Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ramon Espinosa

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Antar ni utmaningen, Heléne Fritzon (S) och Tomas Tobé (M)?

Mänskligheten har nu ett drygt decennium på sig för att lyckas med Agenda 2030, de globala målen för hållbar utveckling. Världshandeln spelar en avgörande roll för om vi ska lyckas utrota fattigdom och hunger, förverkliga de mänskliga rättigheterna och minska vår miljöbelastning på Jorden, skriver bland andra Hewan Temesghen, Fairtrade Sverige.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Europa är världsledande i att konsumera livsmedel som bananer, kaffe och choklad. Vad alla inte vet är att många odlare och anställda i de länderna där varorna producerats, sällan får ihop en inkomst som går att leva på.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Sedan 90-talet har världens extrema fattigdom mer än halverats, men ännu lever en av nio människor i hunger. Majoriteten av dem är sysselsatta inom jordbruket. En grundläggande orsak är att många av världens odlare och anställda inom jordbruket alltför sällan lyckas tjäna en så kallad levnadsinkomst. Det är den inkomst som behövs för att kunna försörja sig själv och sin familj med grundläggande saker som mat, bostad, utbildning och sjukvård.

Mindre än en dollar per dag

I Elfenbenskusten, världens kakaogigant, tjänar över hälften av kakaoodlarna mindre än en dollar per dag. Den beräknade levnadsinkomsten ligger på 2,5 dollar per dag. Det innebär att kakaoodlarna bara tjänar 40 procent av en levnadsinkomst. Även för anställda inom banansektorn i Dominikanska republiken och på teplantager i Malawi är lönen så låg som 40 respektive 37 procent av en levnadslön.

Vår konsumtion kan – om produktionen görs socialt och ekonomiskt hållbar – bidra till att miljontals människor kan leva på sitt arbete och få sina grundläggande mänskliga rättigheter tillgodosedda.

De extremt låga inkomsterna innebär att odlare och anställda inte får sina grundläggande mänskliga rättigheter tillgodosedda. Tillgången till näringsrik mat, rent dricksvatten och sjukvård påverkas när inkomsterna inte räcker till. Konsekvensen blir också att många föräldrar tvingas låta sina barn arbeta i stället för att gå i skolan. Knappa resurser försvårar också en jämställd utveckling av jordbruket och möjligheter för kvinnor att utveckla sin fulla potential. Det begränsar också möjligheten att vidta åtgärder för en mer miljövänlig produktion och att hantera klimatförändringar.

Den internationella handeln har bidragit till världens välstånd och är en drivkraft för utveckling och entreprenörskap. Men för att odlare och anställda i länder med utbredd fattigdom ska kunna få sina grundläggande basbehov tillgodosedda, behöver de en inkomst som går att leva på. Det håller även allt fler svenska företag med om.

EU har en nyckelroll

EU har, som en av världens största marknader, en nyckelroll för att den internationella handeln i större utsträckning ska bli ekonomiskt och socialt hållbar.

• EU kan, och bör, göra rätten till en levnadsinkomst till en prioriterad fråga som genomsyrar alla politikområden som berör Agenda 2030 – även inom handelspolitiken.

• Den offentliga konsumtionen av livsmedel inom EU uppgår till astronomiska belopp. EU:s nya direktiv för offentlig upphandling möjliggör för upphandlande myndigheter och företag att ta större hänsyn till miljö och arbetsrätt. EU-kommissionen bör säkerställa att EU-institutionernas och medlemsländernas upphandling konsekvent främjar hållbart producerade varor och tjänster, vilket inbegriper löner och inkomster som det går att leva på för alla i leverantörskedjorna.

• Europaparlamentet har röstat igenom en resolution som ger stöd för en obligatorisk Human Rights Due Diligence (HRDD). HRDD innebär att företag som är verksamma inom sektorer där det finns problem med människorättskränkningar, ska göra en riskanalys och åtgärdsplan. Även EU:s ministerråd har slagit fast att HRDD är avgörande för att vi ska nå de globala målen i Agenda 2030. Den EU-kommission som tillsätts i höst bör prioritera arbetet att följa upp direktivet med hållbarhetsrapportering, där HRDD borde vara en central del. Om företagens hållbarhetsrapporter har brister och inte en positiv utveckling kan skönjas avseende mänskliga rättigheter, bör lagstiftningen stärkas.

Antar ni utmaningen?

Kommer ni – Alice Bah Kuhnke (MP), Malin Björk (V), Fredrick Federley (C), Heléne Fritzon (S), Karin Karlsbro (L), Soraya Post (FI), Sara Skyttedal (KD), Tomas Tobé (M) och Karin Winberg (SD) - toppkandidater i valet till Europaparlamentet den 26 maj, att anta utmaningen och agera proaktivt för att förverkliga denna agenda för en hållbar världshandel som tar hänsyn till människors rätt till en levnadsinkomst? Vår konsumtion kan – om produktionen görs socialt och ekonomiskt hållbar – bidra till att miljontals människor kan leva på sitt arbete och få sina grundläggande mänskliga rättigheter tillgodosedda.

Hewan Temesghen, generalsekreterare, Fairtrade Sverige

Monika Arvidsson, tf chef för enheter för internationella frågor, LO

Isadora Bennet, samordnare för globala påverkansfrågor, Svenska Kyrkans Unga

Anders Jonsson, Internationell chef, Kommunal

Heike Erkers, förbundsordförande, Akademikerförbundet SSR¬¬

Jan Johnsson, ordförande, Konsumentföreningen Stockholm

Annika Laurén, vd, Ekobanken

Britta Lejon, förbundsordförande, Fackförbundet ST

Alf Linderman, vd, Sigtunastiftelsen

Louise Lindfors, generalsekreterare, Afrikagrupperna

Johan Lindholm, förbundsordförande, Byggnads

Erik Lysén, chef, Act Svenska kyrkan

Sineva Ribeiro, förbundsordförande, Vårdförbundet

Maria Schultz, internationell chef, Vi-skogen

Anna Tibblin, generalsekreterare, We Effect