Slutreplik
Migrationspolitiken, 5-6/9
Vi tar det från början. Studier som publicerades förra året visade tydligt att den absoluta huvuddelen av de illegala migranter som tar sig över Medelhavet varken är flyktingar eller skyddsbehövande. Av de som anlände till Italien var mindre än tre procent flyktingar och cirka 40 procent övriga skyddsbehövande. För de som tog sig över Medelhavet till Europa gällde att sju av tio var ekonomiska migranter. Uppgifterna bygger på siffror från UNHCR och avser ”migrationsåret” 2016.
Om Cecilia Wikström (L) hade tagit fram ett EU-förslag med inriktning mot en asylprövning utanför EU, så hade den avgörande majoriteten migranter vänt om, gått hem och funderat på en ansökan om legalt arbets- och uppehållstillstånd. Liv hade sparats, lidande minskats och det hade inneburit att migrationstrycket mot EU hade minskat radikalt. Samtidigt är det viktigt att förstå att för Sveriges del så är systemen för mottagande övermättade under överskådlig tid. Och det är avgörande att man från EU inser detta!
Olika sätt att ta ansvar
Att det ännu inte finns en offentlig acceptans för asylprövning i nordafrikanska länder beror ju på att frågan inte är färdigförhandlad ännu. Det handlar förstås om att europeiska länder ska ta ett ansvar (EU verkar ju ointresserat) för detta, på ett sätt som slutligen framstår som intressant för värdländerna. Ansvaret för att ge skydd till dem som behöver det kan tas på olika sätt. Vi ser att länder som Turkiet, Libanon och Jordanien tillsammans med UNHCR kan lösa skyddsbehov på ett ordnat sätt.
Poängen är att man inte behöver göra det dyrare och mer komplicerat, när det kan ske billigare och enklare. Vi vet att ett mer än 200 000 civila har dött i Syrien på grund av krigshandlingar. Det var inte för att de inte kom till Sverige eller Europa; det var för att de aldrig fick skydd. Med en annan politik hade vi kunnat göra så mycket mer, för så många mer.
Cecilia Wikström (L) bör även försöka skilja på att rädda en nödställd till sjöss och att föra in migranter i Europa. Naturligtvis räddar man en nödställd! Och ser till att denne kommer tillbaka till den hamn, varifrån han utgick. Eller är det så att bara för att han saknar inresetillstånd till ett europeiskt land, så måste han föras dit? På vilket sätt skulle det rädda en nödställd? Varför skulle inte dessa, många gånger friska och arbetsföra unga män, i laglig ordning kunna ansöka om arbets- och uppehållstillstånd efter att ha fått ett jobberbjudande i ett europeiskt land? Vad hindrar dem? Att inte se människosmuggling som ett brott... tja, vilka andra lagar ska vi då börja strunta i? Någon av EU:s förordningar?
Jag vänder mig starkt emot föreställningen om att asylpolitiken skulle vara särdeles komplex eller att det inte skulle finnas enkla lösningar. Det saknas bara politisk vilja. Tydligen finns däremot inga enkla lösningar på det missriktade godhetskomplexet hos globalister som förespråkar öppna gränser. Sunt förnuft biter ju inte?
Men du som väljare kan påverka i EU-valet nästa år. Faktiskt till och med utan att vara framträdande akademiker
Kristina Winberg (SD)
Europaparlamentariker