Det finns i dag närmare en miljon fritidsbåtar i Sverige och båtlivet är därmed en av de största folkrörelserna. Det som uppskattas mest är ”naturupplevelsen” och därför är fritidsbåtarnas påverkan på miljön en viktig fråga för de flesta båtägarna.
Svenska kryssarklubben driver en kampanj för att tillåta koppar (för att hindra påväxt) i båtbottenfärger och har i samband med detta mätt kopparhalter i småbåtshamnar i Göteborgsområdet. Vi välkomnar dessa mätningar men enbart siffror på halter räcker inte för att klargöra vilken miljöpåverkan denna biocid har på de lokala ekosystemen. Ett rent skrov är viktigt för att hålla nere bränsleförbrukningen, utsläppet av CO2 och olika giftiga ämnen. Påväxt kan också bidra till spridningen av invasiva arter.
Ett alternativ kan vara att ha båten på land under säsongen och sjösätta den endast när den skall användas.
Bottenfärger med biocider försvinner inte på kort sikt men på längre sikt kommer de säkert att fasas ut. Det finns andra sätt att hålla båten ren från påväxt, till exempel borstvättar och skrovdukar. Föreningar och intresseorganisationer bör aktivt stötta båtägare som vill ta ansvar genom att välja dessa miljövänligare alternativ. I stället avfärdas de ofta med motiveringen att den eller den metoden ”fungerar inte”. Ett bredare engagemang ökar incitamentet för alternativ och skapar också en ekonomisk bas för produktutveckling.
Ökat tryck på båtplatser
Inflyttning till storstadsregionerna kommer att öka trycket på båtplatser i närheten av städerna. Traditionellt har vi haft båten i sjön hela säsongen men den ökade insikten om hur bryggor och småbåtshamnar påverkar den biologiska mångfalden medför en mer restriktiv hållning till nya hamnar. Ett alternativ kan vara att ha båten på land under säsongen och sjösätta den endast när den skall användas. Detta är ett koncept som speciellt passar mindre båtar och ägare som använder båten sporadiskt. Landförvaringen kan också kombineras med andra servicetjänster som kan öka omsättningen för kommersiella marinor.
Vi tror att myndigheter, forskare, båtägare och båtorganisationer måste samverka bättre för att på ett konstruktivt sätt stötta båtägarna i deras önskan att ta miljöhänsyn genom att skapa en större mångfald av fungerande alternativ. Detta samarbete kan också nyansera bilden av ett motsatsförhållande där politiker, myndigheter och miljöorganisationer sägs bedriva en klappjakt på fritidsbåtar med sina olika förbud.
Per Sundberg
professor em i Marina vetenskaper, Göteborgs universitet
Boel Lanne
ordförande, Vattenrådet för Bohuskusten