Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Vart femte år har FN ordnat en översynskonferens om efterlevnaden av fördraget. Årets konferens i New York ställdes in på grund av Coronapandemin. Upptakten var emellertid alarmerande. Samtliga kärnvapenländer moderniserar nu sina kärnvapen i syfte att kunna använda dem ännu långt efter år 2050, enligt Stockholms Internationella Fredsforskningsinstitut, Sipri, skriver debattörerna. Bild: AP
Vart femte år har FN ordnat en översynskonferens om efterlevnaden av fördraget. Årets konferens i New York ställdes in på grund av Coronapandemin. Upptakten var emellertid alarmerande. Samtliga kärnvapenländer moderniserar nu sina kärnvapen i syfte att kunna använda dem ännu långt efter år 2050, enligt Stockholms Internationella Fredsforskningsinstitut, Sipri, skriver debattörerna. Bild: AP

75 år efter Hiroshima är atomhotet större än på länge

I dag för 75 år sedan utplånades staden Hirsoshima. Men det är ingenting mot den förstörelse dagens atomvapen kan orsaka. Därför måste Sverige skriva under FN-konventionen om förbud mot kärnvapen, skriver Gunnar Lassinantti och Folke Sundman.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Den 6 augusti för 75 år sedan föll den första atombomben över Hiroshima i andra världskrigets slutskede. Tre dagar senare fälldes ännu en bomb över Nagasaki. Över 200 000 människor dog omedelbart eller fördröjt av tryckvågorna, den infernaliska värmen och bränderna samt av strålskadorna.

Ändå var bombernas destruktiva kraft begränsad. Dagens kärnvapenarsenaler skulle kunna förgöra civilisationen flera gånger om. Cirka 15 000 kärnvapen finns i världen, de flesta i USA och Ryssland, därefter hos Storbritannien, Frankrike och Kina, de ursprungliga innehavsländer enligt Icke-spridningsfördraget, NPT från 1970. Nya kärnvapenländer är Israel, Indien och Pakistan, som inte anslutit sig till NPT, och så Nordkorea som utträtt ur fördraget. Cirka 3 000 stridsspetsar är omedelbart avfyrningsbara.

Moderniserar arsenaler

De ursprungliga fem kärnvapenmakterna lovade för 50 år sedan att gå vidare till nedrustning, enligt artikel 6 i NPT. De garanterade att inte använda domedagsvapnet mot övriga länder i fördraget, som i sin tur förpliktigade sig att inte skaffa egna kärnvapen.

Misstro och konfrontationer ökar, och allt farligare militärdoktriner antas. Risken för att vapnen används — planerat eller av misstag — tilltar på oroväckande sätt. Icke-kärnvapenländer hålls som gisslan.

Vart femte år har FN ordnat en översynskonferens om efterlevnaden av fördraget. Årets konferens i New York ställdes in på grund av Coronapandemin. Upptakten var emellertid alarmerande. Samtliga kärnvapenländer moderniserar nu sina kärnvapen i syfte att kunna använda dem ännu långt efter år 2050, enligt Stockholms Internationella Fredsforskningsinstitut, Sipri.

Misstro och konfrontationer ökar, och allt farligare militärdoktriner antas. Risken för att vapnen används — planerat eller av misstag — tilltar på oroväckande sätt. Icke-kärnvapenländer hålls som gisslan.

Mer än 120 länder godtog inte denna oordning, utan tog ställning för ett nytt nödvändigt steg, ett avtal om kärnvapenförbud, TPNW, vid en FN-konferens i juli 2017. Det är på väg att bli bindande då 50 länder ratificerat avtalet.

Tyvärr har inte Sveriges och Finlands regeringar ställt sig bakom förbudet, trots att en bred folkmajoritet i våra länderna stöder det enligt opinionsundersökningar. Alla andra massförstörelsevapen omfattas redan av förbud inom ramen för FN-systemet. Det är oacceptabelt och ologiskt att inte anta ett förbud av det allra farligaste förintelsevapnet, kärnvapnet, och i stället bygga en illusorisk bild av säkerhet kring detta.

Bromsade kapprustning

Dagens destruktiva utveckling måste brytas genom diplomatiska initiativ, aktivare politiska samarbeten och en ny mobilisering av folkopinionen.

För jämnt 40 år sedan lanserades appellen för europeisk kärnvapennedrustning, European Nuclear Disarmament (END). Den nya fredsrörelse som växte fram bidrog till att kapprustningen bromsades. USA och Sovjetunionen förhandlade fram viktiga vapenbegränsningsavtal: INF och START. Den nya fredsrörelsen befrämjade avspänning "underifrån" genom att skapa kontakter och nätverk över det kalla krigets blockgränser. Den ömsesidiga goda viljan som fanns då är fullständigt bortblåst idag. Motsättningarna ökar mellan stormakterna. Ingångna avtal sägs upp.

Opinionsbildningen och rörelsen mot kärnvapen behöver stärkas på nytt, utan att den blir brickor i stormakternas propagandakrig. Avtalet om kärnvapenförbud ger oss nya möjligheter. I spetsen för motståndet går världsomfattande ICAN, International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, som tilldelades Nobels fredspris 2017.

Borde skriva på

Sveriges och Finlands undfallande attityd borde förbytas till en svensk-finsk dialog med målet att ratificera förbudsavtalet. Det skulle fördjupa det utökade försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet mellan våra länder, och vara i samklang med folkopinionens önskemål. Som militärt alliansfria skulle vi kunna ange tonen internationellt för att bryta nuvarande upprustningsspiral och åter befrämja en avspänning. Låt minnet av tragedierna i Hiroshima och Nagasaki skapa en nystart av kampen mot kärnvapen.

Gunnar Lassinantti, tidigare ämnesansvarig vid Arbetarrörelsens Fredsforum och Palmecentret, aktiv i END-rörelsen.

Folke Sundman, styrelseledamot I Finlands fredsförbund, aktiv i END-rörelsen.