”Den glömda gruppen i arbetslivet – utloggad eller aldrig inloggad”. Det var rubriken när Arbetsförmedlingens ledning talade i Almedalen för ett par år sedan. Nu ser vi att den gruppen glöms bort igen - av Arbetsförmedlingen.
Arbetsförmedlingens tilltagande fokus på digitala system för att hantera inskrivningar och sortera de arbetssökande mellan olika program och insatser kan vara till fördel för många arbetssökande. Men digitalisering och självhjälp gör att de som står längre ifrån arbetsmarknaden – den glömda gruppen – får allt svårare att göra sig hörda. De som har svårt att på egen hand driva sitt arbetssökande och vägleda sig själva på hemsidan kommer i skymundan.
Försämrat stöd
Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) bekräftar bilden. I en enkätundersökning konstateras att kommunerna upplever ett försämrat stöd från Arbetsförmedlingen till dem som står långt ifrån arbete.
Alla är inte digitala och allt kan inte digitaliseras. I vissa lägen är det svårt att ersätta en mänsklig kontakt med en digital tjänst. Ändå har Arbetsförmedlingens personalresurser skurits ner kraftigt. Många har sagts upp eller sagt upp sig. Flera kontor har lagts ner. Avdelningen för rehabilitering, med tillgång till psykologer, arbetsterapeuter och socialkonsulenter, har upplösts. Av 310 anställda psykologer i början av 2019, finns 166 kvar. Av socialkonsulenterna finns numera bara ett fåtal Andra yrkesgrupper har sagts upp helt.
Riktlinjer saknas
Utöver detta pågår en omorganisation och etablerade metoder inom rehabilitering ska stöpas om. Hur ska de som är kvar prioritera bland uppgifter som tidigare utfördes av dubbelt så många? Enhetliga riktlinjer och erfarenhet av rehabilitering saknas, vilket försämrar effektiviteten i insatserna.
Psykologinsatser är inte sällan avgörande för dem som står långt ifrån arbete. Vi möter dem med bristfällig skolgång och dem som är, eller riskerar att hamna i, kriminalitet. Vi möter dem som har svårt att lära sig språket och vi möter dem som har bränt ut sig eller lider av psykisk ohälsa. Vi möter dem som löper störst risk att bli kvar i utanförskapet.
Psykologinsatser är inte sällan avgörande för dem som står långt ifrån arbete
Vi ser dem – och konstaterar att alla inte alls står långt ifrån arbetsmarknaden. Men de behöver hjälp att kartlägga och förbättra förutsättningarna för att kunna göra ett bra jobb och hitta rätt arbetsgivare. Det görs genom rehabiliteringsinsatser. Utan rehabilitering glider dessa personer allt längre ifrån arbetsmarknaden. Och den hjälpen kan inte alltid vara digital.
Kristina Taylor, ordförande Sveriges Psykologförbund
Michelle Hansson Da Silva Föreningen RAPPA som organiserar psykologer på Arbetsförmedlingen