Vid första anblick tycks de vara nära vänner.
Men medan Margret Radermacher har bott hela sitt liv i Schuld är Tanja Veith här för första gången. Efter att ha sett på tv vad byn råkat ut för bestämde hon sig för att åka dit och hjälpa till. Hennes 16-åriga son vågade inte följa med och hennes man tyckte hon var lite galen, men Tanja tvekade inte. Dagen efter klev hon upp klockan fyra och körde de tre och en halv timmarna från sitt hem i Marxzell.
– Jag kom hit, träffade Margret och frågade hur jag kunde hjälpa till. Sedan tog jag en skyffel och satte igång.
Margret Radermacher visar in i huset där hon bott de senaste 16 åren. En smutsig rand drygt två decimeter upp på väggen skvallrar om hur högt översvämningen nådde. Strömmen är fortfarande borta och huset ligger i dunkel. På golvet står en påse fuktiga böcker jämte en ram med familjefoton i. Dricksvattnet har inte heller kommit tillbaka.
– Jag är fortfarande chockad. Det är svårt att förstå, det var som en film. Det kommer nog om en vecka eller så, säger Margret.
Frivilligkårer
Ett stenkast bort står ett gäng unga brandmän som, precis som alla brandmän i området, tillhör en frivilligkår. En av dem börjar förklara hur GP:s utsända kan hjälpa till; han pekar uppåt den raserade staden och berättar om ett center där man delar ut mat och sorterar kläder.
Det är oklart om han missförstått vilka vi är eller bara tycker att vi borde göra nytta.
I distriktet där Schuld ligger, Landkreis Ahrweiler, har 110 personer hittills rapporterats döda efter stormen Bernd. Den förödande naturkatastrofen har gjort byn med sina 800 invånare världskänd och vi är inte de första journalisterna som kommer dit.
Brandmannens kollega sätter handen framför ansiktet när GP:s fotograf höjer sin kamera.
– Det här är inget tillfälle för bilder, säger hon.
LÄS MER:Holger från Göteborg: ”Har sett gator förvandlas till vattenfall”
LÄS MER:Bilderna från ovan som visar kaoset
Överväldigade av arbetet
Den tyska militären är också på plats. De har med sig en bandvagn som kan röja gator, berättar en kamouflageklädd kille som kommit hit från östra Tyskland, men i övrigt är det oklart exakt vad deras uppgift är. Precis som brandmännen tycks de överväldigade av arbetet framför sig.
– Överallt! Det finns saker att göra överallt, säger en brandman medan de väntar på att tilldelas uppgifter.
Margret Radermacher visar en mobilfilm som hon tog när vattnet börjat stiga. På filmen vadar hennes man fram mot huset och i bakgrunden hörs Margret skratta åt honom.
LÄS MER:Därför drabbas vi så hårt av översvämningar
LÄS MER:Översvämningarna i Europa – detta har hänt
Uppskattar frivilliga krafterna
Då visste de inte hur illa det skulle bli. Då hade vattenmassorna ännu inte svept bort människors hem och den lokala fotbollsplanen, kastat omkring bilar, raserat vägar och spridit människors personliga tillhörigheter vind för våg i den lilla byn. Längs de leriga dikena och trasiga gatorna ligger bestick, en kaffebryggare och skärpet till en morgonrock. En golvlampa, prydnadssaker och till och med ett piano.
– Men sedan kom träden. Och läckande gastankar, säger Margret och härmar det pysande ljudet.
I morgon kväll kör hennes nya vän Tanja Veith hem till Marxzell. Hon jobbar på måndag och måste vila ut, säger hon ursäktande.
Det är fint att se alla frivilliga krafter, konstaterar de båda kvinnorna.
– Men man önskade att det alltid var så här. Inte bara när det inträffat en katastrof, säger Tanja Veith.