Bubbelströmmarna runt Nord Stream förväntas upphöra från och med söndag och det blir då möjligt att undersöka platsen närmre för att se vad det är som har hänt. Men att hitta bevis på platsen kan bli svårt – och att koppla det till en person eller aktör kan bli ännu svårare. Dessutom riskerar det nu att bli tvister kring utredningen mellan de inblandade länderna.
Området där gasledningarna har skadats är en del av Sveriges ekonomiska zon och kontinentalsockel, men inte en del av svenskt territorium. Hade det skett på svenskt territorialvatten hade Sverige haft en exklusiv rätt att utreda händelsen.
– Som kuststat har man exklusiv rätt för beslut som till exempel kan påverka miljön eller fisket i området, men det omfattar normalt inte gasledningar. Det som har inträffat påverkar visserligen miljön, men har inte samma förödande effekt som en oljeläcka av den här storleken hade haft, säger Paula Silfverstolpe, som är universitetsadjunkt i folkrätt på institutionen för statsvetenskap och juridik på Försvarshögskolan.
Eftersom Nord Stream ägs av ett konsortium, en sammanslutning av företag, där huvudägarna är det statliga ryska gasbolaget Gazprom har Ryssland även rätt till att utreda händelsen.
– Sett till havsrätten har man rätt att lägga sådana här rör på en annan stats ekonomiska zon och kontinentalsockel. I den rätten ingår också att underhålla, utreda, reparera och övervaka funktionaliteten av ledningen. Så det är inte helt otänkbart att vi snart får se någon form av närvaro på platsen från den ryska sidan, säger hon och fortsätter:
– Man kan tänka sig att fartyg från Nord Stream dyker upp, eskorterade av ryska statsfartyg, och vill utreda händelsen vilket det har rätt att göra. Ryska statsfartyg kan man inte hindra i området då området utgör internationellt vatten. Svenska navigationsvarningar skulle inte juridiskt sett stoppa sådan närvaro.
Risk för dispyter kring utredningen
Sverige har formellt inte fastställt någon rubricering i ärendet, men regeringen har sagt att man misstänker att det rör sig om grovt sabotage. Den ryska säkerhetstjänsten FSB har uppgett att de inlett en utredning om internationell terrorism.
– Ryssland låtsas i alla fall utåt sett att vara lika förvånade som alla andra, säger Paula Silfverstolpe.
Från svensk sida kan man komma att hävda att det rört sig om en attack som försökt skada svenska intressen. Det kan bli aktuellt att, precis som Ryssland, starta en utredning om internationell terrorism, men Paula Silfverstolpe tror att det även kan rubriceras som ett grovt sabotage som lett till miljöförstörelse.
– Om man får tag på en misstänkt person får man göra en bedömning utifrån jurisdiktionsreglerna vilket land som har starkast rätt att hantera utredningen vidare, säger Paula Silfverstolpe.
– Sätter den personen sin fot på svensk mark då kan vi lagföra den personen. Men det gäller ju att få tag på en individ i så fall, det finns inga indikationer på fartyg eller liknande i området.
Men det finns risker för att det kan bli dispyter om hur utredningen ska gå till.
– Det kan bli kaotiskt. Ryssland kan vilja utnyttja sin rätt att få utreda utan externa störningsmoment, där de tycker att Sverige får avvakta på platsen.
– Det finns ingen god dialog i dag. Och det är en balansgång att inte eskalera situationen, samtidigt som man vill markera.
Troligtvis kommer varken Danmark eller Sverige vilja samarbeta med Ryssland utan kommer i stället att fortsätta informera det FN:s säkerhetsråd om vad utredningen kommer fram till. Hade man hittat kopplingar till en statsagent, en utländsk militär eller även en tillfällig individ som fått ett uppdrag från en utländsk stat, så kan man bedöma att det finns ett statligt ansvar. Sådana tvister mellan stater hanteras i internationella domstolar, exempelvis den internationella brottsdomstolen i Haag.
