Den moderna hälso- och sjukvården är på många sätt fantastisk. Vi kan bota och lindra sjukdomar och skador som tidigare låg bortom den medicinska vetenskapens förmåga. Samtidigt vilar denna förmåga på en bräcklig grund. Modern kirurgi bygger i hög grad på att vi kan använda antibiotika för att minimera risken för infektioner.
Antibiotikaresistens, och andra former av mikrobiell resistens, är redan i dag ett utbrett problem. Allt fler bakterier utvecklar resistens mot befintliga antibiotika, samtidigt som utvecklingen av nya antibiotikaklasser har bromsat upp. Enligt en nyligen publicerad rapport dör cirka 700 000 personer per år i infektionssjukdomar på grund av resistens mot olika läkemedel. Siffran riskerar att växa till 10 miljoner personer årligen till år 2050 om vi inte lyckas tackla problemet. För att möta denna utmaning fattade regeringen på torsdagen beslut om en ny och uppdaterad strategi mot antibiotikaresistens.
Sprids globalt
Resistenta bakterier sprids globalt. De kan spridas i vår miljö, mellan människor och djur, samt via livsmedel. Resistens är inte ett isolerat problem för någon enskild sektor eller del av världen. Det är ett gemensamt problem och måste tacklas gemensamt, med ett så kallat one health-perspektiv. Det innebär att djur- och humanmedicinområdena arbetar samordnat med ett gemensamt synsätt, samt att övriga sektorer måste bidra. För att nya antibiotika ska kunna utvecklas krävs insatser från både den akademiska forskningen och näringslivet.
Världshälsoorganisationen WHO antog förra året, efter en process där bland annat Sverige varit starkt pådrivande, en global handlingsplan mot antibiotikaresistens. Varje land ska anta egna strategier eller handlingsplaner.
Dags att uppdatera
Sveriges senaste strategi mot antibiotikaresistens är från 2005. Under vårt arbete med att uppdatera den har också företrädare för de borgerliga partierna och Vänsterpartiet varit inbjudna till diskussion, vilket resulterat i värdefulla inspel. Även om strategin beslutas av regeringen, konstaterar vi att det i stor utsträckning råder blocköverskridande enighet inom detta viktiga område.
En ny strategi måste bottna i det arbete som redan görs – och i ett internationellt perspektiv är Sverige framgångsrikt. Det betyder inte att vi kan vara nöjda, vi måste bygga vidare på och utveckla dagens insatser.
Strategin innehåller sju målområden:
1. Ökad kunskap genom stärkt övervakning. Sverige är ledande på övervakning av resistensläget, liksom på att ha data kring försäljning och användning av antibiotika.
2. Fortsatt starka förebyggande åtgärder. Så långt det är möjligt måste vi genom att förebygga infektioner och smittspridning minska behovet av antibiotika hos både djur och människor.
3. Ansvarsfull användning av antibiotika. Vi måste säkerställa att verksamma antibiotika används ansvarsfullt och endast när det är nödvändigt, för att förebygga ytterligare resistensutveckling. Det är extra angeläget att vi har modeller för att befintliga och nya antibiotika görs tillgängliga, men under former där risken för resistensutveckling minimeras. Därför ger regeringen idag Folkhälsomyndigheten i uppdrag att utforma förslag till en eller flera sådana modeller.
4. Mer forskning. För att kunna förebygga och bekämpa bakterieinfektioner och antibiotikaresistens med nya metoder krävs ökad kunskap. Det behövs breda insatser inom forskningen – från grundforskning inom infektionsmedicin till forskning om prevention och smittskydd, och vidare till forskning om implementering.
5. Ökad kunskap. Kunskap behöver finnas såväl hos allmänheten som inom de medicinska professionerna om riskerna för resistensutveckling vid antibiotikaanvändande, liksom om förebyggande åtgärder för att förhindra infektioner. Konsumenter måste också ges möjlighet att göra aktiva val. Ursprungsmärkning av kött kan bidra till att konsumenter kan välja kött från länder med en bättre antibiotikaanvändning i produktionen.
6. Stödjande strukturer och system. Ett samordnat arbete med tydliga stödstrukturer är nödvändigt för att kunna bedriva ett långsiktigt uthålligt arbete.
7. Ledarskap inom EU och i det internationella arbetet. Sverige ska visa fortsatt ledarskap i det globala arbetet. Det gäller såväl i arbetet i internationella samarbeten och organisationer som i bilaterala kontakter med enskilda länder. Det tydliga internationella perspektivet är en förändring gentemot den tidigare strategin. Det nationella och internationella arbetet måste gå hand i hand.
Sverige driver på
I höst ska frågan om antimikrobiell resistens, inklusive antibiotikaresistens lyftas i FN:s generalförsamling. Arbetet med att förhandla formerna för mötet pågår. Sverige är pådrivande för att få ett tydligt politiskt ställningstagande på högsta nivå om vikten av att ta problemen på allvar, och arbeta i enlighet med WHO:s globala handlingsplan.
Antibiotikaresistens är en av vår tids stora ödesfrågor. Det är endast tillsammans – såväl inom Sveriges gränser som mellan länder – vi kan möta denna utmaning.
Gabriel Wikström (S)
folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister
Sven-Erik Bucht (S)
landsbygdsminister
Helene Hellmark Knutsson (S)
minister för högre utbildning och forskning