Armita Geravand, en 16-årig ung kvinna från Kermanshah, är det senaste kända offret för den iranska regimens brutalitet. Hon attackerades av moralpolisen i Teheran förra söndagen och ligger nu i koma på sjukhuset. Hon hålls under strikta säkerhetsvillkor och regimmyndigheter har förbjudit alla besök, även från hennes familj.
Nyligen meddelade iranska oppositionen NCRI att regimen under de senaste två veckorna har avrättat 21 fångar. Människorättsorganisationer rapporterade den 1 september att endast under augusti ska minst 74 fångar ha avrättats, vilket är en ökning med 21 procent jämfört med månaden innan.
Amnesty rapporterade i juli 2022 (innan de landsomfattande protester inleddes) ”att massavrättningarna av fångar i fängelserna fortsätter.” Samtidigt är det väldokumenterat att avrättningarna utförs systematiskt efter gravt orättvisa rättegångar.
Regimens underrättelseapparat tillkännager regelbundet att de har arresterat “bråkstakar” för att skrämma ungdomarna och avskräcka dem från att gå med i protester
Avrättningar är en av regimens metoder att avskräcka befolkningen från att komma ut och protestera. Det är rädsla som tvingade regimen att placera ut mer än 46 000 fullutrustade soldater runt om i Teheran i samband med ettårsdagen av 2022 års protester. Regimens underrättelseapparat tillkännager regelbundet att de har arresterat “bråkstakar” för att skrämma ungdomarna och avskräcka dem från att gå med i protester.
Regimens representanter och dess lobbyister i väst försöker ge oss en bild av stabilitet i Iran, men det ökade antalet avrättningar talar emot det. Makthavarna vet att nästa uppror väntar runt hörnet. Det behövs bara en liten gnista för att folkets ilska och avsky mot regimen ska explodera på nytt.
Tiotusentals gripna under 2022 upproret är fortfarande frihetsberövade och befinner sig i väldigt kritiska förhållanden i regimens fängelser.
Omvärldens passivitet kan tolkas bara på ett sätt. Grönt ljus till de blodtörstiga förtryckarna i Teheran. Att FN:s generalsekreterare skakar hand med Ebrahim Raisi kan inte skölja bort blodet av tiotusentals politiska fångar från 1988-massakern. Det är dags att sluta hyckla och göra det som behövs.
Saied Ghods, gymnasielärare
Morteza Sadeghi, människorättsaktivist
Abdolnaser Sadidi, människorättsaktivist