Ett nytt bränsleläckage och en krånglande kontakt satte avfyrningen i fara natten till onsdagen svensk tid. Men efter flera tidigare misslyckade försök, för några månader sedan, fick rymdstyrelsen Nasa i väg Artemis 1 natten till onsdagen amerikansk tid.
Raketsystemet kallas SLS (Space Launch System), och beskrivs av Nasa som "världens kraftfullaste raket". Det innebär att den kan lyfta mer last från jordytan ut i rymden än någon tidigare variant. Och USA har dessutom en ännu mycket starkare raket på gång, Starship från Space X.
Sådan kapacitet lär behövas om planerna om en koloni på månen, och expeditioner till Mars ska bli verklighet.
Ska inte landa
Artemis 1 innehåller bara dockor – "månekänger" som Nasa kallar dem – och ska inte heller landa på månen. Planen är att riktiga astronauter ska upp med Artemis 2 om två år, och att en första bemannad landning på månen på över ett halvt århundrade ska göras med Artemis 3 2025. Därefter planeras årliga resor för att bygga upp en månbas som i sin tur ska vara utgångspunkt för trafik till Mars. Månen har ju mycket lägre gravitation än jorden, vilket gör att det anses enklare i längden att Marsresor utgår därifrån.
Månen snurrar ungefär 380 000 kilometer från jorden, och Artemis 1 når fram till omloppsbana först i nästa vecka. Sedan ska alla tänkbara varianter av problem simuleras och testas under några veckors tid. "Månekängerna" är utrustade med massor av sensorer för att Nasa ska lära sig vad de framtida besättningarna har att vänta.
Omodern teknik?
Frågetecken sätts dock redan för om USA, och samarbetspartner från bland annat Europa och Japan, har den budgetmässiga uthållighet som krävs. Prislappen för Artemis 1 är enligt nyhetsbyrån AFP 4,1 miljarder dollar (43 miljarder kronor), och varje framtida avresa kommer också att kosta tiotals miljarder.
Detta samtidigt som kritiker menar att Nasa valt en omodern och svårbemästrad teknik. Bränslet består av bland annat flytande väte, som måste hållas superkallt och är väldigt känsligt för läckage. En del bedömare beskriver vätet som en kvarleva från 1960- och 1970-talens rymdraketsprogram. Men det är samtidigt en del av förklaringen till att Nasa inte velat byta, eftersom USA:s rymdindustri har mycket kompetens baserad på den tekniken.
Och skulle SLS krångla för mycket finns som sagt Starship från Elon Musks rymdföretag Space X som alternativ. Den ska använda en helt ny bränslevariant, metan som blandas med flytande syre.
