Det har inte undgått någon vilken som varit den största skolnyheten de senaste dagarna. Hundramiljardersmannen och fastighetsmogulen Roger Akelius, tillfälligt bosatt i Fuengirola på spanska solkusten, slantade upp en dryg miljard och köpte hela Mellby Gårds 24-procentiga innehav i norra Europas största utbildningsföretag AcadeMedia och blev i ett slag en stor aktör på såväl den svenska skolmarknaden som i den svenska skoldebatten.
I flödet har jag, förutom de vanliga pennorna och rösterna, sett och hört många som aldrig tidigare uttryckt sig om skolan reagera på Akelius uttalanden om vinst och pedagogik. Den vanligaste åsikten verkar vara att det som hänt är något spännande och revolutionerande. Men låt oss lyfta blicken och i stället se det vansinnigt absurda.
Jag vet inte mycket om Roger Akelius, det ska erkännas. Fastighetsbranschen har aldrig varit mitt intresse. På nätet kan jag se att hans Bahamas-baserade stiftelse Akelius Foundation, som han lagt sitt ägande i AcadeMedia i, samarbetar med UNIFEC i olika utbildningsprojekt där en språkapp utgör huvudattraktionen.
Vi vet inte
Jag läser att han på 1970-talet undervisat på Chalmers. Han uppger att han ser köpet av AcadeMedia som en ”donation” och han säger sig brinna för pedagogik.
Han vill att eleverna ska få sitta i kontorslandskap, leka matematik och ”springa i skogen och härma”. Aktieutdelning, säger han, är ”bristande matematik-kunskaper i skolkoncernernas styrelser”. Han vill införa privatskolor med rätt att ta ut avgifter så att ”de rika ska få betala”.
Sammantaget är det ännu så länge svårt att se vad han skulle vilja göra med AcadeMedia; vill han realisera sina pedagogiska drömmar i Rousseaus anda eller skapa en uppdelad skola enligt engelskt snitt? Vi vet inte och häri består det absurda i hela situationen.
AcadeMedia är, förutom en vinstsyftande multinationell företagskoncern, huvudman för 100 000 svenska elever och arbetsgivare för 20 000 lärare. Oavsett vad man tycker om friskolor i allmänhet och aktiebolagsskolor i synnerhet så är alla dessa barn och ungdomar runt om i Sverige beroende av AcadeMedia för sin skolgång.
I ljuset av Akelius köp ter det sig även helt orimligt att AcadeMedia tillåtits växa sig så enormt stora som de gjort
Även om det är svårt att just nu se var Akelius köp av AcadeMedia kommer att landa och att det inte verkar handla om ett majoritetsköp, så illustrerar affären väl det mest grundläggande tokiga i vår skolmarknad; att alla dessa elevers och lärares öde görs upp mellan två privatpersoner där vi som medborgare i princip helt saknar inflytande och staten saknar rådighet.
I ljuset av Akelius köp ter det sig även helt orimligt att AcadeMedia tillåtits växa sig så enormt stora som de gjort. Den här gången var det kanske ett lyckokast att just en filantrop som Akelius köpte in sig? Eller kommer det att visa sig att en stiftelse på Bahamas är en katastrof för svenska elever? Det är så många frågor som vi inte enkelt kan få svar på. Och det handlar om skolan, för tusan! Är det rimligt att tro att en stiftelseägd skolkoncern med 100 000 elever kommer att gå att kontrollera av våra myndigheter?
Straffas tillräckligt
Minns att det tog åtta månader att hitta Internationella Engelska skolans ägare (bland annat en mexikansk naturgasmagnat och en direktör i Luxemburg som blivit rik på tyska biltvättar). Kommer en koloss som AcadeMedia att kunna straffas i tillräcklig utsträckning om den skulle visa sig ha omfattande brister?
Regeringen har identifierat omfattande brister i vårt svenska skolsystem. Det sägs bland annat att läroplanen ska skrivas om och att de ekonomiska förutsättningarna för friskolor ska förändras. Om de realiseras är det välkomna förändringar, men för att skapa en sammanhållen nationell skola i Sverige som medborgarna råder över måste nästa steg tas och det är att bryta upp de stora koncernerna så att de inte riskerar att hamna i fel händer. Kanske hade vi tur den här gången, men för många elevers skolgång står på spel.
Björn Dahlman, lärare och skoldebattör anknuten till tankesmedjan Balans