Alla måste nu gemensamt trappa upp motståndet mot regimen i Iran

Den 1 mars var det parlamentsval i Iran. I en teaterliknande föreställning slåss olika kandidater om platser i parlamentet och expertrådet. Samtidigt är det tydligt att valet är en fasad, där endast de lojala mot regimen tillåts kandidera. Khamenei, Irans teokratiska diktator styr landet med järnhand och sitter där på livstid. Omvärlden måste på alla tänkbara sätt agera för att bekämpa förtryckarregimen i Iran, skriver Parasto Rosencrantz och Kiarash Kiani.

Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: debatt@gp.se

ANNONS
|

Trots den iranska regimens stora ansträngningar för att öka valdeltagandet, förväntas valdeltagandet vara rekordlågt. Bakom detta ligger ekonomisk kollaps, växande politisk misstro och en proteströrelse vars låga vägrar släckas.

Så vad går valet egentligen ut på och varför är det så viktigt för regimen att upprätthålla denna fasad? Svaren är många men huvudorsaken är att valet utgör en central propaganda-möjlighet i regimens desperata försök att legitimera sig. Samtidigt som starka protestvågor sköljer över ett blodtörstigt styre, möts folkets protester med avrättningar och mass-fängslanden. Amnesty rapporterar att Iran utför fler avrättningar per capita än något annat land i världen, och denna tragiska trend har eskalerat sedan 2022.

ANNONS

Många undrar vad som har hänt sedan mordet på Jina Mahsa Amini som blev gnistan som förvandlades till löpeld av protester genom hela landet. Det är tydligt att protesterna lever kvar och svänger i intensitet. Det som är relevant att notera är att Jina-revolutionen som är pågående i Iran är en fortsättning på den stulna revolutionen 1979, där Khomeni var den största förövaren och nuvarande fundamentalistiska regimens första diktator. Nuvarande revolution har genomgått en tydlig evolution, med omfattande uppror som ägde rum 1999, 2009, 2019, 2021 och 2022–2023. Dessa utbrott blir allt tätare och tätare, och regimens svar är ökad repression och propaganda.

Dukat bord

Frågan om hur Iran gick från shahens diktatur till mullornas diktatur kan besvaras med att shahens hårdföra regim hade en välbyggd förtryckarapparat med stora fängelser överfyllda med politiska fångar, systematiska avrättningar och tortyr av oliktänkande. Mullorna kom till ett dukat bord och opportunisterna tog över makten och utvecklade det ytterligare åt det fundamentalistiska hållet. Voilà, här sitter vi idag och betalar för gamla och nya diktatorers synder!

Säpo rapporterar om Iranska regimens kartläggning och förberedelse av attentat på svensk mark mot oppositionella som uppfattas som hot mot regimen i Iran. Genom bland annat ombud kopplade till terrororganisationer och kriminella nätverk har den iranska regimen tidigare använt våld, i bland annat Europa, för att tysta kritiska röster och upplevda hot mot regimen.

ANNONS

Säpo rapporterar även om Iranska regimens underrättelseverksamhet i Sverige, riktad mot oppositionella grupper och enskilda individer inom den iranska diasporan, men även mot andra stater. Regimen använder sig av olika metoder, inklusive cyberinhämtning, för att få tillgång till information genom att närma sig personer med iranskt ursprung.

Propagandan är sofistikerad, avancerad, och svårnavigerad och en av dess avslöjande komponenter är hur den målar upp oppositionen som klandervärd. Regimen och dess ombud behöver inte alltid propagera för sin förträfflighet; ibland räcker det att lägga sig platt och medge sitt förtryck, men konsekvent demonisera oppositionen för att sända signalen: vi må vara odemokratiska men alternativet är lika dåliga.

Så länge den iranska regimen klamrar sig fast vid makten kommer det iranska folket att vara utsatt, och regimens terror undgår inte heller Sverige och svenskarna

Det är viktigt att alla drar sitt strå till stacken. Den iranska diasporan bör agera i solidaritet med det iranska folket och inte legitimera regimen genom att resa till Iran, i strid med UD:s rekommendation. Ett blodigt krig pågår i Iran – ett krig mellan förtryckaren och oppositionen, ett krig som ibland når svenska gränser och som har lett till exempelvis fängslandet av svenskar som Floderus och Djalali. Så länge den iranska regimen klamrar sig fast vid makten kommer det iranska folket att vara utsatt, och regimens terror undgår inte heller Sverige och svenskarna.

ANNONS

Därför uppmanar vi svenska regeringen att överge den misslyckade eftergiftspolitiken som går ut på att ge efter Irans krav och se mellan fingrar när de begår brott på svensk och iransk mark. Vi uppmanar regeringen att:

– inte ingå fångutväxlingsavtal med Iran, det skulle förvärra säkerhetsläget och riskerar för ökat gisslantagande, och

– följa riksdagens och EU-parlamentets beslut och terrorlista Irans Revolutionsgarde.

Kiarash Kiani, jurist och svenskiranier

Parasto Rosencrantz, jurist och svenskiranier

ANNONS