Barn och unga i samhällets vård, på exempelvis SiS, HVB eller i familjehem, är bland de mest utsatta och sårbara i vårt samhälle. Där tryggheten och skyddet ska vara som störst nås vi återkommande av larm om missförhållanden och våld. Regeringen har under det senaste året presenterat en mängd förslag och utredningar på området, vilket vi välkomnar. Samtidigt är det oroande att regeringens arbete i denna fråga är svårt att överblicka, angriper delar och inte helheten och riskerar hota rättssäkerheten för dessa barn.
Barn och unga i samhällets vård, exempelvis barn som begått brott, barn med självskadebeteende, och barn som tvångsplacerats av andra anledningar, är några av de mest utsatta i vårt samhälle. Det är barn som är i stort behov av skydd, stöd och vård. Men samhället har svikit dem, flera gånger om. SiS klarar uppenbarligen inte av sitt uppdrag, med återkommande rapporter om bristande vård, våld, sexuella övergrepp och kränkningar. Även inom HVB och i familjehem har rapporter och granskningar återkommande visat att barn utsätts för hot, våld och rättighetskränkningar.
Barns rättigheter kränks
Som en av de ledande barnrättsorganisationerna i Sverige har vi länge krävt skyndsamma reformer för att skydda barn och stärka deras rättigheter inom samhällsvården. Även FN:s barnrättskommitté har gång på gång påtalat sin oro för hur barns rättigheter kränks i samhällsvård i Sverige.
Det senaste året har regeringen presenterat ett flertal utredningar, förslag och strategier som rör barn i samhällets vård. Exempelvis utredningen för att reformera den statliga barn- och ungdomsvården, utredning om barn och ungas användning av mobiltelefoner och internet inom SiS, utredningen och förslag om ungdomsfängelser, den nationella strategin mot organiserad brottslighet, utredningen av förbättringar för barn i samhällsvård och utredningen om barns klagorätt.
Flera av de förslag som presenterats är bra och kommer förhoppningsvis att stärka skyddet och delaktigheten för barn och unga på lång sikt. Men vi är starkt kritiska till regeringens samlade arbete i frågan. Det är otydligt, rörigt och ett hot mot rättssäkerheten. Utredningar har presenterats i snabb takt och flera av dem överlappar varandra. Förslag från en utredning har tagits vidare i andra utredningar utan att ha gått på remiss till berörda aktörer eller expertorganisationer.
När det kommer till förslag om barn och unga i samhällets vård har regeringen i princip satt det förfarandet ur spel och i flera fall gått ifrån lagstiftningsprocessen
Det svenska systemet med utredningar och remissförfaranden är en av grundbultarna i vår demokrati. Praxis är att utredningar följer och bygger på varandra. Det ger expertaktörer möjlighet att analysera förslagen, bidra till att förbättra dem, beskriva hur de påverkar målgruppen och inte minst varna för eventuella negativa konsekvenser.
När det kommer till förslag om barn och unga i samhällets vård har regeringen i princip satt det förfarandet ur spel och i flera fall gått ifrån lagstiftningsprocessen. Exempel i närtid är utredningen om ungdomsfängelser och utredningen om barns klagorätt. Dessa utredningar innehåller långtgående förslag som påverkar barn och ungas rättigheter. Trots det har regeringen valt att integrera delar av förslagen i andra utredningar eller i uppdrag till myndigheter utan att invänta remissinsatsernas analyser.
Rörigt arbetssätt
Det blir svårt, för att inte säga omöjligt, att överblicka konsekvenserna av de olika förslagen när regeringen på detta sätt frångår ordinarie lagstiftningsprocess och samtidigt presenterar så många utredningar på kort tid som rör samma grupp barn. Regeringens röriga arbetssätt får också direkta konsekvenser för de som är ansvariga för själva genomförandet; som socialtjänsten, HVB, kommuner och skolor.
Hur ska de kunna förstå vad som gäller och vad deras uppdrag är när uppdraget styrs av ett hopplock av förslag från olika utredningar?
Vi på UNICEF Sverige har svårt att få en överblick över alla förslag och utredningar och vilka konsekvenserna blir för barn och unga i samhällets vård. Har regeringen den överblicken?
Vår starka uppmaning till regeringen är att respektera lagstiftningsprocessen och lyssna på experterna. Flera av förslagen som presenterats är bra men risken är att de inte får önskad effekt, eller i vissa fall till och med försämrar skyddet för barn, när de hastas fram på det här sättet. Barn som under många år har svikits av samhället får inte svikas ännu en gång.
Situationen är akut, regeringen måste arbeta skyndsamt, det är vi de första att skriva under på. Men skyndsamhet får inte innebära en ökad rättsosäkerhet - särskilt inte för samhällets mest utsatta.
Pernilla Baralt, generalsekreterare, UNICEF Sverige
Amanda Bertilsdotter Nilsson, barnrättsjurist, UNICEF Sverige