Åkte till Berlin för första gången på ett halvår sen lockdown. Skulle tömma min brevlåda och äta pizza. Första dagen var en chock med alla intryck, masker namnteckningar och adressuppgivande vid restaurangbesök. Alla bar mask. Alla. Annars blev allt som vanligt ganska snabbt med perfekt väder. Ljuset slår fantastiskt på Oderbergerstrasse vid morgonespresson medan stammisarna nickar tyst till varann.
LÄS MER:Jag undrar om dagens ungar leker krig
Jag brukar vara reserverad och sitta på min kant på min stol vid mitt stup framför mitt eget hav inom mig själv. När lusten faller på dyker jag ner i mina tankar och simmar omkring eller så sitter jag kvar på stolen bakom mina solbrillor och bara kisar in i solen och smälter sakta i värmen och rinner av stolen ner i asfalten, djupt försjunken i en trolleribok eller min telefon. Detta är den vanliga morgonhypnosen inom mig i Berlin. Har inget behov av prata innan jag vaknat. Men i dag rispar jag hål på min egen bubbla och börjar samtala med en av stammisarna. Han har långt svart hår, grå poncho, vit skjorta, smalt ansikte och pratar obehindrat franska, engelska och tyska med människor som han hälsar på under samtalets gång. Vi pratar om rökning. Han berättar att han röker lite marijuana tolv gånger varje dag. Han har slutat med vanliga cigg för tio år sen. En härlig paradox, men för honom är det helt logiskt. Han försäkrar att han inte alls är beroende samtidigt som han rullar en cigg med lite grönt. ”Jag röker inte”, säger jag till honom. Men jag dricker gärna pilsner med skum eller rött tjockt vin och en grappa efter maten.
Han arbetar med bildkonst som han skapar i dator. Han lever på det.
”Vad gör du?” frågar han. Jag skruvar på mig inuti. Vad är jag? Jag är så långt borta från en scen i det ögonblicket, när jag är ledig i Berlin. Jag har för länge sen släppt lusten att trolla hela tiden eller be någon välja ett kort för att sedan hitta det i skon eller i ett förseglat kuvert inne i min plånbok. Den lilla trollkarlen finns inuti mitt bröst men han kommer mest ut när det verkligen gäller och är föreställning.
LÄS MER:Barndomen känns som en film från 70-talet
Jag svarar ärligt. ”I am a professional performer.” Jag fortsätter med komiker, trollkarl och att jag sjunger, men förtydligar att jag från början var en renodlad trollkarl.
”You’re an illusionist!” säger han och lägger till: ”Det är vad de säger om mig också.” Funderar på om jag ska be honom ta ett kort men avstår.
Han måste gå.
Han ska ha en onlinelektion med studenter. "Nästa gång ska jag visa dig min studio”, säger han.
”Det blir kul”, svarar jag.
Då ska jag trolla bort ett kort och hitta det i skon.
LÄS MER:Plötsligt stod jag öga mot öga med maffiabossen
Äter: Husmanskost, sushi och cordon bleu med potatismos.
Lyssnar på: Tommy Emmanuel. Alfred Schnittke. Och Rodrigo y Gabriela, en gitarrduo från Mexiko. Kolla Youtube. Hennes rytmgitarr är häpnadsväckande.
Ser på: Engelsk serie om en antikhandlare som åker runt och köper grejer. Kollar intervjuer med José Mourinho.
Carl-Einar Häckner är trollkarl, komiker och musiker. Aktuell med föreställning på Teater Aftonstjärnan i november.
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
