanlända invånare som inte deltar i svenskundervisning. Eftersom stadsdelen varken har ansvar för vuxenutbildning och SFI-undervisning eller har pengar avsatta för detta, handlar det enbart om ren signalpolitik. Och signalen är mycket tydlig. Sjuka, arbetslösa och nyanlända behöver kontroll och bestraffning. De redan rika ska belönas med skattelättnader.
På riksplanet vill de borgerliga partierna dessutom införa en ny anställningsform som ger arbetsgivarna möjlighet att anställa unga utan gymnasieutbildning samt nyanlända till 70 procent av ingångslönen. Det som marknadsförs som åtgärder för att hjälpa svaga grupper in på arbetsmarknaden är i själva verket en effektiv politik för att skapa fler låglönejobb.
Patrik Helgeson (V)
1:e vice ordförande SDN Västra Hisingen