Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Både resenärerna, miljön och samhället i stort vinner på bättre samordning av resandet, skriver Tomas Hansson. Bild: Janerik Henriksson/TT

Beröva inte människor rätten till sin fria rörlighet

Möjligheten att kunna transportera sig är en rättighet många tar för given. Men för somliga är detta ingen självklarhet. Det blir extra märkbart när färdtjänsten inte fungerar som den ska. Nu är det dags att kvalitetssäkra resorna i den särskilda kollektivtrafiken, skriver Tomas Hansson, vd, Samtrans omsorgsresor.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Varje år görs närmare 100 miljoner resor i den särskilda kollektivtrafiken. Våra bilar och våra förare finns där när allmänna transportmedel inte är ett alternativ, när fysiska eller psykiska funktionsvariationer gör det svårt att ta tåget, när sjukdom kräver möjligheten att resa ensam eller för den delen när avståndet till skolan är för långt.

Resorna utgör en betydande budgetpost för Sveriges kommuner och regioner. Trafiken kostar varje år runt tio miljarder kronor och kännetecknas av alla de resenärer som är beroende av just dessa resor för att kunna ta del av samhället på likvärdiga villkor. Men branschen kännetecknas också av alldeles för låg kvalitet, återkommande förseningar och oroväckande många konkurser som i sin tur skapar stora problem för resenärerna. Det sistnämnda är någonting som inte minst blivit uppenbart i Göteborg i och med Kronans konkurs under förra året.

För en familj med en autistisk son kan en försenad skolskjutstransport vara skillnaden mellan en bra och en dålig dag

För en familj med en autistisk son kan en försenad skolskjutstransport vara skillnaden mellan en bra och en dålig dag. Förseningarna påverkar inte bara när föräldrarna kommer till jobbet, utan kan innebära att sonens stress och oro över att komma försent till klassrummet påverkar honom till den grad att han inte längre vill åka till skolan.

Kvalitetssäkra transporterna

Våra resenärers förväntningar på tidspassning, regelbundenhet och andra kvalitetsfaktorer är därför högt ställda och samhällets krav på just dessa transporters utförande borde vara ännu högre. Tyvärr ser inte verkligheten ut så. Varken branschens kvalitet eller landets upphandlingar motsvarar de berättigade kraven från resenärerna. Vi måste själva ta dessa kvalitetsbrister på större allvar. Likaså måste upphandlande kommuner och regioner säkerställa bättre förutsättningar för att höja kvaliteten.

För det första måste bättre kvalitet bli en fråga i upphandlingar. Inom tåg- och busstrafik är det redan en självklarhet. Inom den särskilda kollektivtrafiken är det skrämmande ofta lägsta pris som avgör vem som vinner ett kontrakt, även i fall då kvalitetsbristerna har dömts ut på förhand. Sällan används incitament för att hålla tiden eller straffavgifter för den som kommer för sent.

Inom den särskilda kollektivtrafiken är det skrämmande ofta lägsta pris som avgör vem som vinner ett kontrakt, även i fall då kvalitetsbristerna har dömts ut på förhand

För det andra måste branschen ges bättre möjligheter att investera i ny teknik och bättre förutsättningar att skärpa leveransen. Korta avtalstider på två till fyra år gör att varken kommuner eller trafikföretag gör annat än att upphandla och fakturera. Lite tid eller ingen tid alls ägnas åt att förbättra verksamheten, utveckla trafiken och prova nya innovationer som kommer resenärerna till del. I tåg- och busstrafiken är det snarare standard att avtalstiderna sträcker sig över åtta till tio år vilket skapar större trygghet för både förare, resenärer och innovativa företag över längre tid.

Samordna verksamheten

Avslutningsvis behövs bättre samordning mellan kommuner och regioner. Både resenärerna, miljön och samhället i stort har att vinna på bättre samordning av resandet. Det är i dag inte ovanligt att det inom några kilometers avstånd från varandra görs flera olika resor, i flera enskilda fordon trots att de skulle kunna resa tillsammans. Resenärerna tvingas på flera håll i landet att ringa till olika beställningscentraler beroende på vilken typ av resa som önskas. Det skapar stor förvirring hos resenärerna, men det blir också svårt att samordna trafiklösningen på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt. Allt från specifika fordonskrav i enskilda kontrakt till detaljrika krav om vilken färg det ska vara på bilarna gör också att samordningsmöjligheter mellan olika kontrakt går förlorade. Bättre samordning skulle ge betydligt mer kollektivtrafik för pengarna.

Bättre samordning skulle ge betydligt mer kollektivtrafik för pengarna

Debatten om den särskilda kollektivtrafiken begränsas ofta till de händelser, fel och brister som uppmärksammas i tidningen. Då är det redan för sent. Låt oss i stället ta tillfället i akt att inleda ett gemensamt förbättringsarbete som tar lärdom av den förändringsresa som redan har gjorts inom svensk kollektivtrafik. Genom att fokusera på rätt förutsättningar kan vi höja kvaliteten för landets resenärer så att de får den kollektivtrafik som de behöver och förtjänar.

Tomas Hansson, vd Samtrans omsorgsresor