Vad säger du om den kritik som riktas mot förvaltningen, internt och externt?
- Jag har varit med om att slå ihop många förvaltningar i den här regionen och en slutsats jag kan dra är att det inom kulturområdet är väldigt svårt att få acceptans för sådana beslut. Man är genomgående rädd för vad som kan ske. Vi visste redan från början att det skulle bli besvärligt. Jag gillar inte att folk är missnöjda, men livliga diskussioner internt har det alltid varit på alla stora scener. Det hör liksom till kulturlivet.
Varför tog ni beslutet att slå ihop tre så olika förvaltningar?
- Därför att konstformerna på senare år har ändrat karaktär så mycket att det inte var relevant med tre olika förvaltningar. Regionbiblioteket hade en given roll så länge biblioteken ägnade sig åt att låna ut böcker. I dag är de också konsthallar och musikscener, de olika konstformerna kliver in i varandra. Det var inte en besparing, det var en anpassning.
Vad anser du om ledarskapet på Kultur i väst?
- Uppenbarligen har man haft problem på ledarsidan, och det var väl därför han fick sluta (enhetschefen Leif Karlsson, reds anm). Att vara chef inom kultursektorn är dock inte lätt, ska man veta. Men interna stridigheter får inte ta alltför mycket kraft. Syftet är förstås att man ska vara ute på fältet. Det ska inte vara så att konsulenterna sitter 3-4 dagar på kontoret. Kontakterna är helt avgörande i deras arbete och jag har hört den kritiken innan ni kom med era artiklar, att det upplevs som svårt att komma i kontakt med rätt person i förvaltningen.
