Ninja Thybergs omdebatterade långfilm ”Pleasure” är inspelad på plats i Los Angeles, porrindustrins Mecka. Dit reser unga Bella (Sofia Kappel, som nu Guldbaggenominerats för sin insats) med det uttalade målet att bli porrindustrins nästa megastjärna. Exakt varför förblir filmen igenom oklart, en anmärkning som känns adekvat trots att jag ogillar filmiska pekpinnar. Erkännande, pengar och makt är i alla fall några av hennes mer uppenbara yttre drivkrafter. I vissa roller syns verkliga porrskådespelare, vilket gör filmen mer autentisk.
LÄS MER:De tävlar om Startsladden 2022
Under tiden i LA går Bella med på att göra allt grövre saker framför kameran – för att stiga i värde i den cyniska branschhierarkin. Allt framställs som hennes egna självständiga, aktiva val – och regissören Ninja Thyberg vill peka på den kvinnomakt och de subversiva krafter som ändå existerar på olika nivåer inom porrindustrin. Hennes ambition är att ”använda en så kallad kvinnlig blick för att avslöja den manliga blicken, både i porrbranschen och hos publiken” skriver hon i Dagens Nyheter.
Detta sedan skribenten Saga Cavallin i samma tidning argumenterat för att Thyberg i ”Pleasure” i stället använder andra kvinnors nakna kroppar för att föra en vagt porrliberal agenda.
Det som gör ”Pleasure” problematisk även i mina ögon är just filmmediets inbyggda voyeurism.
Det som gör ”Pleasure” problematisk även i mina ögon är just filmmediets inbyggda voyeurism. Likt peeping Tom förväntas vi i publiken iaktta när Bella gör en ”double anal”. Även om du inte stödjer den ”manliga blicken” utan istället identifierar dig med Bella blir du betraktad av männens kåta blick.
Samhällets patriarkala struktur och den kontext i vilken berättelsen landar grumlar budskapet ytterligare – särskilt i en tid då porren blivit allt mer rumsren och flyttar fram sina positioner. Se bara på Andra Långgatans sexbutiker, som på 1980-talet låg undanskuffade i ljusskygga källarlokaler. Nu har samma butiker upplysta skyltfönster i gatuplan, som vilka större klädkedjor som helst. Porren normaliseras och reportage om den ”lyckliga sexarbetaren” duggar tätt.
LÄS MER:"Clara Sola" leder årets Guldbaggenomineringar
Jag köper inte premissen att du som ung kvinna ur medelklassen blir stärkt av att göra karriär inom porrindustrin. Yrkesvalet är aldrig okomplicerat. Kanske är porren mer mainstream i dag, och fördömandet av sexarbetare därmed mindre hårt.
Men ofta befinner sig porrstjärnan i en gråzon där gränsen mellan agerande, skådespeleri och övergrepp är hårfin. Att få betalt för att i en scen ta emot två kukar i ditt rövhål är inte vad jag förknippar med en berikande livserfarenhet. Industrins övergrepp skadar kvinnor och alla har inte råd att byta livsdröm lika snabbt som en kondom dras av.
De ser inte Bellas lättklädda kropp som ”en revolt, ett äventyr, något roligt”. Snarare då: ett runkobjekt.
Thyberg menar i DN att den som betraktar Bella som objekt internaliserar en manlig blick. Själv vill hon visa hur Bella, när hon går in i sin porr-roll, är två saker samtidigt: subjekt och objekt.
Få av de som kapitaliserar på porrbranschen, eller konsumerar porr, lär dock bry sig om den distinktionen. De ser inte Bellas lättklädda kropp som ”en revolt, ett äventyr, något roligt”. Snarare då: ett runkobjekt. Någon att utnyttja, som låter sig penetreras för pengar. Helt oavsett vilka intentioner rollfiguren Bella – och ytterst regissören – har.
LÄS MER:GP:s kritiker väljer favoriterna och flopparna filmåret 2021
Filmen ”Pleasure” har sina förtjänster. Bland dem att använda porrvärlden som metafor för den trånga kvinnorollen och att skildra klasskillnader. Dessvärre är det svårt att göra en öppen film om porrindustrin där kameraögat neutralt betraktar skeendet. Särskilt om filmen sedan säljs med en lättklädd ung kvinna på affischen.
Nu kan du få alla våra filmrecensioner direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Filmrecension. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
