Flera så kallade IS-kvinnor har återvänt till Sverige, vilket föranlett frågor om de utgör ett hot mot landet. Risken för terrorattacker är dock liten. Olikt många andra terrorrörelser har IS inte gett kvinnor någon roll i väpnad strid. Det var män som blev jihadister medan kvinnor skulle stötta dem genom att ta hand om familjen. Dessutom skapade kvinnornas närvaro i det så kallade kalifatet en aura av legitimitet för ett nytt radikalt samhällsprojekt.
Efter att IS har tappat sitt territoriella fotfäste i Syrien och Irak kan kvinnornas roller naturligtvis förändras, men hittills finns det inget som tyder på detta. I stället är det kvinnornas viktiga funktion i överföringen av den jihadistiska kulturen som är det största hotet i Sverige i dag.
Flera motiv
Forskning visar på att radikalisering inte enbart handlar om att bli logiskt övertygad om att våldsanvändningen är det bästa medlet för att nå politiska mål. Jihadisternas livsvärld präglas även av en säregen subkultur som skapar starka och motiverande känslor. Denna kultur består av olika estetiska uttryck och kulturella praktiker som förhärligar jihad och ofta förbises i diskussioner om hur jihadism uppstår och upprätthålls.
Den norska forskaren Thomas Hegghammer har beskrivit hur bilder, klädstil, musik och poesi är ett uttryck för en säregen kultur som kan ha bidragit till att locka många européer till IS. I min egen etnografiska forskning har jag ofta utsatts för den jihadistiska kulturen. Inte bara på internet utan också genom att vara med på möten där motiverande musik spelas, eller genom att lyssna på vardagliga samtal med specifika religiösa uttryck mellan IS-medlemmar.
Den skapar en stark känsla av gemenskap och gestaltar strid som en romantisk och även andlig aktivitet. Även om både teologin och mediepropagandan har varig centralt styrda och välproducerade medel för IS att locka nya medlemmar, är det främst genom medlemmarnas vardagliga aktiviteter som man framkallar en känsla av tillhörighet och djupare mening i jihad. Men kvinnor och män spelar ofta olika roller och har olika funktioner i skapandet av denna kultur.
Sprider kulturen
Radikaliserade kvinnor som blivit bärare av den jihadistiska kulturen i IS-kontrollerade territorier kan förmedla den till andra kvinnor för att dra in dem i den radikala miljön. Kulturen är lockande i sig men kräver också aktiv förmedling för att spridas. Många studier har gjorts om speciellt hur kvinnor i Raqqa genom sociala medier rekryterat andra kvinnor till kalifatet, där livet framställts som nästintill paradisiskt.
Den stora faran är att återvändande IS-kvinnor behåller sina sociala kontakter och fortsätter att återskapa en bubbla som blir svår att lämna.
Kvinnor förstärker även den jihadistiska kulturen i sina vardagliga möten med varandra och bidrar därmed till att behålla medlemmarna. Den stora faran är att återvändande IS-kvinnor behåller sina sociala kontakter och fortsätter att återskapa en bubbla som blir svår att lämna.
Radikaliserade kvinnor förstärker också männens motivation. Vissa IS-kvinnor har uttryckt vilja att själva delta i strider, men har fått nöja sig med sig rollen att stödja män. Ibland har detta övergått till att kvinnor hetsat män genom skuldbeläggning till att strida och offra sina liv. Genom att skapa sådana förväntningar är kvinnor inte bara offer utan kan också spela en viktig roll i att förstärka våldsbejakande mansroller i de jihadistiska miljöerna.
Familjeband ökar risken
Radikaliserade kvinnor påverkar också återväxten av den jihadistiska miljön genom att överföra kulturen till sina barn. Forskningen visar på att nära familjeband till en jihadist ökar risken att man själv tar upp kampen. En förklaring till denna smittoeffekt är att kulturella uttryck och de starka känslor de skapar lätt sprids genom familjeband, till exempel bland syskon. Speciellt barnen är särskilt utsatta för påverkan av sina mödrar.
Att skärpa terrorlagstiftningen, så att flera återvändande kan dömas, kan bidra till en ökad känsla av att rättvisa skipas men kommer inte att minska dragningskraften i den jihadistiska kulturen.
Allt detta innebär att man inte enbart bekämpar radikalisering med logiska argument. Att skärpa terrorlagstiftningen, så att flera återvändande kan dömas, kan bidra till en ökad känsla av att rättvisa skipas men kommer inte att minska dragningskraften i den jihadistiska kulturen.
Ännu viktigare är att erbjuda alternativ som kan skapa lika starka känslor av mening och tillhörighet som ofta saknas i socioekonomiskt utsatta områden. Detta kräver inte enbart större investeringar i skolor och fritidsaktiviteter. Det behövs också en bostadspolitik som bidrar till större rörlighet så att det finns en utväg till resten av det svenska samhället.
Att minska efterfrågan och utbudet på destruktiva subkulturer kräver krafttag från ett Sverige där socioekonomiskt utsatta områden driver utvecklingen åt fel håll.
Marco Nilsson, docent i statsvetenskap och jihadismforskare vid Jönköping university
LÄS MER:Två IS-kvinnor anhållna för krigsförbrytelser
LÄS MER:Inga besked från kommunen om återvändande IS-kvinnor