Uppladdningen var stökig. För att inte säga totalt kaosartad.
Lukas Sandell positivt covidtest. Aj.
Hampus Wanne, Niclas Ekberg friskförklarade häromdagen – nu med förhöjda värden. Borträknade. Attans.
Sent återbud för Eric Johansson, covidpositiv. Inte han också?
Redan då borde vi ha förstått det, även om det inte ska vara rimligt. Det kommer gå bra för Sverige i kväll. Det har nämligen gjort det – när förutsättningarna varit skit. Men någon gång måste väl verkligheten komma ikapp? Nej, inte för det här landslaget. Inte när Jim Gottfridsson och Andreas Palicka bär vår tröja.
LÄS MER:För varje störtad stjärna har en ny superhjälte fötts
Den sistnämnde hade suttit i sjukstugan de senaste dagarna och missat mötet med Norge. Nu var han tillbaka. Ett bättre besked kunde inte Sverige ha fått. Ett sämre meddelande kunde inte Frankrike ha mottagit.
Han visste, de visste.
Allt skulle sluta i den duellen. Igen.
Då var det Palicka show
När länderna möttes i VM-semifinalen i Egypten i fjol var det Palicka show.
När den första halvleken i EM-semifinalen var över hade det varit Palicka show på nytt. Sju räddningar till att börja med. Tre kast i öppet mål inom loppet av några minuter dessutom. I en period då Sverige, efter en mycket motig start, började få snurr.
Men det allra mest bestående var varken räddningarna eller målen – utan glöden. Skriken, den galna blicken, de uppsträckta armarna i luften. När Palicka med sekunder till halvtid fläker sig över reklamskyltarna för att hitta en förlupen boll, så att Sverige ska kunna sätta igång ett sista anfall, är en tydlig symbol för vem han är.
LÄS MER:Emil Mellegårds häftiga resa – från mörkret till drömmen
Hans reaktion när han med ilska i blicken kommer upp, utan boll i händerna och med någon stackars fotografs pappersark på de klistriga händerna, samtidigt som han gör allt för att få domarna att stoppa tiden, är det också. Det var knappt att han kunde skruva ner under halvtidsintervjun med TV6.
Han är bäst i världen här och nu
Jag undrar om det finns en större vinnarskalle på denna planet än Andreas Palicka när han går ut till match.
LÄS MER:Vem är handbollslandslagets succédoldis Peter Johannesson?
Eller, jo. Kanske en.
Han är i alla fall snudd på samma nivå i mentaliteten.
Han syns mest i andra änden av det svenska spelet. Och i varenda timeout. Han bidrar med en genialitet som närmast saknar motstycke i internationell topphandboll (Tittfinten i första halvlek, vilket godis!).
Andreas Palickas första halvlek var magnifik. Jim Gottfridssons match var på en utomjordisk nivå. Hans prestation i turneringen är det, i min bok, ingen annan som rår på, inte i något annat lag. Han driver, styr och leder. Överallt. Hela tiden.
Ursäkta Sandor Sagosen, Niklas Landin, Mikkel Hansen och alla andra storfräsare. Här och nu, i denna stund, är ”Gotte” bäst av alla, i hela världen.
Stjärnorna klev fram för Sverige
Frankrike, det laget vi under så många år haft svårt för, gjorde allt de kunde och var på väg i kapp. Aymeric Minne, Dika Mem och Hugo Descat fick Sverige att gunga och darra. Men när allt skulle avgöras var det våra största vinnare och stjärnor där.
LÄS MER:Detta är svenske EM-hjälten Valter Chrintz – nära vännen berättar
Jim Gottfridsson skickade in 34–32 med minuten kvar.
Sedan dök han upp igen, när vi behövde honom som bäst. Andreas Palicka x2. Den sista räddningen lär ha fått miljoner svenska hem att explodera i glädjetjut så höga att de hördes hela vägen till Budapest.
Det franska spöket är definitivt borta och på söndag spelar Sverige EM-final. En trupp som inget coronavirus rår på, ett kollektiv som gång på gång överträffar sig själva.
Ett lag med Jim Gottfridsson och Andreas Palicka.
Det finns inga som ni.
Se upp, Spanien.
