Det finns en lite tragikomisk anekdot i tidigare justitieministern Thomas Bodströms bok Inifrån. Han och Morgan Johansson umgås över var sin öl. Man kan nästan se det framför sig: två unga ministrar. Den ena son till en gammal S-minister och tidigare fotbollsproffs. Guldlockar och ett charmerande leende. Den andre son till en plåtslagare och tidigare ledarskribent på en konkursmässig A-presstidning.
Hårfästet på tillbakagång.
På sin lite sävliga skånska ojar sig Morgan Johansson över att Thomas Bodström är så populär, medan han själv alltid hamnar i botten när kvällstidningarna rankar ministrar.
Fortfarande inte mest populär
20 år senare är Morgan Johansson en av få som haft en plats i varje S-regering sedan 2002 – men han toppar fortfarande inga popularitetslistor. Det är nog inte helt oviktigt, nu när oppositionen för andra gången väljer att väcka misstroende mot honom.
Egentligen borde vi väl ställa oss frågan om vi tror att skottlossningarna kommer att bli färre, om nyrekryteringen till gängen kommer att klinga av och om otryggheten kommer att sjunka tillbaka om Morgan Johansson tvingas avgå i nästa vecka.
Men gör vi det? Tror vi det? Eller tror vi ens att det är vad detta handlar om?
I amerikansk politik är det nästan viktigare att tillfoga motståndaren skada än att föra fram sin egen politik. Här i Sverige är påhopp på enskilda personer inte fullt lika vanligt, även om vi ser dem här också. Inte sällan drabbar de kvinnor – som Annie Lööf och Ebba Busch.
Det har länge varit tydligt att Morgan Johansson också är en måltavla. Av S-ministrarna är det han och Annika Strandhäll som får utstå tuffast behandling av politiska motståndare på sociala medier. Det är förstås inte helt utan anledning – båda sticker ut hakan och kan fälla störiga kommentarer. Och båda har vid några tillfällen trampat snett.
”En lögnaktig kanalje”
När oppositionen senast försökte fälla Morgan Johansson 2019 var det på grund av de många skjutningarna i Malmö. Nu är det för att ”våldet eskalerat under hans ledning” och att han är en ”lögnaktig kanalje”.
Eftersom regeringen är ansvarig för alla beslut gemensamt är det vanliga att det väcks misstro mot enskilda ministrar om de gjort något formellt fel. I det här fallet kan man alltså konstatera att oppositionen skjuter något bredare än så.
Misstroendet bygger helt enkelt på tanken att skjutningarna skulle bli färre om statsminister Magdalena Andersson utser någon annan socialdemokrat – vem som helst – än just Morgan Johansson till justitieminister.
Rimligt?
Nej, det här handlar förstås om något helt annat: att fästa allmänhetens uppmärksamhet på att regeringen misslyckats i kampen mot brottsligheten. Gängen tar över allt mer, sprider allt större osäkerhet, skjuter allt oftare. Ändå går Socialdemokraterna framåt i opinionen, vilket är ofattbart och irriterande för M, KD och SD som vill göra brott och straff till valrörelsens stora fråga och just nu känner att de inte kommer någonstans.
Uppmärksamheten ett mål i sig
I det läget är Morgan Johansson en tacksam måltavla. Det är ju hans ansvarsområde, han är inte särskilt populär – och han reagerar ofta med ryggmärgen när han blir attackerad.
Oavsett hur det går i omröstningen har man redan lyckats med sitt uppsåt.
Eller kanske inte. När jag tidigare i dag, före misstroendet kom upp, pratade med Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap, var han förvånad över att M, KD och SD lade så enormt mycket kraft på att prata om brott och straff, när det ändå inte ger något lyft i opinionen. De väljare som tycker att den frågan är så viktig har man nog redan vunnit, resonerade han.
LÄS MER:Regeringen kan avgå om riksdagen fäller Morgan Johansson
LÄS MER:SD väcker misstroende mot justitieministern
LÄS MER:Hård kritik mot ministern efter dödsskjutningar: ”Skyller ifrån sig”
Missa inte det senaste om valet 2022
Nu kan du få alla politiknyheter, reportage och analyser som en notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Val 2022. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
