Valter Nilsson med band på Pustervik. Bild: Adam Ihse/TT

Kristian Wedel: Valter Nilsson gör bara samma sak som Evert Taube, Orup och Karen Blixen

Om stockholmarna inte förstår honom är det deras problem.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Vi måste prata om Valter Nilsson. Han är Göteborgs nya rockstjärna.

Så här skrev en huvudstadstidning häromveckan:

Även om Nilssons förra album ”Bland de gyllene och de allmänt brända” ledde till ett smärre nationellt genombrott är ”Lilla London”-detaljerna på ”Högsbo riviera” så många att det gör den snudd på svårförståelig för alla utanför 031-området.

Ja, kära göteborgare, var ska vi börja? Man skulle naturligtvis kunna invända att den svenska pophistorien emellanåt är snudd på svårförståelig för alla utanför 08-området. Jag har till exempel ingen aning om var Orup spatserar när han vandrar full från Blåsut till Jakobsberg. Inte heller är jag bekant med Niklas Strömstedts Hagsätra IP.

ANNONS

Faktum är att man skulle kunna vidga denna min bristande geografiska förståelse till även andra precist angivna terrängavsnitt i den svenska pop- och vishistorien. Jag har ingen aning om var Hagnesta Hill eller Skebokvarnsvägen ligger.

Faktum är att jag inte ens hittar till en torsdagskväll i Vedbaek, Öckerö loge eller Samborombon.

Det är ärligt talat lika illa med brittisk pop. Jag har ingen aning om var Penny Lane ligger.

Det fina är att detta inte är något problem.

Det är ett lika litet problem som att mina begränsade kunskaper om Veronas stadsgeografi skulle hindra mig från att uppskatta Romeo och Julia.

Och det är ett lika litet problem som att jag inte har en aning om var Ngong Hills ligger. Ändå blir förstås inledningsmeningen i Karen Blixens ”Out of Africa” oändligt mycket bättre när hon berättar att det var just vid foten av dessa kullar som hennes kaffefarm var belägen.

Det är en del av berättandets hantverk och magi.

Evert Taube använde detta knep. Karen Blixen använde det. Paul McCartney använde det. Valter Nilsson använder det. Det gör han rätt i.

Vi behöver inte veta var Ngong Hills, Samborombon, Jakobsberg eller Högsbo ligger.

Det förvånar mig inte det minsta att stockholmare blir nervösa av honom.

Det är förresten viktigt att inte förväxla denna konkretionens kraft med alla de ortnamn som används som fyllnadsmassa av alla människor som någon gång har haft en spalt eller vers att fylla. Där är vi alla lika skyldiga. Standardförfarandet är att några rader saknas i mitten. Då inschaktas ortnamn som lämpar sig när det gäller stavelser eller rimpositioner. Därmed uppstår rader som:

ANNONS

Ända från New Delhi till Moskva

när vi gräver guld i USA.

Jag vill betona att detta inte är kritik mot de tre gentlemän som skrev om fotboll för 32 år sedan. Möjligen skulle man ödmjukt kunna invända att det område som förekommer mellan New Delhi och Moskva – huvudsakligen Himalaya och asiatiska stäpplandskap och öknar – med häpnadsväckande precision täcker den i princip enda fläck av jordklotet där det inte spelas fotboll. Men det är förstås en petimätrisk invändning.

Valter Nilsson – meddelas härmed i en teaterviskning – är en glatt orakad göteborgare som gärna framträder i hallonröda shorts.

Han sjunger om Högsbo, Chapmans Torg, Stigbergsliden, långgatorna, Kortedala Torg, Rosenlund, Halta Lottas krog. Han sjunger rentav om GP:s fyrverkeri.

Han sjunger om Håkan Hellström.

Valter Nilsson är taggig, självironisk, rolig och nattsvart. Det förvånar mig inte det minsta att stockholmare blir nervösa av honom. Ty min erfarenhet är att stockholmare tror att det råder ett motsatsförhållande mellan rolighet och allvar när i själva verket det ena inte klarar sig utan det andra.

Men det är förstås en bragd av Valter Nilsson att få in en hälsning till Lasse Berghagen och Göteborgs väder i samma rad: en blandning av blött och kallt.

ANNONS

Det är också rimligt ta en författare på allvar som skriver:

Inget är så vackert som vyn från Älvsborgsbron.

Svårt å välja på vilken sida man ska hoppa från.

Kort sagt: vi behöver inte bry oss om att det finns lyssnare som är bekymrade över att de inte hittar till Högsbo.

Vi göteborgare har trots allt i Valter Nilsson fått en Göteborgsskildrare som sjunger om torgen och regnet och blåsten och staden och människorna så att hjärtat vill brista. Det är gott nog.

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Läs mer
Kristian Wedel är redaktör för GP Historia, kåsör och författare till drygt tjugo böcker – bland annat jubileumsboken ”Göteborg 400”. På fritiden är han musikant i Hisingens nationalorkester Vier Brillen och skriver barnböcker tillsammans med skådespelaren Per Andersson.
ANNONS