100 dagar som skolkommunalråd är ingen lång tid, men Axel Darvik har redan väckt debatt i skolpolitiken. Som skolkommunalråd förra mandatperioden vill jag komma med några kollegiala råd:
1) Försök ödmjukt förstå skolans verklighet och dess problem.
2) Lyssna på forskningen och ha tillit till professionerna, det leder till ömsesidig respekt.
3) Skapa politisk bredd för att möjliggöra långsiktiga åtgärder.
Inget av detta ser jag under Darviks första 100 dagar. Tvärtom reagerar jag på den brist på förståelse som Darvik uppvisat kring hur skolan fungerar. I GP uttalade Darvik att duktiga lärare borde kunna trollbinda en hel klass, vilket skapade reaktioner. Uttalandet visar på okunskap om lärarens mångsidiga uppdrag, om verkligheten i klassrummet och om modern pedagogik. En god skolmiljö får vi genom tillit och professionalitet. Varje elev kan bara lyckas om varje lärare lyckas, och varje lärares yrkesskicklighet stärks bäst i en tillåtande och kollegialt stöttande miljö. Forskningen är tydlig med att detta ger framgång, medan konkurrens mellan lärare i varsitt stängt klassrum inte fungerar.
Häpnadsväckande hot
Darviks hot om att avskeda rektorer som inte håller budget var också häpnadsväckande. Rektorerna ska ges stöd och förutsättningar för att kunna vara pedagogiska ledare. Forskningen visar att just kontinuitet bland rektorer är en av de viktigaste framgångsfaktorerna. Under grundskolenämndens första år har fokus legat på att stärka rektorers och lärares roll och bygga upp ett kollegialt samarbete utifrån det systematiska kvalitetsarbetet. Det måste fortsätta! Lärares och rektorers status undergrävs av politiker som tror sig veta bäst och detaljstyr, i stället för att säkra professionernas egen kompetens och möjlighet till vetenskapligt stöd.
Förra mandatperioden lyckades vi skapa en bred politisk samsyn om tre saker:
1) Undervisningens kvalitet ska stå främst.
2) Tydligare styrning genom nya skolnämnder.
3) Stärkt likvärdighet.
Enigheten sträckte sig från höger till vänster. Ett guldläge att ta över efter valet 2018, men under Liberalernas nya ledning ser vi en skadlig nyckfullhet och brist på tillit, som tyvärr spiller över på arbetsron i skolan.
Viktig pusselbit
Skolan är den viktigaste pusselbiten för jämlikhet. Föräldrarnas utbildnings- och språkbakgrund speglas i elevernas skolresultat. Liberala politiker brukar säga att alla ska kunna göra en klassresa, men då måste skillnaderna i förutsättningar utjämnas. I Alliansstyrets budget finns ett illavarslande mål att minska den socioekonomiska viktningen. Ojämlikheten har slagit extra hårt under pandemin mot de som bor trångt eller har svårt att klara sina studier självständigt. Regeringen tilldelade därför kommunerna en miljard kronor för att utjämna denna orättvisa. Delar av dessa ville Liberalerna och Moderaterna använda till stipendier och en fest för att belöna de duktigaste eleverna. Man tar sig för pannan av denna bakvända fördelningspolitik! Skolor har redan sätt att uppmuntra elever som gör bra ifrån sig, det behöver Darvik inte oroa sig för. Men de här statliga pengarna var just menade att stärka de som halkat efter, och ska förstås användas till det.
Darvik har under sina första 100 dagar gång på gång visat oförståelse för barn med särskilda behov. Synen visar sig genom ett förlegat tal om “busiga pojkar”, och även i en enkät som Liberalerna skickat ut. I enkäten framställs barn med särskilda behov ensidigt som ett störningsmoment för ordningsamma elever. Men i en jämlik skola måste alla elever få utvecklas, från ordningsamma till de med särskilda behov. För att klara detta behövs resurser till olika yrkesgrupper i skolan: exempelvis lärare, assistenter och speciallärare. GP har rapporterat om läget på Skytteskolan, där en stökig situation förvärrats efter alliansstyrets nedskärningar. Elevassistenter har avskedats och den särskilda undervisningsgruppen lagts ner, men Darvik kommenterar att skolan aldrig borde ha anställt assistenter, utan lärare. Hur ekvationen ska gå ihop att anställa betydligt dyrare lärare med en krympande budget är en gåta.
Acceptera att elever är olika. Barn gör rätt om de kan, så se till att skapa förutsättningar för dem. Med de råden önskar jag dig 100 nya, bättre dagar. Göteborg behöver skolpolitiker som kan få varje elev att lyckas.
Axel Darviks första 100 dagar som skolkommunalråd imponerar inte. Allt detta som hänt rimmar illa med det övergripande uppdraget att stärka undervisningens kvalitet för alla elever. Jag hoppas att Darvik funderar över mina inledande råd om ödmjukhet, tillit och långsiktighet. Till dessa råd kollegor emellan vill jag lägga till: Acceptera att elever är olika. Barn gör rätt om de kan, så se till att skapa förutsättningar för dem. Med de råden önskar jag dig 100 nya, bättre dagar. Göteborg behöver skolpolitiker som kan få varje elev att lyckas. En bra utgångspunkt är att sätta sin tillit till lärares och rektorers profession och stärka deras förutsättningar att kunna göra ett bra jobb.
Karin Pleijel (MP), skolkommunalråd 2014-2018