Det finns många äldre sätt att säga ja med emfas, till exempel ja för tusan, jajamänsan, det kan du ge dig på med flera.
Ett annat jakande uttryck som blivit vanligt på senare år är hundra procent. Det kanske inte passar så bra efter den öppna frågan ”Ska du se matchen?”, utan bättre efter en fråga där ett jakande svar är mer eller mindre förväntat, till exempel ”Tror du att Sverige har chans att vinna?” Här kan man svara hundra procent eller ett hundra procent. Att använda den här frasen som svarsuttryck är också det ett lån från engelskan, där man kan svara med hundred percent eller one hundred percent.
Vi har naturligtvis tidigare använt ordet procent i många sammanhang utanför den gängse procenträkningen. Vi har sagt sådant som ”Jag är till hundra procent säker på att hon klarar testet”. Och för några decennier sedan förmedlade Lotta Engberg i en melodi att ”Ska de va, ska de va hundra procent”. Det nya nu är att man låter frasen hundra procent utgöra ett eget yttrande.
Ett intressant jakande svar, eller snarare ett sätt att emfatiskt hålla med är att säga ”Eller hur!”. Någon säger ”Det var en himla bra film på tv igår” och får till svar ett ”Eller hur!” avsett som ett emfatiskt instämmande.
Detta är egentligen en märklig historia. Normalt sett använder vi eller hur för att söka ett instämmande: ”Du har en ny bil, eller hur?” Talaren är rätt säker på att lyssnaren köpt en ny bil, men vill ha det bekräftat.
Det lustiga med den nya användningen är alltså att den ger ett instämmande i stället för att söka ett.
Jag tror att eller hur som uttryck för instämmande var lite vanligare för tio år sedan än i dag. Modeord har ofta en glansperiod för att sedan användas mindre ofta. Det är sällan så att de försvinner.
För cirka 40 år sedan var precis och exakt på modet för att ge ett jakande svar. Sedan föll de lite ur bruk för att nu ha blivit vanliga igen. Låt mig nu tillägga att de här påståendena om användningen baserar sig på mina egna intuitioner, alltså vad jag tycker mig ha hört. Ingen har räknat på det, och ibland tycks ett uttryck vara extra vanligt just därför att man börjat lägga märke till det. Ju mer man retar sig på ett visst uttryck, desto oftare hör man det.
Alla ovanstående exempel utgör jakande svar med ett visst mått av emfas eller eftertryck. Språket erbjuder också jakande svar som uttrycker tveksamhet eller ovilja. Efter den uppmanande frasen ”Ska du diska nu, eller?” kan man svara ja ja, med ett underförstått ”Sluta tjata!”. Man kunde ju tänka sig att två ja efter varandra skulle bli ett jakande med eftertryck, men det är snarare tvärtom.
Absolut och hundra procent är de färskaste av de jakande uttryck som nämnts här. Om några år är det säkert andra fraser som breder ut sig. Hundra procent!
Moderörelser finns överallt, inte minst i språket.
Lars-Gunnar Andersson, professor emeritus i modern svenska