Modersmålsdagen instiftades av Unesco som ser modersmålsundervisningen som ett grundläggande villkor för barns fortsatta lärande. Här i Sverige är regeringens senfärdighet i frågan under all kritik.
Sedan flera år har larmrapporter pekat på att modersmålsundervisningen är försummad ute i kommunerna. Många elever nekas tillgång till sitt språk och till sin kultur, dels på grund av en stor brist på modersmålslärare, dels på grund av en stor okunskap om elevers rättigheter.
Allvarliga problem
Ännu en i raden av rapporter som bekräftar de allvarliga problemen är Skolinspektionens granskning av språkundervisningen i nationella minoritetsspråk. Den visar att 22 av de 25 granskade huvudmännen bryter mot skollagen. Det är upprörande, i synnerhet när nationella minoriteter har en starkare rätt till modersmålsundervisning än andra elever.
Många elever nekas tillgång till sitt språk och till sin kultur, dels på grund av en stor brist på modersmålslärare, dels på grund av en stor okunskap om elevers rättigheter.
Finska, samiska, meänkieli, romani och jiddisch har en särställning vilket bland annat innebär att modersmålsundervisning måste anordnas även om endast en elev på skolan ansöker om det. Eleven ska även kunna läsa språket inom ramen för moderna språk eller elevens val. Men kommuner följer inte lagen och skolorna brister vad gäller att ge information om de rättigheter som eleverna har. Hur konstigt det än låter, känner faktiskt en del kommuner och skolor inte själva till det som står i skollagen.
Detta är allvarligt men tyvärr inte överraskande. Sverige har tjugo års tid fått återkommande kritik från Europarådet för stora brister i skolans språkundervisning i nationella minoritetsspråk. Ändå avvaktar regeringen med övergripande förändringar. Anna Ekström säger sig hoppas att Skolinspektionens rapport ska bli en ögonöppnare eftersom ”Skolinspektionens rapporter blir lästa ute i skolans värld.”
Absoluta bottenträsket
Framtiden för modersmålen och minoritetsspråken i Sverige är inte en byråkratisk utan högst politisk fråga som måste lösas skyndsamt. Priset för regeringens häpnadsväckande politiska passivitet betalas varje år av enskilda elever. Det är beklämmande att Sverige inte lever upp till kraven i varken barnkonventionen eller i Europarådets minoritetskonventioner utan tillhör det absoluta bottenträsket på detta område. Nyligen kom en viktig dom som gällde den samiska minoritetens beslutsrätt, minst lika viktigt för framtiden är rätten till språket.
Vikten av modersmål ifrågasätts ibland. Forskningen är dock entydig: elever som får tillgång till modersmålsundervisning har det lättare att lära sig andra språk och det stärker deras kunskaper även i andra ämnen. Det mångspråkiga Sverige är en resurs som vi inte borde slarva bort. Vissa av minoritetsspråken är dessutom starkt hotade i dag, vilket innebär att vi faktiskt håller på att slarva bort även vårt lands kulturarv.
Vända utvecklingen
Det brådskar nu att förstärka modersmålsundervisningen i allmänhet och minoritetsspråken i synnerhet i svensk skola. Det borde vara självklart att alla elevers rätt till likvärdig utbildning gäller även modersmålsundervisningen. Sedan ett par år tillbaka ligger det ett förslag hos regeringen om vad som bör göras för att vända utvecklingen. Perfekt läsning dagen till ära är betänkandet ”Nationella minoritetsspråk i skolan” som jag uppmanar regeringen att plocka upp ur byrålådan och inte endast läsa utan också verkligen tar fasta på. Sedan behöver ni skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag som går i linje med den. Vad gäller språkpolitik, måste Sverige gå från ett avskräckande exempel till ett föredöme.
Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund