I en kris och katastrof måste vi lägga våra vardagliga trätoämnen åt sidan och samlas som människor. Vi menar att klimatkrisen kräver samarbete över tidigare dragna gränser, skriver debattörerna.
I en kris och katastrof måste vi lägga våra vardagliga trätoämnen åt sidan och samlas som människor. Vi menar att klimatkrisen kräver samarbete över tidigare dragna gränser, skriver debattörerna. Bild: Anders Wiklund/TT

Vår sista chans att rädda klimatet är nu

Klimatkrisen är mänsklighetens hittills svåraste utmaning och den är akut. Ändå berördes knappt frågan när partiledarna möttes i riksdagen förra veckan. För att klara av omställningen måste vi samla all krafter, lyfta blicken och sätta oss över ideologiska gränser, skriver bland andra Gudrun Schyman, Anders Wijkman och KG Hammar, alla aktiva i Klimatalliansen.

Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: debatt@gp.se

ANNONS
|

Våra livsuppehållande ekosystem utarmas i snabb takt och den biologiska mångfalden förloras. Livet på vår planet är hotat. För djur, växter och för oss. När Sveriges mäktigaste politiker möttes i årets första partiledardebatt i onsdags var det rimligt att en fråga av så omfattande och existentiella proportioner som klimatfrågan skulle vara det mest framskjutna debattämnet. Men icke. Miljöpartiet gjorde tappra försök men i övrigt nämndes det knappt, mer än i en bisats, som en bakgrund.

Istället dominerade frågor från den politiska dagsdebatten – brottsligheten, säkerhetspolitiken och elkrisen – med alla dess numer välkända ståndpunkter. Debatten rör sig om hur mycket tuffare vi ska agera mot kriminella, i hur hög grad vi ska samarbeta med Nato eller om kärnkraften är det som kan sänka vår elräkning i framtiden.

ANNONS

Vetat i 30 år

Kunskapen om klimatuppvärmningen är omfattande och har påtalats länge. Vi har i mer än trettio år vetat om vad som behöver göras. Vi har alla insikter. All teknik. Ledarskapet i Sverige, och världen, har blundat alldeles för länge. Nu måste de öppna ögonen! Omställningen behöver ske oerhört snabbt och kommer att kosta på – i form av finansiella resurser, ändrad livsstil och nya konsumtionsvanor. Men kostnaderna av att inte ställa om är mångdubbelt större. Den kostnaden räknas inte i pengar. Utan i liv. Omställningen är inget val. Den är en nödvändighet.

Det gamla sättet att politiskt och ekonomiskt styra ett land präglas av en kronisk oförmåga att lyfta blicken. Istället för att leda en värld långsiktigt ur ett dödsgrepp har det inte agerats med längre tidshorisonter än på sin höjd ett par kvartalsrapporter eller mandatperioder. Det har varit en kortsiktighetens karneval. I sin yra upptagenhet med att fästa blicken på sin egen samtid har samhällets ledarskikt fullständigt missat den framrusande katastrof vars räls de står fast förankrade på.

Räcker inte

Dagens politiska och ekonomiska system förmår inte att säkra en långsiktig hållbarhet. Industrialism och marknadsekonomi kan frigöra krafter som skapar välstånd här och nu men marknaden ger ingen röst åt naturen, inte heller åt framtida generationer. Kostnaderna i form av föroreningar, instabilt klimat, förlust av biologisk mångfald och utarmning av liv läggs idag på samhället och dess invånare, på oss och våra barn. De små justeringar som de nationella politiska ledarskapen hittills genomfört räcker inte alls. Det måste ersättas med radikala systemförändringar i finanssektorn, energiproduktionen, industrin, transportsektorn, byggandet och jord- och skogsbruket. Dessa genomgripande förändringar är absolut nödvändiga om Sverige och världen skall ha en chans att nå målet om nollutsläpp. Politikens i dess närmaste totala upptagenhet av ekonomisk tillväxt, mätt som ökning i BNP, måste ge plats för en utveckling där människans välfärd och välbefinnande står i centrum. Det förutsätter kvalitativa mått och indikatorer, inte en fixering vid kvantitativa produktionsmål.