– Då uppstår ansvar på två nivåer. Dels kan individen lagföras och man kan också hålla staten ansvarig i en internationell domstol
Norge på helspänn över sina gasledningar
En anmärkningsvärd aspekt är att det misstänkta sabotaget skett så pass nära den svenska och danska territorialgränsen, säger Paula Silfverstolpe.
– Med tanke på att det korta geografiska avståndet så är Försvarsmakten extra mycket på tårna just nu. Vår incidentberedskap måste vara väldigt god och vi måste upprätthålla en territoriell integritet, där man är beredd på alla möjliga sorters utvecklingar.
Samma dag som läckagen i Nord Stream 1 och 2 blev kända invigde Norge den nya gasledningen Baltic Pipe som ska transportera norsk gas till Polen. Paula Silfverstolpe, liksom andra experter, reagerar på att det är märkligt att sabotaget skedde i så nära anslutning till invigningen.
– Den ledningen är oerhört viktig för europeisk energiförsörjning. Just nu arbetar Norge aktivt med sina allierade och även i andra forum för att förhindra ett sabotage mot norska ledningar.
Hade en attack skett mot norska gasledningar hade det kunnat innebära en kraftig upptrappning på konflikten i Europa.
– Om det finns någon koppling till Ryssland med det som har hänt nu med Nord Stream, så är det ett sabotage på egen ledning som gör det hela svårt. Men om man ger sig på en annan stats gasledning, som dessutom är Nato-allierad – då trappar man upp det rejält.
– Om det går att koppla till en sådan sabotagehandling blir mycket tydligare att det här är ett angrepp på en annan stat.
Mardrömsscenariot: En attack mot europeiska internetkablar
Paula Silfverstolpe tror att detta kommer öka spänningarna i Östersjön och att vi främst kommer se effekter av det här inom militärstrategiska och politiska områden. Hon menar att om man går på teorin att Ryssland skulle ligga bakom handlingen att det är ett kraftfullt ”psykologiskt spel”.
– Oavsett vem det är som ligger bakom det, så har man uppnått den psykologiska effekten. Det är en del av en psykologisk krigföring,
Händelsen har blivit en tankeställare för flera länder i Europa. Något som skulle vara närmast en katastrof skulle vara ett sabotage av internetkablarna som går i Atlanten.
– Alla ledningar är väldigt känsliga. Vi har även väldigt känsliga arrangemang när det gäller internetkablar i Atlanten. De går längs med havsbotten och vill man sabotera dem så går det ju. Det finns inte någon direkt bevakning av dem och havsrätten har ingen möjlighet att skapa säkerhetszoner runt sina kablar.
Det skiljer det sig jämfört med kuststaters möjlighet till att upprätta en säkerhetszoner runt installationer som oljeplattformar, men en tredje part har ingen möjlighet att kräva sådana zoner för sina undervattenskablar eller rörledningar.
Sådana former av statssabotage, eller rent av statsterrorism, inträffade under världskrigen men skulle vara helt nytt för oss i modern tid, menar Silfverstolpe.
– Med dagens beroende av fungerande system skulle det vara helt förödande. Man hade släckt ner ett helt land. Det slår mot alla våra system, mot bankerna, kommunikationen. Allt blir bara svart.
En sådan händelse skulle vara så pass allvarlig att det hade setts som ett väpnat angrepp mot ett land, vilket hade inneburit en extrem upptrappning om man kunde koppla det till en stat.
– Får man en sådan utveckling hade Nato aktiverat artikel 5 som rör kollektivt självförsvar. För en storskalig omfattande cyberattack förbehåller de sig rätten att svara med militära medel. Det blir med andra ord en väldigt allvarlig upptrappning.
LÄS MER:Stort klimatavtryck i Sverige av metanmolnet
LÄS MER:Detta vet vi om gasläckorna