ANNONS

Politikens i dess närmaste totala upptagenhet av ekonomisk tillväxt, mätt som ökning i BNP, måste ge plats för en utveckling där människans välfärd och välbefinnande står i centrum

”Vi har gått in i det avgörande årtiondet för mänsklighetens framtid på jorden”, säger Johan Rockström, chef för Potsdaminstitutet och en av världens ledande klimatforskare. Han talar för en samlad global forskarkår. Det är NU, eller för sent. Vi behöver fatta vågade, men samtidigt fullt logiska, beslut om en omställning av våra samhälleliga strukturer, inklusive de politiska. Det betyder att den kommande mandatperioden blir helt avgörande. Om detta borde partiledarna ha talat under partiledardebatten i onsdags och under de trettio år som föregick den debatten.

Krokar arm

I en kris och katastrof måste vi lägga våra vardagliga trätoämnen åt sidan och samlas som människor. Vi menar att klimatkrisen kräver samarbete över tidigare dragna gränser. Det är inte bara ideologiska gränser som vi måste sätta oss över. Politiken måste nu rymma samarbete mellan en aktivist och en folkvald, en ärkebiskop med en imam, med medelklass, med urfolk och med invandrade i förorten. En byråkrat i Stockholm med en bonde i Småland. Och en pensionär med en tonåring. I tid av kris och katastrof krokar man arm och möter faran tillsammans. Det är därför vi har bildat www.klimatalliansen.nu för att samla oss som inser att livet nu hänger på en skör tråd och att vi behöver breda överenskommelser om en radikal och samtidigt rationell klimatpolitik. Vi har enats om 15 punkter. Det är en början. Det är det existentiella behovet som ligger till grund för samarbetet. Det är ansvarskänslan som driver oss.

ANNONS

Gudrun Schyman, ordf. i Fria Pensionärer, aktiv i Klimatalliansen

Anders Wijkman, hedersordförande Club of Rome

Mariam Jallow Tholozan, aktivist Grönt Initiativ Järva

Sasja Beslik, hållbarhetsekonom, aktiv i Klimatalliansen

KG Hammar ärkebiskop emeritus

Awad Olwan, imam

Janine O'Keeffe, ingenjör, aktiv i Klimatalliansen

William Grönlund, folkhögskolelärare, aktiv i Klimatalliansen

Thomas Hahn, forskare, lärare i ekologisk ekonomi

Lena Pårup, konstnär

Jeanette Lindh, gymnasielärare, aktiv i Klimatalliansen

Åke Paulsson pensionär aktiv i Klimatalliansen

Christer Svensson, professor emeritus LiU, aktiv i Fridays for future, aktiv i Klimatalliansen

Elisabeth Sanderson, pensionerad grundskole- och sfilärare

Lena Rogeman, civilingenjör

Gunnar Rogeman, civilingenjör

Anna Nyberg, forskare

Stefan Vedin, Klimatalliansen Örebro-gruppen

Lena Maloney, bibliotekarie

Mats Norden, Pensionär

Kersti Freed Klevmar, leg.psykoterapeut

Bengt Lundborg, Ludvika

Gunilla Lundborg, Ludvika

Örjan Svane, professor emeritus i hållbar stadsutveckling, KTH

Anna Barsotti, senior advisor i Reggio Emilia Institutet

Mats Sederholm Författare, skribent, DiEM25-aktivist och aktiv för Klimatalliansen

Hanna Sjöberg, yrkesvux-student trädgård

Jens Rundberg, aktiv i klimatrörelsen och Klimatalliansen

Magnus Hedenmark, hållbarhetskonsult och egenföretagare, aktiv i klimatalliansen.

Stefan B Nilsson, chefredaktör, aktiv i Klimatalliansen

ANNONS

Gun Lidman Nilsson, kommunpolitiker, f.d. gymnasielärare

Rolf Gustafson, diakon

Joakim Löf, psykolog, aktiv i Klimatalliansen

Hugo Norstedt, student

Dan-Ivar Jacobsson, Kommun och Regionsamordnare

Maya Strömgren, geograf

Eva Bexell, psykolog

Gunilla Winberg Förläggare/översättare

Kurt Gustafsson, landskapsarkitekt em

Fredrika Åkerman, student i klimatvetenskap vid Yale-NUS College, aktiv i Klimatalliansen.

Suzanne Nessim, konstnär

Bengt Aldén, civilingenjör

Ylva Wahlström Ödmann, teolog och författare

Alf Nilsson, IT-pionjär

ANNONS